söndag 7 augusti 2016

Första sässongen på WMRT med M32 katamaraner avslutad.

Finalen i Marstrand är avslutad. Phil Robertson med besättning blir första världsmästaren i matchracing i katamaraner.
Jag har seglat med Hans Wallén 2 sässonger förut på M32 Series så när nu World Match Racing Tour skulle komma att seglas i M32 katamarener 2016 så var det självklart att man ville se hur vi kunde klara oss där. 2016 var dessutom en kortsässong från februari till finalen i Marstrand i juli med bara 4 tävlingar. Fremantle, Köpenhamn, Newport och Marstrand. Vi hade en smakstart i Fremantle med en andraplats. I Köpenhamn och Newport hade vi det motigare. I Köpenhamn åkte vi ut i knockout segling mot Michael Hestbäck och i Newport i 16-delsfinal mot Yann Guichard. Inför Marstrand låg vi rankade 9a på WMRTs lista och visste att om vi kunde vinna om vi fick lite flyt.
Wallén Racing i stilstudie under WMRT finalen i Marstrand.
 Vi hade fått till en hel del bra träning. Jonathan Ameln skulle ersätta Bernardo Freitas i Marstrand och vi var nu Hans Wallén, jag, Julius Hallström och Jonathan som besättning. Marstrand visade sig bli en regatta i mer vind, något vi gillar då vår styrka ligger i bra båtfart och manövrar mer än matchracingstrategi. I fleetracingdelen seglade vi relativt jämt och blev 2a i gruppen. Taylor Canifeld var 1a.
WAR vidare till kvartfinal efter 4 raka segrar.
Vi fick möta Sam Gilmour i 16-delsfinal och började med att tappa 2 matcher mot honom, dessutom åkte vi på 3/4 minuspoäng för en kollision. Vi vann nästa två race där Gilmour kapsejsade i den sista rundningen. Slut för dagen. Vi behövde nu vinna ytterligare 2 race för att få 3 poäng och gå vidare, Gilmour behövde vinna ett race. Nästa dag gick vi ut och gjorde två bra race och var på så vis vidare till kvartsfinal. Där skulle vi komma att få möta favorittippade Taylor Canfield. Hans slag hade inte varit så bra när vinden var stark så vi hoppades på starka vindar.
Vår strategi mot Taylor var i starten att vara lite avvaktande och inte agresiva på så vis skulle han inte få chansen att ställa till det för oss i någon situation utan vi skulle kunna välja när vi ville starta och även om vi inte vann starten så skulle vi vara lika eller nära varandra efter start. Det lyckades bra och vi var före Taylor vid halvindsmärket 2 av 3 starter.
Efter första racet såg vi att vårt styrbordsroder var skadat och vi fick en paus för tt få det utbytt. Vinden var inte så stark som vi önskade, Taylor hade inte de problem i slagen som vi hoppats på och han lyckades alltid med att komma om oss på banan, han seglade lite bättre än oss. Så även om det blev 3-0 så var vi alltid tätt påvarnadra på banan.
I finalen sedan var vinden kraftig och en stor anledning till att Taylor förlorade mot Phil var att de inte lyckades med sina slag och tappade många viktiga meter.

Jag tror alla åskådare på Marstrand ger matchracingen i M32 katamaraner tummen upp. Nu är det till och med spännande för de som inte förstår sig på att titta på matchracing.

Inga kommentarer: