Klassvinnare och total 5a!

Först vad vi orkade prestera av media!

Rapport från racet: Efter en vecka med jagande av NORLYS för att få mätbrevet som jag började söka i februari, så blev LYS talet det samma som i sverige, först fick vi 1,20 men fick det senare justerat efter att de tittat på vad jag hade för SRS i Sverige. Med samma konfigurationa av båt får man -1 hundradel när man seglar shorthanded, alltså 1,24. Vi hamnade då i klassen med båtar på LYSmellan 1,21 till 1,24 vi var alltså snabbast i klassen men vi var glada att starta tidigt då vinden skulle mojna under kvällen och då ville vi heldre vara ute "runt hörnet" och i medströmmen mot Arendal.

Vi startade 17:20 de första båtarna startade 17:00 och dem hade vi att jaga då de alla hade LYS 1,20 eller under. Vi tog starten vid läflaggan, vilket blev lovart då alla gjorde babordsstart. Jag var orolig att vi var några sekunder tidiga och gjorde en lovning 5 sek före start, det gav oss en härlig separation och ingen var så nära linjen i närheten, bara att gasa och köra. Vi valde att göra ett slag på några minuter för att klara Misingene, en ögrupp bara 1,5 nm utanför starten. Vi fortsatte babord och valde att gå norr omoch innanför Stora Fearder, när vi slog framför båtarna som gått utanför verkade det som att det inte spelade någon roll taktiskt men vi ville inte riskera att översegla oss vilket var risken om man gick utanför.

Ett kort slag för styrbord för att klara Misingene Foto:Seilmagasinet

Nu var det en lång bog tumed sörlandet och det lyfte långsamt. Vi hade tidigare sagt att vi skulle se till att få vila och äta så fort det gavs tillfälle och här kunde vi turas om med att styra och vila ca 1 timme i taget. Behövde man justera seglen satte man på autopiloten en stund och trimmade om. Vinden minskade hela tiden och vi fick justera trimmet rätt ofta. Men vi gick bra och var framåt 22 tiden första båt i fältet. Vi ville ligga framför eller i lovart om fältet för att göra om något en liten överbåge då vinden skulle då ut och komma ifrån ost. Vi kände att vi hade en bra position när vinden dog. Frågan var när den nya skulle komma och var den skulle komma först?

Vi använde nu vår nya högt skurna genua som vi tänkt använda som windseeker, reecher eller lättvindsgenua. Den verkade pumpa oss framåt i dyningarna men när man tittade i vattnet låg vi helt stilla, men strömmen drev oss med 1,5knops fart mot mål. Jag satt och styrde medans Martin vilade när den nya vinden började komma. När skulle jag gippa? Efter att ha seglat söderut i ca 15 min bestämde jag mig för att vända. Först dog vinden igen men sedan kom den tillbaks och jag började jobba att segla lågt. Jag såg en båt i lovart och snart förstod jag att den kom med spinnaker. Ropade på Martin och upp med spinnakern. Vi låg fortfarande bra positionerade mot båten, vilket senare visade sig vara Virvind, vår svåraste konkurent. Vinden motade en del och vi kunde ligga ner mot inloppet för att segla innanför Tromöy, det var vår taktik om det inte var lätt kryss. Det är nästan 10 nm innanför Tromöy till mål och vi lyckades hålla Villvind bakom oss hela vägen och tillockmed utöka avståndet något. Fram till de sista 1000 metrarna då vi fick mindre och mindre vind för att till sist parkera mindre än 20 m från mållinjen, vinden kom till och med från sjöbris hållet några sekunder och vi kunde se Virvind komma bakifrån med fylld spinnaker, vi väntade på att få en puff som kunde ta oss i mål men Villvind seglade ur vinden nu 75m bakom oss, de hade dock fart kvar och kom ända fram till oss. Då kom vinden spinnakrarna fylldes men för sent. Vi låg stilla och innan vi fått upp farten hade de passerat oss och gick imål 3sekunder före, surt. Klockan var 06:05 på morgonen men vi kunde ändå beställa en pytt i panna på krogen vid klubben. Samtidigt laddade jag ner och analyserade vädret inför benet mot Marstrand. Packa om segel, ladda batterier och två timmars sömn. Sedan upp och omstart 4 timmar senare 11:05. Vi hade nu Virvind att segla imot. Vi hade en lätt ostlig vind att segla i och seglade så mycket mot syd vi kunde för att möta den nya vinden. När virvind slog valde vi att gå lite längre för att positionera oss på insidan av det förutsedda lyftet. Vi hade även fått mail av Axel Magdahl som var av samma åsikt om vädret.

Snart hade vi fullt drag och kunde börja släppapå skoten och upp med reachern. Grabbarna på virvind kom senare och frågade vad det var för seglel vi satte upp, för vi gick ju så fort. Vi ville ha överbåge för att kunna falla när vi fick ännu mer vind på slutet. Men vi verkade bli lite tidiga mot Marstrand och då var det mindre vind, vi valde heldre att gasa med reachern mot rumbline och när vi inte klarade det längre satte vi focken. Vi seglade då lite högre igen för att täcka våra konkurenter som vi såg de flesta av lite i lovart om oss. Vi började känna att vi nog skulle bli första båt till Marstrand.

