Officiella filmen om VOR 08/09

Det var länge sedan jag postade med taggen ERT, Ericsson Racing Team. Nu har det släppts en film om tävlingen som jag seglade samtiliga etapper på E3 med nordisk besättning. Mina vänner för livet. Det är en lång film om ett långt race och mitt Mount Everest. Se filmen och njut, fasas, gläds och fundera på varför man genomför sådant över huvudtaget. Vi som gjort det ihop har något alldeles speciellt vi upplevt tillsammans. När jag nu ser seglingen igen så kan jag inte bli annat än lite besviken på alla de straffpoäng vi fick avdragna för olika saker men det hör väl en oerfaren besättning till kanske?

Seglar E4 igen.

Ericssons vinnarbåt från Volvo Ocean Race 2008/2009 har sålts av Groupama. De köpte båten och hade den som träningsbåt inför förra VOR. Och har sedan deras vinnande båt blev klar, legat i malpåse i Lorient. Nu är båten såld och kommer förhoppningsvis få ett nytt liv på havet. Våran båt E3 seglar ju i dag som Masarati och har fått många sjömil under kölen. Jag blev tillfrågad om jag kunde vara med och transportsegla E4 från Lorient till Valencia. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Sist jag fick chansen att segla V.O.70 var när SCA köpte Pumas båt och skulle transportsegla henne till Hamble från Hönö det var i december 2012.
Även Philip Carlson blir med och min förhoppning är att vi får en enkel segling med inte allt för mycket äventyr. Planen är att vi seglar på kvällen den 23 april från Lorient. Skall bli kul att köra den "gamla" båten igen.

E4 som hon ser ut idag med Groupamas färger

Mange

Var just inne och läste några av alla hyllningar till Mange Olsson som finnas att läsa på

http://www.mangeolsson.se/

Jag delade ju vakt med Mange under Volvo Ocean Race 08/09 ombord på E3 och vi gick alltid på och av vakt samtidigt så vi hade många timmar tillsammans på däck. Sist jag seglade med honom var när nuvarande SCA båten seglades från Hönö till Hamble där båten skulle målas om från Pumas till SCAs färger det var i november 2012. Mange levde som han lärde och gjorde det han älskade fram till sista dagen. Minnena av Magnus och några av de bästa upplevelserna i livet under V.O.R kommer jag alltid bära med mig. Vi ses en dag, knoge brorsan!

Utmärkelse till svenska E3 besättningen!

Svenska Seglar Förbundet ger priset Nakterhuset till svenska besättningen på E3. Med motiveringen:

"Utmärkelsen Nakterhuset går till besättningen på Ericsson 3 för sin insats i denna världsomsegling, i synnerhet för vinsten på den längsta etappen i racets
historia mellan Qingdao, Kina, och Rio de Janeiro, Brasilien."

Djävligt roligt tycker jag, att våran prestation bekräftas här hemma i Sverige. Priset kommer delas ut på Älvsjömässan den 11 mars.

Utmärkelser till de norska E3 besättningsmännen

North crew 2009. Eivind, Arve och Axel Foto: Gustav Morin

I norge har mina vänner från E3 fått fina utmärkelser i formen av North crew 2009 som gick till Eivind Melleby, Arve Roaas och Aksel Magdahl. Axel blev dessutom korad till Årets North sailor 2009 för sitt vägval i Södra Oceanen med E3. Ett stort grattis till killarna som spelade en stor roll för E3´s framgångar.

http://www.seilas.no/wip4/detail.epl?id=452963&cat=6027
http://www.seilmagasinet.no/id/34314

Mästarnas mästare LIVE

Det blev en 4de plats för oss, jag, Klabbe Nylöf och Henrik Dahl. Vi var ganska nöjda med det. Vi var bara med för att ha kul. Ser man på trackingen från finalen som var en öppen match hela vägen har vi lite fartproblem på kryssarna men gick som en raket på länsarna.
Finalmatchen här: http://www.traclive.dk/events/event_20091009_MarnasMare/index.php?raceid=ba546ff8-b4df-11de-8884-001e0bdc1ba8
Observera vårat stopp efter sista slaget in mot andra toppmärkesrundningen.

