Det är ganska lätt att inse att efter någon vecka med hård fysisk belastning och lite vila börjar kroppen säga emot. Det blir tyngre att komma upp ur kojen när man skall upp på pass, styrkan finns där inte direkt då man börjar flytta segel i en manöver och det är jobbigt att se på alla numren när man styr på natten.
Den senaste etappen Indien-Singapore var rolig sista dygnen för att det var så tät segling mellan de fyra främsta båtarna vi, Telefonica blue, Puma och Ericsson4. Frusterande såklart när det ibland blev bleke och vi alla kämpade för att hitta något att segla på. När vinden kom var den varierande i riktning och styrka och krävde mycket segelbyten och flytt av utrustning i båtens längsled. Efteråt kunde vi vara eferkloka och säga att om vi inte gjorde den gippen på Telefonica hade vi nog vunnit, eller om vi aldrig bytt till A3 utan hängt kvar med Masthead nollan hade vi blivit tvåa, men det vet man ju inte då och vi kan ju bara segla på det vi har och vad vi tror skall hända.
Jag skyndar förut under ett segelbyte i Malackasundet. Foto:Gustav Morin
En vacker solnedgång i lätt vind, jag styr. Foto: Gustav Morin
En vacker solnedgång i lätt vind, jag styr. Foto: Gustav Morin