lördag 28 mars 2009

1:a till Rio, helt overkligt!


Första båt till Rio efter över 40 dagar till havs. Vilket äventyr! Just nu känns det fortfarande overkligt, att sitta här med familjen i ett någotsånär ordnat samhälle. Kontrasterna blir för stora till det vi har hållit på med de senaste månaderna.

E3 lastas och servas i Kina, inom 50 min har vi kastat loss igen. Foto:Oskar Khilborg



Båten hade hål i botten, vi sjönk nästan och fick söka nödhamn på Taiwan. Avbrutit etapp 4 från Singapore till Kina. Knappt om tid till start på etapp 5, den längsta etappen genom historien och också den, där det fanns mest poäng att hämta.

Mina tankar var då att tävlingen är nog över för vår del, vi hinner aldrig till start och missar alla poäng. Chanserna till bra placering totalt är borta och vi får aldrig rundat Kap Horn.

Då producerades den galnaste iden av alla. Vi tillverkar en ny skrovsektion i italien, flyger den till Taiwan. Där förbereder båtbyggare båten för den nya delen som lamineras in. När båten är reparerad seglar vi upp den till Kina blir 5:a på det benet och startar efter de andra på etapp 5 för att få de 8 poäng man får om man är 5:a hela vägen till Rio. Det var ju två andra båtar som sprack på etapp 5 och de valde att skeppa båtarna och reparera i Rio.

Båtbyggare jobbade 24h/dygn för att laga båten och vi förberedde inför nästa etapp samt hjälpte till med reparationerna. Samtidigt som vi inte fick bränna ut oss totalt vi skulle ju ut och segla i 45 dagar i sträck.



Min arbetsplats ibland, undviks när det är dåligt väder Foto:Gustav Morin

Vi hade tur med vädret från Taiwan till Kina, började med två dygn hård undanvind. Vi var sju seglare och Gustav (media) som seglade. Mason hade pajat ryggen, Klabbe och Jann lämnades hemma av budget skäl, inga seglare får bytas ut under pågående etapp. När vi nästan var framme dog vinden ut och vi mötte de andra båtarna som hade startat etapp 5. Detta kändes ganska tungt. Till slut kom vi i mål och en timme senare startade vi igen. Nu hade vi lastat mat och diesel, bytt storsegel och ersatt en genua samt tagit ombord Arve Roas och Magnus Woxén.



Hård halvvind mellan Kina och Japan Foto: Gustav Morin

Vi fick snart en fin nordanvind att segla på. De andra båtarna fick vinden senare och vi tjänade mycket distans. Vi seglade hårt i två dygn och då var vi ikapp Green Dragon och de två andra, E4 och Puma var bara några timmar före. Halvvinden fortsatte i 7 dagar och vi var tämligen blöta och blåslagna när den veckan var över, men sedan blev vinden mer akterlig och mojnade. Doldrums närmade sig och vi hade gjort ett bra jobb att hålla jämt med E4, puma hade seglat lite lägre kurs och vi tjänade distans på dem.
Jag rakar mig inte under en etapp och i Kina hade jag aldrig tid, så skägget hann bli långt. Foto: Gustav Morin
En morgon i doldrums såg vi puma i lovart om oss. Vi kom att följas åt i 7 dagar innan vi valde skilda vägar runt Fiji. Det är alltid kul att ha en medtävlare nära så att man kan mäta sin prestation lättare.

Några dygn efter Fiji kom en morgon E4 och Puma seglandes för styrbord framför fören på oss. De hade seglat högre än oss och tvingades gippa för att undvika svaga vindar. Vi tre hade en fight sista dygnet till första scoringgaten som låg öster om Auckland (NZL). E4 fann vinden först och drog, puma och vi kämpade hårt, men vi vann över dem med några minuter.
Det var här vi gjorde vårat drag. Vi slog och seglade i princip tillbaks norrut och mot ett kommande lågtryck. Efter ett halvt dygn såg vi att de andra följde med åt samma håll, en efter en. De insåg vad vi kunde tjäna på vårat vägval men de visade sig vara för sent ute.

Jag förbereder ett segelbyte i Södra Oceanen, survival suite på. Foto: Gustav Morin
Ju närmare lågtryckscentrum vi kom ju stökigare blev sjön och starkare vind. Vid flera tillfällen undrade jag om det vi gjort var värt det, kanske båten skulle gå sönder eller vi seglade för långsamt i sjön. Någon halvdag efter passagen av lågtryckscentrum började vinden mojna och vi såg att vi tjänat massor och mer kom det att bli. Vi seglade undanvind medan de andra kryssade

Jag styr under tuffa förhållanden i Södra Oceanen. Foto: Gustav Morin
Dagarna efter passagen av lågtrycket gjorde vi de snabbaste dygnen vi gjort med E3:an, jag har inga data just nu men updatering kommer. Här tjänade vi många mil på våra förföljare. När vi närmade oss och passerade den andra icegaten, avtog vinden och båtarna bakom tog in massor av distans men vi behöll ledningen ända till Kap horn.
Mer angenäma förhållanden. Foto: Gustav Morin

Efter rundning av Kap Horn, mandomsprovet avklarat och ett skägg ala Arne K Larsen Foto: Gustav Morin


Här är gänget som gör det, fram med cigarrer och rom! Foto: Gustav Morin
4 poäng till vid rundning av Kap horn, fantastiskt att vara här och som 1:a. Nu får man ha guldring i örat och båda fötterna på bordet. Några timmar efter Kap horn seglade vi in i bleke, E4 kom ikapp bakifrån och vi kunde ett tag se dem på horisonten, mindre än 10 sjömil bort. Med 2300 sjömil till mål är det ingen lätt uppgift att hålla dem bakom, men vi lyckades.


Reparationer ombord Jens har en läckande bränsletank och jag laminerar kolfiber. Foto:Gustav Morin
Vincharna blir fulla av torkat salt och slutar fungera, lite service nödvändig Foto: Gustav Morin



Seglen delaminera, jag hjälper Strömberg laga. Foto: Gustav Morin
Efter att vinden fyllde i hade vi fin segling förbi Falklands öarna innan vi passerade ett högtryck och därefter seglade vi på en front som blev vår biljett till vinst. Aksel skällde på oss när vi snittade under 24 knop, "Vi ramlar av fronten, sedan lyfter det bara och blir lätt, segla fortare." sade han. Vi gjorde så gott vi kunde det var beckmörkt, båten stampade i stökig sjö och vattnet sprutade på oss på däck. Det lyckades, vi fick aldrig lyfet utan medan de bakom seglade läns drog vi ifrån på halvvind. Denna ledning kunde vi sedan hålla i flera dagar tills vi gick imål i Rio. Sista dagarna var riktigt nervösa ibland låg vi i stiltje och bakom seglade de fort men sedan kom de in i bleket och vi kunde dra iväg.
Nu sitter jag i Rio med familjen. Läser alla grattismail och positiva responser på bloggar i sverige. Det tar nog ytterligare lite tid innan allt sjunkit in och man inser vilken prestation vi gjort. Nu blir man sugen på mer guld!