Ytterligare Garmin instrument ihop med Nexus NX2

Till årets säsong var det dags att utöka med en bättre autopilot samtidigt som vi var något multi control instrument kort. Vi lånade vindgivare och multi control av Jens Svanvik förra säsongen då vindgivaren inte överlevde avmastningen på Marstrand big boat race.
Jag skissade ihop systemet och skickade en förfrågan till Garmin support om jag hade tänkt rätt. Så här ser det ut.

Det är NMEA2000 nätverket med allt som är kopplat på det som är nytt det övriga är kvar som det var. Garmin GND 10 är den enhet som omvandlar data från nexus nätverket till NMEA2000 och tvärt om, den kommer med när man går över till Garmins vindgivare. Jag ersätter två Nexus Multi control med Garmin GMI20 och en GNX20 där den senare är den billigare av de två.
PC kopplas nu ihop med GND10 istället för mot Nexus server.
Sedan var det till att fundera på var alla prylar skulle sitta i båten. Autopiloten sitter ju på roderaxeln och ECU måste sitta inom 40cm av den. GHP12 som är kompassen behöver placeras nära båtens rörelsecentrum och med avstånd ifrån magnetisk störning. Nexus HPC kompass hade jag på huvudskottet vid masten men valde nu en placering längre akterut på skottet för om navigationsbordet, det är närmare rörelsecentrum, ca 1m från båtens centrumlinje och enklare kabeldragning.
Alla instrument kopplas in mot NMEA2000 backbone och är den röda linjen i schemat. Det skall kopplas just så och ha end terminaler i varje ända. Jag fick kolla upp detta då jag fick tips via facebook att jag hade kopplat fel på ett ställe. Här är en informativ YouTube film om NMEA nätverk:

Garmin har också en instruktion på hur det skall göras.
I  en båt skall ju det mesta döljas bakom paneler och i Lady Godiva är utrymmet begränsat så det blev lite pusslande för att få ihop det.

Inte lika överskådligt i verkligheten, till vänster syns en end terminal nedåt på den gråa y-förgreningen.

Fler anslutningar mot NMEA backbone, strömförsörjning av NMEA nätverket och GND 10 sitter under navigationsbordet. Där är den andra end terminalen av NMEA backbone. Där även Garmin GHP12 CCU, som är den 9 axliga kurskompassen, kopplats in mot NMEA nätverket.

Autopiloten som är Jefas mekaniska drivenhet placerades i en vinkel mot centrumlinjen och jag gjorde en mall i masonit med roderarmen i sina ändlägen och drivenheten i mittläget. Det visade sig att de mått som anges i Garmins och Jefas instruktioner på drivenhetens längd var olika och ingen av dem stämde. En angav 800 mm och den andra 820 mm. Verkligheten låg vid 847 mm enligt Jefa. När jag fick det beskedet hade jag redan limmat in fästet som jag satte runt 830 mm. Resten kunde jag justera med justerskruven på drivenheten men ner till 800 mm hade inte gått så det gäller att vara uppmärksam.

Roderarmen behöver ändstopp för att rädda drivenheten från att oavsiktligt gå i ändlägena. Jag limmade upp klossar i plywood som får agera stopp.









Garmin ECU reactor 40 är placerad på aktre skottet för om drivenheten. Genomföringen genom skottet är uppe i övre hörnet.

När jag nu skulle in och koppla el så var det lockande att samtidigt fixa elpanelen som varit på arbetslistan i många år och jag hade till och med en fin panel liggandes som jag köpt av Tobias Nicanders 2018 när han fick den över vid bygget av Meadiva så när jag nu fick extra tid p.g.a korttidspermiteringar på Volvo så satte jag igång.

Så här såg det ut bakom instrumentpanelen. Det var nog fint när det var gjort 1981 men genom åren har delar bytts ut fler brytare har adderats, trasiga komponenter bytts ut mot annat, lödningar släppt så det var nu ganska labilt och krävde reparationer varje år. Jag väntade bara på att det skulle skapa problem under ett längre race.