Följ seglingarna live här: http://www.tractrac.com/?page=marnasmare
Förstastart 9:30 lördag och söndag.
läs mer på http://www.svensksegling.se/MastarnasMastare/

Sista repan med E3

Jag var i Stockholm i veckan och seglade med Ericsson. E3 har blivit såld så det var sista gången vi tog ut henne på havet. Det var Helly Hanse som skulle ut och känna på hur det är att segla V.O.70 och vi fick perfecta förhållanden för det. Det blåste upp till 35 kop i byarna som mest och klarblå himmel. Det blev en bra dag med toppfarter på nära 30 knop. Får se när man seglar V.O. 70 på det viset igen. Här är några bilder från dagen.

Alla vill ha E3!

E3 gasar på från Galway Foto:Rick Tomlinson

Jag läste just en artikel på Volvo Ocean Race siten och där vill de flesta skeppare som får välja båt ha E3! länk till artikeln:

http://www.volvooceanrace.org/news/article/2009/June/24-STOCKHOLM-CREW-SURVEY/index.aspx

2:a men så nära!

Det har varit några hektiska veckor sedan Galway. En tråkig sistaplats på ett fysiskt ben från Irland till Marstrand, ett par dagar där innan vi startade ett sömnlöst race mot Sandhamn. Jag har inte lust att skriva så mycket om benet till Marstrand. Vi gjorde en taktisk miss som vi aldrig kunde återhämta oss från. Så tätt är fältet, istället lyckades Green Dragon bra och börjar hota oss om 4de platsen i totalen.

Jag på fördäck under ProAm i Galway foto av vår gäst

I Marstrand var det några hektiska dagar då det gällde att vila upp sig inför etappen runt landet. Det blev en dramatisk start där Telefonica Blue träffade granit och fick stora skador, inget man önskar sin värste konkurent och jag känner för de vänner från Victory challenge tiden som seglar jobbar med teamet. Övriga fältet drog iväg i perfekt västlig vind.

Flygfoto från väst Tistlarna 23-27 knops fart Foto: Volvo Ocean Race

Jag har aldrig seglat så fort utmed kusten, blinkade ma så missade man Varberg eller någon annan välkänd ort på vägen, i Öresud bromsades flottan upp något av svagare vindar och runt Skånes sydkust hade vi sjön spinnakergång. Vi gippade någon gång på småtimmarna för att segla upp mot Öland innanför Bornholm. När vinden dog ut på morgonen fick vi bra kontakt med E4 och Puma.

E3 passerar Almagrundet bakom Puma Foto: Volvo Ocean Race

Vid norra Öland fick vi ett när 90 graders vrid och vi tog ledningen för en kort stund. Puma seglade snart om oss då gick längst i mot Öland där trycket kom först. E4 tappade mycket på att ligga längst österut. Efter Alma låg vi bakom Puma men ett slag mot mer tryck hjälpte oss att glida före. Vi klantade dock till det för oss och satte genuaskoten runt radarn. Puma gick om igen och håll ihop det till mål. Bra med e 2a plats men jobbigt att ha varit så nära.

Till SIST i Galway

Jag börjar med det possitiva. 4a på inport race, vårt bästa reslultat. Vi var även 4a i Boston men denna gången kändes det stabilare, hoppas vi kan förbättra oss ytterligare i Stockholm!

2a platsen i andra racet kändes som att det är där vi borde vara, det gäller bara att komma av linjen och sen inte strula till det med andra båtar. Det är så vi skall segla.

Vi blev 4a E4 fick känna sig slagna och kom 5a. Vi hoppades att de skulle hålla Telefonica black bakom sig men på sista länsen släppte de om dem. Annars hade vi blivit total 3a. Hade ju varit fint med en podiumplats för E3. Vi får fixa det i Stockholm i stället.

Så benet från Boston. Såhär såg kölen ut när båten lyftes upp ur vattnet. Inte konstigt att båten var seg och mer lovgirig än vanligt. Under resan hade mer fallit av och det kunde inte vi se medans båten seglades fort.

Roger Woodbury fick sätta igång med reparationerna. Tiden var knapp till inport racet. Men han och resten av shore crew fixade det i tid!

Måste ta med denna bild som Oskar Kihlborg tog efter målgång- Det var så skönt att få se mina tjejer igen efter en i slutet psykisk jobbig etapp.

