söndag 28 augusti 2016

Utan roder till havs.

Sjöräddningskryssaren Marta Colin kopplar bogserlinan för att hjälpa oss i hamn. Foto: Peter Gustavsson, Blur
Situationen på bilden är nog inget någon önskar men när något inträffar är det skönt att det finns hjälp att få. Jag börjar från början med berättelsen om vårat roderhaveri.

Vi deltog i Göteborg Open sea Race, den enda havskappseglingen på västkusten med start från Göteborg. Jag skriver om tävlingen här. Vi hade rundat Kummelbank 02:30 och låg på kurs mot Hätteberget rakt norrut. Det regnade och blåste mellan 11-13 m/s inget superväder alltså men vi njöt ändå av förhållandena då båten gjorde farter på en bit över 10 knop och vi hade full kontroll och ledde tävlingen. Vi hade 2 snabbare båtar framför oss och vi styrde på akterlanternan av La Primera som var den som låg närmast framför. Innan Kummelbank var det mycket yrkestrafik som passerade oss och vi var glada att vi har sändande AIS så att vi dels kunde följa båtarnas kurser och fart relativt våran. Den största båten var 300x60 meter, inget man vill hamna ivägen för.
När vi nu seglade där och precis kommit i orning efter rundningen med två gastar under däck för att få lite vila så upplever jag som styr att vi seglar in i något som fastnar i rodret. Känslan av att segla in i en större pressening eller nät. Jag kämpar med rodret samtidigt som jag kallar ut att jag inte kan styra. Några sekunder senare släpper det från rodret och det känns åter normalt, det tills jag försöker styra båten då känner jag att det inte är något motstånd när jag drar i rorkulten och båten reagerar inte. Jag förstår då att vi har tappat rodret. Klockan är 03:05, position N57 33 E11 24.
Spåret norrut från Kummelbank, sedan vingligt till Vinga
Jag beordrar beättningen att ta ner seglen så fort som möjligt, vinden är kraftig och utan roder lade sig båten med 45 grader mot vinden med fladdrande segel. Focken kommer ner kvickt men det tar ett par minuter innan storseglet är nere, seglen beslås ordentligt. Jens som är navigatör ombord undrar om han skall meddela Sweden Rescue/ JRCC om våran situation. Jag säger "definitivt" då vi ännu inte har full kontroll på situationen och vi ligger i ett högt trafikerat område. Han får kontakt med Sweden Rescue och de i sin tur sätter in erforderliga resurser. Vi har ju inga skadade och båten är tät så det råder ingen omedelbar fara. Larmet går till Sjöräddningen och Märta Colin på Rörö.
Under tiden har vi riggat upp en stormfock och tagit fram ett av våra ankarare som vi fäst i våra spinnakerskot. Tanken är att vi skall segla ur farleden med focken och använda ankaret som broms bakåt så att vi seglar med vinden. Vi sätter focken och lägger i draggen, först ihopfälld men motståndet blir för litet så vi fäller ut det, då fungerar det bra. Vi har ett spinnakerskot i varje sida av aktern och släpper ut ankaret så att det hänger 7-8m bakom båten. Den ena sidans skot gör vi sedan fast och använder den andra sidans skot för att balansera båten. Drar man i skotet så slackar andra sidan och båten svänger åt det hållet man spänner. Tvärtom blir det om man släpper skotet så att det slackar. Vi börjar segla plattläns kurs 80 grader för att ta oss ur farleden samtidigt som det är en kurs mot vår hemmahamn med gott om vatten innan vi når kusten. Sjöräddningssällskapet fick larmet 03:30 och vi fick besked om att de var på väg ut. Vi såg dem på AIS och förstod att de inte kunde köra fullt skaft i den grova sjön. De nådde oss precis när det ljusnat vid 5 tiden ungefär. Jens talade med dem över VHF och vi beslutade att vi skulle prova att segla in i Göteborgs skärgård för att få sjölä innan vi kopplade bogserlina. Vi gjorde då 4 knop och de kunde bara bogsera i 2-3 knop i sjön och det skulle troligen innebära skador på våra knapar och vara allmänt stökigt för oss ombord. Vi behövde nu segla 40 grader istället och rakt igenom området med fraktbåtar som låg och väntade utanför Göteborg. Förut höll vi undan för dem då vi inte ville riskera att segla in i dem. Det gick bra att lova 40 grader med ankaret som roder. Vi fick nu även styra med focken. Skotar man hem så faller båten och släpper vi kan vi lova med ankarets hjälp. Vid några tillfällen tog en våg tag i oss och båten gippade, då fick vi bräcka med focken så att vi gippade tillbaks. Vid Trubaduren var vågorna som störst och vi fick problem att hålla oss på rätt kurs. Vi provade med att byta till en större fock. Hårdvindsfocken på 18 kvadratmeter, nu gick det bättre fast vi fick jobba mer med skotningen av focken. Det var Emma som jobbade hårt med den.
Förbi Trubaduern och på kurs innanför Vinga
Efter Böttö skulle vi lova ytterligare för att hålla kurs mot Öckerö som vi beslutat var en bra hamn att anlända med de bägge båtarna. Den stora focken drog nu ner oss då det var stor del av den som fick fladdra för att hålla kursen. Jag tyckte vi kunde prova med stormfocken igen. Vi satte den och fick kanske lite mer fart framåt men vi kunde bara segla 100 grader mot vinden.
Vid Danska Liljan tar vi tillslut emot trossen av Märta Colin
Våran kurs tar oss mot Hunnebådan och det är för lågt så vid Danska Liljan ropar vi på Märta Colin som kommer och ger oss bogsering till Öckerö. Utanför hamnen kopplar vi oss bredsida med Märta och de kör in i hamnen och lägger sig med fören mot kajen. Vi kopplar loss Lady Godiva och förtöjer henne mot kaj. Klockan är snart 8 och allt slutar väl.