 När kablarna är klippta så finns det ingen återvändo men jobbet var ganska rättfram. Det gällde bara att markera alla kablar så att jag visste hur det skulle kopplas. Mina små dymomärken ville ramla av så det gällde att vara försiktig.

 Panelen gjordes om så att gångjärnen nu satt i nederkant, vilket gör underhållet och kopplandet enklare med bra åtkomst. Jordplinten placerades inne i skåpet istället för på luckan som förut. Lite bättre ordning på sladdarna nu.

Vilket lyft med den nya panelen från BEP med automatsäkringar och ett instrument som sköter batteri och tank övervakningen. Det blev till och med plats över för en fin logotyp.

Vid igångsättning av instrumenten så behöver GND10 programeras med vilken data som skall över föras mellan Nexus och NMEA. De data som GND10 kan överföra är enligt detta schema:

Vi har kvar givarna för logg och lod i nexus servern medan den nya vindgivaren koppas mot nexus network.

Man ändrar dessa inställningar genom att koppla in en PC med Nexus race installerat. När vi gjort det och bockat ur boxarna för logg och lod så fungerade allt som det skulle. 

Kalibrering av kompass och injustering av autopilot fungerade fint och var klart på 30 minuter på vattnet.

Vi provade autopiloten en stund på läns i dyning med spinnaker och även på kryss. Provade att styra påde på kurs och TWA och det verkar väldigt lovande.

Första svängen på vattnet för kompasskalibrering och test av autopiloten.

Ny mast på 25 dagar.

Marstrand big boat race och en laddad rorsman med siktet på en bra placering i race 2, drog in gippen runt kryssmärket lite för hastigt och besättningen hade inte chansen att hänga med med backstag och storskot. Vilket resulterade i katastrof :-(.

Kappseglingen är slut.

Ensamma kvar på bryggan när övriga flottan gått ut för segling. Lastade och klara för transport hem.

Efter en händelserik transport hem till Lerkil där vi till råga på allt fick motorstopp p.g.a luft skit i bränslesystemet kontaktades Benns mast på måndagen den 3 juni. Där tändes hoppet då profil fanns tillgänglig. Christoffer Mathisson satte igång med en ritning på de mått jag hade, det fanns givetvis inga ritningar kvar på orginal Swede spars masten och är den profil som nu Benns har.

Vi gjorde om förstagsinfästningen till en bättre lösning än orginalet där ett stort rektangulärt hål gjorts för att få in fallboxen som inkluderade förtagsinfästningen. Bytte  ut backstags och checkstay fästena mot T-ändstycken för dyneema och gjorde en bättre fördelning av falluttagen i övrigt försökte vi kopiera den tidigare masten i mått och placering av beslag.

Hålet för fallboxen i orginalmasten.

Fallboxen som jag ritat om en gång men som satt i orginalmasten.

När en kostnad för en ny mast var klar skulle Atlantica besluta i ärendet. Det gick till min glädje väldigt smidigt och tillverkningen av masten kunde påbörjas. Vi skulle nog få en ny mast till semestern men till Bohusracet vågade Christoffer inte lova något, men de skulle försöka.

Den nya förstagsinfästningen med fallbox för fock under och för frac. spinnaker över. Man ser även ledöglan för det övre spinnakerfallet uppåt i bild samt vant och backstagsinfästningar.

Innan midsommar fick vi denna bild på tillverkningen.

Midsommar kom och vi åkte båt utan mast, det såg inte ut som att masten skulle bli klar i tid för att hinna med Bohusracet. Men på kvällen tisdagen den 25 juni efter 7 på kvällen fick jag följande SMS av Christoffer på Benns mast "Masten lastad, kör tidigt imorgon direkt till Lerkil. Bör vara där vid lunchtid.". Jag blev helt chockad då jag hade givit upp hoppet om Bohusracet, nu fanns ju fortfarande chansen. Vi var ju tvungna att lämna Lerkil senast torsdag morgon för att hinna till start i Uddevalla på fredag, vilket gav oss onsdagen efter att masten anlänt att få den klar och i båten med allt vad det innebär.