Snart bär det av mot Marstrand och Stockholm det kommer en bli sömnlös delsträcka då alla kommer jobba hårt med seglebyten och manövrar utmed kusten och i Engelska kanalen.

En riktigt bra 2:a plats!

Skönt, några dagar ledigt i Boston efter 15 dagars segling från Rio. Som vanligt har jag åkt på en förkylning, snorig och nyser. Immunförsvaret måste vara svagt när man kommer iland?

Våran andraplats är vi nöjda med, vi fightades med E4 sista dagen men hade ingen A4 gennaker, eftersom den trillade ner när tylaska haken gick av! några dagar tidigare. Vi tappade 7 sjömil på 5 timmar då de kunde segla lägre med samma fart som oss.

Tripplehead, tre försegel, ger lite extra fart när det är platt före. Foto: Gustav Morin
Vi rundade Fernando ne Norinja som 6:a före Green dragon, Puma hade vi varit före om vi seglat lite mer konservativt men istället seglade vi lågt och fort före ön och hoppades på medvrid, vi fick motvrid i stora regnmåln och blev tvungna att slå för att klara ön, vi missade såklart puma på detta. Efter Fernando seglade vi bra på natten och fann oss nära Telefonica black och E4 på morgonen.

Det var inte mycket av doldrums utan bara lite lättare vindar under något dygn, sedan kom vi in i passadvindarna.

Vem skall styra? Bagi och Thompe vill båda köra i 2h straight. Foto: Gustav Morin

Vem skall grinda i 2h? Upp med handen Foto: Gustav Morin

Enkel segling i passadvindarna Foto: Gustav Morin

Det var relativt enkla förhållanden att segla i vi jobbade med samma försegel, tog ett rev ibland när det ökade, för att slå ut det några timmar senare. Så seglade vi i flera dagar och gick bra mot de andra, vi vet att vi är snabba med just den segelsättingen i de vindarna.

Varmt i vattnet och på däck, vem behöver kläder för ett segelbyte? Foto: Gustav Morin

Längre norrut passerar vi en högtrycksrygg med tillhörande svaga vindar, är man vaken vid ett segelbyte skyndar jag upp för att grinda och hjälpa till en stund.

På spaning efter E4a och vind. Foto: Gustav Morin

Efter att ha korsat golfströmmen föll vattentemperaturen från 21 grader till stax under 8 grader, över en natt blev det riktigt kyligt. Vinden dog på morgonen när vi precis varit "stealth" och jag går upp i riggen för att spana efter E4an som ligger i armens riktning, vindkårar som ligger i fjärran och göra en riggcheck efter dygnets hårda kryssande.

Sista dagen var lättvind hela vägen till Boston, vi tappade mycket distans på E4a som hängde kvar i frånlandsvinden när vi fastnade i ett hål. Bakifrån kom Telefonica blå ångandes på den fyllande sjöbrisen, de kom ända fram till oss innan vi drog lite sista biten in i mål. Tät och spännande målgång och publiken älskade det.

Som vanligt varmt bemött av mina två tjejer! Foto: Oskar Khilborg

1:a till Rio, helt overkligt!

Första båt till Rio efter över 40 dagar till havs. Vilket äventyr! Just nu känns det fortfarande overkligt, att sitta här med familjen i ett någotsånär ordnat samhälle. Kontrasterna blir för stora till det vi har hållit på med de senaste månaderna.

E3 lastas och servas i Kina, inom 50 min har vi kastat loss igen. Foto:Oskar Khilborg

Båten hade hål i botten, vi sjönk nästan och fick söka nödhamn på Taiwan. Avbrutit etapp 4 från Singapore till Kina. Knappt om tid till start på etapp 5, den längsta etappen genom historien och också den, där det fanns mest poäng att hämta.

Mina tankar var då att tävlingen är nog över för vår del, vi hinner aldrig till start och missar alla poäng. Chanserna till bra placering totalt är borta och vi får aldrig rundat Kap Horn.