Bredsida mot Märta Colin


I hamn kommer det fina vädret.
Några funderingar som jag hade under morgonen och efteråt. Om vi satt upp ett liten storsegel, trysail eller hissat storen några meter, hade vi då kunnat balansera båten så att vi kunnat segla mer mot vinden. Jag tror det. Nu hade jag förmånen att ha med mig 6 duktiga gastar så i början när situationen fortfarande var kaotisk så satt jag bara kvar på rorsmansplats och såg till att alla jobbade med olika uppgifter för att få kontroll på båten. Skillnaden är stor om man är ute med familjen eller kör shorthanded. Vi hade mycket vatten att röra oss på är man närmare kusten måste första prioritet vara att få ett ankare på botten för att hindra att man driver iland. Alla ombord var hela tiden lugna och jobbade med att lösa uppgifter eller problem, bra egenskaper på en besättning. Det var bra att vi testade med större fock det var lösningen för att få bättre styrning på båten. Jag funderade även ett tag på att hänga några uppkvajlade förtöjningstampar ihop med draggen för att öka bromseffekten men det gjorde vi inte. Vi fick många bra erfarenheter att ta med oss i framiden.
Att styra båten med drivankare eller annan broms har varit effektivt för flera seglare som tappat rodret och det var därför våran lösning också. En annan lösning är att försöka bygga någon slags styråra m.h.a en spinnakerbom och en durkskiva, det tar nog lite mer tid att rigga upp så våran lösning kan man ju börja med för att sedan kompletter eller byta ut.
Att vi efter detta fick ordning på båten och seglade in en andraplats på Tjörn Runt var ju grädde på moset för oss.

Här en film från när jag dök för att se hur det såg ut där rodret satt efter att vi kommit i hamn.


Här är närbilden på roderaxeln som gick av där den var urkapad och hade en dålig svets.

1 kommentar:

Anders B sa...

Hur stort ankare/dragg hade ni? Skicka gärna en bild eller länk som visar hur det/den såg ut/Anders