En eftermiddag med att klä masten med allt vad det innebär.

Lady Godiva sail racing teams dedikerade besättning underrättades och hjälp önskades. Jens och jag tog imot masten som anlände redan strax efter 10 på förmiddagen. Joachim hämtade segel som varit på North loftet för översyn efter avmastningen, Emma hämtade lagade mantågsstöttor hos smeden i Särö och Carina kom också och hjälpte till med att göra klart och rigga.

Masten är på foten och en pizza smakar gott innan vanten skall börja kontrolleras att det passar.

Allt passar och är på plats åter till bryggan lagom till solnedgången.

Många mått har tagits och skickats med bilder, mail och sms. Korrigeringar har gjorts och masten har sedan tillverkats i Saltsjö-Boo, transporterats till Lerkil. Vant har skickats upp till Benns för kopiering för att ersätta skadade. Skulle allt passa? Det kom på plats i allafall. Ingen tid att kolla mer. Nu lastade vi in alla segel och utrustning som behövdes för Bohusracet, vi hade till och med gummijollen liggande på däck så det var en del att plocka med. På morgonen skulle vi få klart med tie roden som håller däck på plats när vi drar i fallen runt mastfoten och sedan skulle ju storen på. Men vi var på väg mot starten i Uddevalla och resterande om hur det gick på racet kan ni läsa här.

Ibland får man till det :-)

Jag vill rikta ett stort tack till alla som hjälpt till och stommen besättningen som var med i Marstrand och var med och pitchade in till självrisken. Snacka om dedikerade!

Repowering 2018

Detta är tredje artikeln om renoveringen av Lady Godiva som skedde vintern 2017/2018. De föregående beskrev däcksrenoveringen och kölförstärkningen. Nu har turen kommit till motorbytet. När vi gjorde jobben så överlappade de ju varandra så vi började ju med däcket och gick sedan över till att plocka ur motorn och förstärka botten. Så att så mycket som möjligt av laminering var klart innan vi tog ut båten från inomhuslokalen på Kullaviks båtvarv.
I början av december satte vi igång att riva ur den gamla Yanmar som suttit i sedan båten var ny 1981. Sjövattenkyld men har gått bra alla år men börja nog närma sig åldersdöden. Dessutom satt den så inbyggd att det var svårt att göra något underhållsarbete på den och helt omöjligt att få ut den.

Här har Jens och jag satt igång med demonteringen av inredningen runt motorn.

Några timmars jobb och vi ser hur det är byggt.

Motorn frilagd. Notera vattenslangar och elkablar i kölsvinet.

Bränsletanken är monterad över motorn och vattentanken på styrbordssidan om motorn. Allt demonteras. Motorn lyfts ur och motorbädden kapas bort helt. Delen av akterskottet runt motorn var i dåligt skick och skall ersättas.

Allt som skall bort är borta.

Ett lagarbete att få ut motorn ur båten och ner på golvet.

Vatten ledningar till toalett och kablage till batterier var dragna i kölsvinet. Dessa skulle flyttas till styrbord och babord sida istället. Nu började ett stort slipjobb för att få bort all topcoat samt slipa rent där den nya motorbädden skall placeras.

Många mått för att få saker på rätt plats.

Vi mäte upp centrumlinjen och markerade den motorns placering gjordes så nära den tänkta nedgångstrappan som möjligt. Den runda ringen är centrum av s-drevets hål.

Bara hål kvar efter den gamla axelbocken och axelgenomföringen.

3 hål i botten. Inget funskjobb utan allt gammalt skulle bort. Axel stödbocken opererades ut. Genomföringen lika så och det gamla vattenitaget togs också bort och laminerades igen.

Snart är hålen ett minne blott.