Då producerades den galnaste iden av alla. Vi tillverkar en ny skrovsektion i italien, flyger den till Taiwan. Där förbereder båtbyggare båten för den nya delen som lamineras in. När båten är reparerad seglar vi upp den till Kina blir 5:a på det benet och startar efter de andra på etapp 5 för att få de 8 poäng man får om man är 5:a hela vägen till Rio. Det var ju två andra båtar som sprack på etapp 5 och de valde att skeppa båtarna och reparera i Rio.

Båtbyggare jobbade 24h/dygn för att laga båten och vi förberedde inför nästa etapp samt hjälpte till med reparationerna. Samtidigt som vi inte fick bränna ut oss totalt vi skulle ju ut och segla i 45 dagar i sträck.

Min arbetsplats ibland, undviks när det är dåligt väder Foto:Gustav Morin

Vi hade tur med vädret från Taiwan till Kina, började med två dygn hård undanvind. Vi var sju seglare och Gustav (media) som seglade. Mason hade pajat ryggen, Klabbe och Jann lämnades hemma av budget skäl, inga seglare får bytas ut under pågående etapp. När vi nästan var framme dog vinden ut och vi mötte de andra båtarna som hade startat etapp 5. Detta kändes ganska tungt. Till slut kom vi i mål och en timme senare startade vi igen. Nu hade vi lastat mat och diesel, bytt storsegel och ersatt en genua samt tagit ombord Arve Roas och Magnus Woxén.

Hård halvvind mellan Kina och Japan Foto: Gustav Morin

Vi fick snart en fin nordanvind att segla på. De andra båtarna fick vinden senare och vi tjänade mycket distans. Vi seglade hårt i två dygn och då var vi ikapp Green Dragon och de två andra, E4 och Puma var bara några timmar före. Halvvinden fortsatte i 7 dagar och vi var tämligen blöta och blåslagna när den veckan var över, men sedan blev vinden mer akterlig och mojnade. Doldrums närmade sig och vi hade gjort ett bra jobb att hålla jämt med E4, puma hade seglat lite lägre kurs och vi tjänade distans på dem.
Jag rakar mig inte under en etapp och i Kina hade jag aldrig tid, så skägget hann bli långt. Foto: Gustav Morin
En morgon i doldrums såg vi puma i lovart om oss. Vi kom att följas åt i 7 dagar innan vi valde skilda vägar runt Fiji. Det är alltid kul att ha en medtävlare nära så att man kan mäta sin prestation lättare.

Några dygn efter Fiji kom en morgon E4 och Puma seglandes för styrbord framför fören på oss. De hade seglat högre än oss och tvingades gippa för att undvika svaga vindar. Vi tre hade en fight sista dygnet till första scoringgaten som låg öster om Auckland (NZL). E4 fann vinden först och drog, puma och vi kämpade hårt, men vi vann över dem med några minuter.
Det var här vi gjorde vårat drag. Vi slog och seglade i princip tillbaks norrut och mot ett kommande lågtryck. Efter ett halvt dygn såg vi att de andra följde med åt samma håll, en efter en. De insåg vad vi kunde tjäna på vårat vägval men de visade sig vara för sent ute.

Jag förbereder ett segelbyte i Södra Oceanen, survival suite på. Foto: Gustav Morin

Ju närmare lågtryckscentrum vi kom ju stökigare blev sjön och starkare vind. Vid flera tillfällen undrade jag om det vi gjort var värt det, kanske båten skulle gå sönder eller vi seglade för långsamt i sjön. Någon halvdag efter passagen av lågtryckscentrum började vinden mojna och vi såg att vi tjänat massor och mer kom det att bli. Vi seglade undanvind medan de andra kryssade

Jag styr under tuffa förhållanden i Södra Oceanen. Foto: Gustav Morin

Dagarna efter passagen av lågtrycket gjorde vi de snabbaste dygnen vi gjort med E3:an, jag har inga data just nu men updatering kommer. Här tjänade vi många mil på våra förföljare. När vi närmade oss och passerade den andra icegaten, avtog vinden och båtarna bakom tog in massor av distans men vi behöll ledningen ända till Kap horn.