Lady Godiva leder fältet mot Marstrand

På seilmagasinet hade det röstats om vem som skulle vara först, vi hade ingen röst. Men så dök vi upp på trackingen som första båt. Vi hade nog bättre koll än dem på land! I Marstrand blev vi mötta utanför inloppet av en fotobåt och sedan imottagna på bryggan. Målgång kl 00:05 13 timmar efter starten i Arendal. Villvind ramlade ner och vi tog nu ledningen i klassen, gött.

"Var denna båten först till Marstrand?" var rubriken på seilmagasinet!

När larmet gick kvart i tre på morgonen var det inga pigga gossar som klev upp och vi visste att vi hade en tung kryss framför oss. Axel hade skickat oss ett mail som sa att den hårda vinden borde börja ge sig vid 11 tiden på förmiddagen, så vi hade minst 8 timmars kryss i 12-13 m/s och vågor mot strömmen att se fram imot, inte så kul. Något jag såg som ett mardrömscenario då vi har lite problem att stabilisera riggen i hård motsjö. Speciellt med ett rev i storen.

Klassledarna efter etappen till Marstrand Foto: Seilmagasinet

Vinden var dock ok tills vi mötte fronten strax utanför Måseskär, då ökade det till stax under 15 m/s och vi hade lite mycket segel och jag sa till Martin att blir det mer får vi ta ner focken och sätta stormfock. Pang, då gick webbingen till travaren längst upp i storen och samtidigt två travare till. Storen var nu lös i toppen ner till första lattan som har ett kraftigare beslag. Dags att sätta stormfocken.

Vi dividerade lite vad vi skulle göra, skulle vi sätta trysail och laga storen eller köra på och hoppas att det håller, vi ledde ju klassen och läg först i flottan, inte vill man ge bort något. Vi bestämde att vi seglar på tills vinden möter ordentligt och så tar vi beslut då. Fronten passerade och vi satte focken igen. Vi körde lite löst i storen för att vara försiktiga och det var änd så mycket sjö att det lönade sig att segla på fart. När vi kom ovanför Smögen och skulle välja om vi skulle segla utanför eller innanför Väderöarna, tog vi beslutet att gå innanför. Vi hade inte fått ner senaste ström grib filen och inte haft tid att göra någon analys dessutom låg våra konkurenter rakt bakom oss och såg ut att segla innanför i vårat kölvatten. Det hade nu börjat mojan något och vi kände oss säkra att storen skulle hålla, vi önskade dock slå ut revet så att fallet skulle kunna ta mera last på storen. Klockan var nu halv tolv och det började mojna kraftigt. Axel hade rätt, men sedan skulle vinden vara strulig men sannolikt ifrån nord hade han skrivit. Vi såg hur båtarna bakom oss kunde gå högre än oss och kom ut i havet medans vi fastnade inne vid land. Jag var av åsikten att vi skulle ta oss ut och få kontakt med de närmaste båtarna innan tåget var kört. Vi fick inte chansen innan vi hamnade i bleke. Vi kunde bara se på hur båtarna ute i havet tjänade på oss. Hoppas nordanvinden kommer för då ligger vi längst åt nordost. Det fanns några riktigt stora åskmåln runt omkring men vi hade svårt att få någon uppfattning om vilket som skulle påverka vinden för oss. Helt plötsligt kom 10m/s från nord väst. Ner med genuan och upp med focken, när bytet var klart försvann vinden. Upp med genuan igen. Vi kanske skall vara lite tålmodiga när byarna kommer sade vi till varandra. Så kom vinden igen från norr, bra för våran del och hoppet började lysa. Det kommer mycket tryck i lovart sade Martin som stod och styrde. Jag var beredd att släppa på genuaskotet. 15m/s kom utan förvarning. Jag släppte skot och fall samtidigt som jag sprang på fördäck och rev ner genuan innan den hann fladdra sönder. Jag blev rejält kallduchad där jag stod och surrade genuan i underställströja i 15 m/s. För mycket vind för full stor och genua så vi seglade på bara storen och tog chansen att halvvinda in framför fältet som kom ute i havet. Snart mojande det och vi satte focken. Nu var det kryss resten av vägen till mål och vi kämpade mot en båt som kom bakifrån om att vara först i mål. Vi tappade dem när vi bytte till genuan och paserade precis akter om. Vi trodde vi skulle få kontakt igen men de slank iväg och drog ytterligar 5 min på sista sjömilen mot mål, det var en Luffe42 MH som vi kämpade mot men vi trodde det var en mindre båt när vi först såg den. Vi blev två imål på den sista etappen och i vår klass blev vi 2a på etappen. Totalt hade vi en serie på 2a, 7a och 2a. Villvind (en Dufor 34) fick 1a, 11a och 1a. Så vi vann med två poäng, inga stora marginaler. Totalt blev vi 5. Ett resultat vi är mycket nöjda med.

Här är länkarna till alla resultat och allt som skrevs.

Härnäst har vi Bohusracet den 2-3 juli med 150 båtar till start.