Vi hade ställt båten i våg både i sida och längsledes för att få till motorbädden och alla mått så nogrannt som möjligt. När vi senare på våren på utsidan satt ihop akterskottet laminerat det till skrovet och monterat vattentank och s-drev så lyftes den nya motorn på plats. Vi spenderade några dagar på att fra om all el till motor och förbrukarbatterier. Dessutom gjorde vi om dragningen på all el som gick till pentry och akterut.

Så rent och fint när allt är nytt eller renoverat.

Vattentanken fick plats utan modifiering. Denna gången byggs en kåpa runt motorn som kan lyftas bort och ge åtkomst runt hela motorn. Avgasslangen var nu 45mm i diameter istället för 50 som det var förut. Det löstes genom att jag fick pressat en slanganslutning i aluminium till 45 i ena ändan och i andra var det 50. Jag satte denna med en kort bit av den gamla slangen vid skrovgenomföringen.

s-drevet går ut där backslaget satt förr.

Propellern hamnar nu ca 2m längre förut än förut när vi hade axel med förhoppning att den skall störa strömningen mindre över rodret och förhoppningsvis gör s-drevet mindre motstånd när det sitter ganska nära kölen jämfört med axeln. Hela installationen blir iallafall bättre med mindre vibrationer från motor och drivlina.

En ny instrumentpanel fick förståss tillverkas.

Resultatet vid sjösättningen den 17e maj.

Jag hade lite spillbitar med kolfiber hemma. Pusslade ihop dom till att täcka formen för instrumentpanelen, bara som ett test. Blev inte 100% utan vacuumpump men tillräckligt bra så det monterades i båten. Första provstarten gick bra och i år har vi kört ca 65 timmar med motorn så nu får vi väl säga att den är inkörd.

Videon nedan visar första starten. Vad vi upptäckte senare var att någon vänt impellerpumpen så den sög från motorn istället för s-drevet. En skojare? Vi hittade det snabbt och 30 minuter senare flödade kylvattnet.

Fler bilder från motorbytet i album på teamets facebooksida.

Köl och bottenstockar.

Detta är andra inlägget i serien om renoveringen som skedde vintern 2017/2018 av Lady Godiva. Om däcksrenoveringen kan man läsa här.

Efter däcket så var det dax att sätta igång under däck. Mycket av inredningen var nedrivet för att komma åt beslag och skotskenor, motorn och hela bänken runt pentryt var utriven. Tanken var att förstärka botten i samband med att ny motor skulle installeras. Men varför inte gå hela vägen och göra bottenstockar över hela kölsträckningen. 

Anledningen till förstärkningarna var att botten rörde sig mycket upp och ner vid segling i vågor vilket fick inredningen att glipa då den är byggd mot durken. Ett mycket bra sätt att ta upp energin vid en grundstötning men inte lika roligt när man vill ha en styv båt.

Alla 8 kölbultar lossas för att slipa fram glasfibret för laminering.

Kölbultarna av 316 SS av 3/4" lossades för slipning av kölsvinet och då lossade även kölen. Det var inte planerat utan något vi talat om att göra kommande vinter. Nu skulle det dock inte bli tätt om vi bara drog bultarna igen. Bara att övertala Erik på Kullaviks båtavarv att få tid att assistera med några extra lyft för att få limmat fast kölen också.

Mallar för bottenstockarna ritades av på vår ply av dyvinicell och glasfiber som vi tillverkat.

 7 nya bottenstockar fördelades från motorbädden och fram till mast bottenstocken som suttit i sedan 2012.

En grov jämning av bottenstockarna innan de sattes fast med galsfiberspackel i båten.

 Dealen var att jag med mina gastar skulle göra grundjobbet med slipning, tillpassning, fastsättning, radier och puts samt skära upp alla glasfibermattor och så skulle Kullaviks båtvarv göra lamineringen. Jag började känna att det var mycket jobb men gastarna var med och jobbade hårt.

Klart för laminering.

När jag satte bottenstockarna i glasfiberspackel så blandade jag 500g i taget och det gick nog åt 300-400g per bottenstock. Efter härdning var nästa moment att slipa dyvinicellen så att det var runda fina kanter, därefter spackla radier runt alla stockarna så att laminatet kan böja sig fint. Jag misslyckades lite med blandningen men med lite extra värma så härdade radierna tillslut.

Laminering påbörjad 8 lager med 600g huggen matta.

 Det tog 2 man en heldag att laminera de 8 lagren. Först 4 lager sedan en runda till, efter det sista lagret lades det på ett skikt med topcoat innan man slipade av det för en jämn yta.
Jag valde att göra bottenstockarna till durkhöjd för att få lite höjd på dem. Nu kommer alla durkskivor behöva passas in mellan bottenstockarna. Det blev ett jobb som Mikael sedan fick sätta händerna i.

Det blev Emmas uppgift att måla på topcoat över kölsvinet.

Den nya motorbädden styvar också upp botten. Skottet över bädden är även den nu nerlaminerad i botten. Förut stod den bara mot botten. Totalt har vi lagt i ca 80kg glasfiber i botten av båten.

Motorbädd och akterskott är också en del av förstärkningen.

Som synes på bilden ovan fattas en vital del i båten, motorn. Det blir nästa artikel i serien om renoveringen.

Efter att bottenstockarna var laminerade åkte vi ut på gården. Vi täckte båten för att ta en paus i några veckor. I mars var vi igång igen och det aktre skottet gjordes klart och laminerades utomhus. Sedan var det dax att göra om kölinfästningen. Kullaviks båtvarv lyfte av båten från kölen och pallade upp den.

Lady Godiva utan köl för försa gången sedan 1981 då den monterades.

Kölen satt ju inte fast så inga problem att få loss den.. Det var till och med målat med bottenfärg på ovansidan av kölsulan så det hjälpte nog till att få sikaflexen att släppa. Kölsulan blev blästrad och epoxyprimad av Bläsermäster. Vi rensade kölfickan i skrovet som hade mycket spackel i hörnen som spruckigt. Jag slipa bort allt spackel tills jag kom in i friskt glasfiber. I varje hörn lade jag sedan in 5mm eller 5 lager med 600gram huggen matta för att ersätta bortslipat spackel.

Rensning av kölfickan före laminering.

Kölen lossade lätt när den var målad med bottenfärg.

Så kom dagen då det var planerat att sätta tillbaks kölen på båten. 3 burkar med NM elastisk epoxy blandades och fördelades över kölsulan med en extra rygg på mitten. Erik var med och styrde in trucken och med hjälp av ett par styrstavar fick vi styrt in skrovet över kölen och kunde börja dra i kölbultarna.

Anders och Simon Nordin lägger på epoxy på kölsulan.

Denna del av kölen kommer inte visas på länge.

När kölen skruvats fast lyfte vi båten och ställde den i vagnen. Där fick vi efter att moment dragits på kölbultarna lägga bra tryck på aktre stöttorna för att inte epoxy skulle tränga ut i akterkant av kölen. Nu lämnade båten så att epoxyn fick härda ett dygn.
Det tog flera dygn innan den elastiska epoxyn var lättslipad. Efter slipning lades ytterligare elastiskt spackel på för att jämna av ytan mellan skrov och köl. Här är det som vanligt möjligt att slipa och spackla flera gånger men vi fuskade och lade lite finspackel i de sista groparna innan vi målade med VC Tar2 i två lager. Lite vattenslipning på det och resten av botten innan det var tid för bottenmålning med VC17m.

Resultatet vid sjösättningen den 17 maj.

Däcksrenovering vintern 2017/18

Vintern 2017/2018 gjorde vi en rejäl renovering av Lady Godiva. Först var ett motorbyte planerat sedan blev vi påseglade på ÅF Offshore race och behövde komma på varv för reparation. Teakdäcket som varit med sedan början var dåligt och jag kände till att det trängt in vatten i balsakärnan på fördäck som behövde åtgärdas. Jag beslutade att fixa även det då vi ändå skulle in på varv. Kullaviks båtvarv kunde åta sig jobbet att laga skadan och hjälpa till med däcksrenoveringen. Mango som äger varvet lovade mig att jag kunde få låna en nyckel och då komma in och jobba helger och  kvällar, riktigt just.

Hela gänget satte igång att få loss teakdäcket ett riktigt kraftjobb. Här tas 1000 skruv bort ur däcket.

Slägga, kofot, kilar och stämjärn är vad som gäller för att få loss gammal teak.

Båten lyftes upp den 25e oktober och kom in i hallen på eftermiddagen torsdagen den 26e. Då var vi 5 ur besättningen där och började med däcket. Alla hjälpte till och på en vecka hade vi rensat däcket och sittbrunnen, skrapat fästmassa, slipat däcket med planslip och rotex samt tvättat med aceton.

Alla beslag och skotskenor fick demonteras innan däcket kunde komma av.

Däcket färdigslipat och distanser för vantinfästningarna på plats.

 Samtliga skruvhål fick försänkas och sedan spacklas med glasfiberspackel, spacklingen fick göras två gånger för att det inte skulle bli sjunkningar som skulle synas igenom den kommande gelcoaten. Sedan slipades allt plant för att till slut bli klart för målning med gelcoat.

Nu hade Anton Stoltz kommit igång med reparationen av skadan från kollisionen.

Vi jobbade på och hittade även blöt och rutten balsakärna i babordsbänken i sittbrunnen som ochså fick lagas på samma sätt som fördäck. Vi kapade upp däcket över det skadade området och rensade och högg ur all fuktig och rutten balsa.

Spännande att se hur illa det var, faktiskt mindre yta än befarat.

På fördäck visar det sig att fukten kommit in i balsan genom ankarboxen som inte blivit riktigt byggd från början. Läckaget hade skett även förut där förstaget går igenom så där fick allt renas bort.

Anton på Kullaviks båtvarv pusslade i ny divinycell och satte det i spackel.

Nytt laminat över det skadade området.

När lagningarna var klara på fördäck och sittbrunn och det slipats plant så var det dax att maskera för sprutninga av topcoat av de ytor som inte skulle ha halkmönster. Vi delade in däcket i mindre fält för att det skulle vara möjligt att dela upp målningen av halkmönster i mindre delar. Det skulle handrollas och för att inte få ett flammigt utseende på stora ytor så var det ett bra och prydligt alternativ.

Sittbrunn och stuvluckor målade och klara.

 Rodergenomföringen behövde också en distans för att kompensera för teakdäcket. Mycket tid lades på maskering där varje hörn måste skäras i rätt radier.
Den grå topcoaten rollades på efter att den förtjockats så att det blev en textur i önskad grovlek. Vi gjorde ett antal provbitar och valde den finaste strukturen. Den grövsta skulle man inte kunna sitta på utan att känna det i rumpan. Anton gjorde klart målningsjobbet precis före julledigheten. Som gav oss ännu mer tid att jobba på båten.

Däcket klart och stripen på överbyggnaden är bortslipad för att göras om.

Jens och Emma återmonterar vantinfästningarna.

Maskering inför målning av linjen.

 Vi beställde ny double coat 2 komponentsfärg av De ijsel som bröts till rätt kulör. Rullade på 3 lager färg med 24-timmars mellanrum. Sedan var båten klar och varvet behövde lokalen till andra jobb så vi åkte ut på gården. Nu var vi framme i februari.

Lagning och däck klart, ny gummilist monterad vantinfästningar på plats.

 Det skedde även en del jobb inne i båten med kölförstärkningar och motorbyte. Det blir 2 kommande inlägg på de jobben.
Många mer bilder från renoveringen i albumet på teamets facebooksida.