Mer angenäma förhållanden. Foto: Gustav Morin

Efter rundning av Kap Horn, mandomsprovet avklarat och ett skägg ala Arne K Larsen Foto: Gustav Morin


Här är gänget som gör det, fram med cigarrer och rom! Foto: Gustav Morin

4 poäng till vid rundning av Kap horn, fantastiskt att vara här och som 1:a. Nu får man ha guldring i örat och båda fötterna på bordet. Några timmar efter Kap horn seglade vi in i bleke, E4 kom ikapp bakifrån och vi kunde ett tag se dem på horisonten, mindre än 10 sjömil bort. Med 2300 sjömil till mål är det ingen lätt uppgift att hålla dem bakom, men vi lyckades.

Reparationer ombord Jens har en läckande bränsletank och jag laminerar kolfiber. Foto:Gustav Morin
Vincharna blir fulla av torkat salt och slutar fungera, lite service nödvändig Foto: Gustav Morin



Seglen delaminera, jag hjälper Strömberg laga. Foto: Gustav Morin

Efter att vinden fyllde i hade vi fin segling förbi Falklands öarna innan vi passerade ett högtryck och därefter seglade vi på en front som blev vår biljett till vinst. Aksel skällde på oss när vi snittade under 24 knop, "Vi ramlar av fronten, sedan lyfter det bara och blir lätt, segla fortare." sade han. Vi gjorde så gott vi kunde det var beckmörkt, båten stampade i stökig sjö och vattnet sprutade på oss på däck. Det lyckades, vi fick aldrig lyfet utan medan de bakom seglade läns drog vi ifrån på halvvind. Denna ledning kunde vi sedan hålla i flera dagar tills vi gick imål i Rio. Sista dagarna var riktigt nervösa ibland låg vi i stiltje och bakom seglade de fort men sedan kom de in i bleket och vi kunde dra iväg.

Nu sitter jag i Rio med familjen. Läser alla grattismail och positiva responser på bloggar i sverige. Det tar nog ytterligare lite tid innan allt sjunkit in och man inser vilken prestation vi gjort. Nu blir man sugen på mer guld!

Aj, aj

Det gör lika ont som det ser ut. Men 4 timmar senare var jag uppe och seglade igen. Hade lite tur med var bommen träffade, hade den träffat oturligt hade jag nog fått avstå från seglande en stund.

På natten efter olyckan kom en ny stormfront in och morgonen efteråt gick det hål i fören.

Jag är snart tillbaks i Taiwan för att göra färdigt båten. Sedan skall vi segla imål i Qingdau innan vi sticker ut på det längsta benet som tar upp mot 40 dagar, till Rio.

Stagseglet surras på däck för att användas senare. Foto Gustav Morin

Hårt arbete på en Volvo 70

Att segla Volvo Ocean Race ombord på en V.O 70 är ingen dans på rosor, det är hårt arbete dygnet runt i alla möjliga väderförhållanden. Ett dygn delas upp i fyratimmars vakter, man är 4 timmar på vakt och fyra av vakt. Då kan man sova, äta, fixa sin personliga hygien och göra underhållsarbete på båten. Så av de 12 timmarna man inte seglar båten kan man i optimala förhållanden få upp till 9 timmar vila per dygn. Detta inträffar så klart nästintill aldrig. Manövrar problem och segelbyten gör att vilan ofta blir max 6 timmar per dygn.
Det är ganska lätt att inse att efter någon vecka med hård fysisk belastning och lite vila börjar kroppen säga emot. Det blir tyngre att komma upp ur kojen när man skall upp på pass, styrkan finns där inte direkt då man börjar flytta segel i en manöver och det är jobbigt att se på alla numren när man styr på natten.

Jag fixar stacken och får samtidigt lite saltspray Foto:Gustav Morin

Den senaste etappen Indien-Singapore var rolig sista dygnen för att det var så tät segling mellan de fyra främsta båtarna vi, Telefonica blue, Puma och Ericsson4. Frusterande såklart när det ibland blev bleke och vi alla kämpade för att hitta något att segla på. När vinden kom var den varierande i riktning och styrka och krävde mycket segelbyten och flytt av utrustning i båtens längsled. Efteråt kunde vi vara eferkloka och säga att om vi inte gjorde den gippen på Telefonica hade vi nog vunnit, eller om vi aldrig bytt till A3 utan hängt kvar med Masthead nollan hade vi blivit tvåa, men det vet man ju inte då och vi kan ju bara segla på det vi har och vad vi tror skall hända.

Jag skyndar förut under ett segelbyte i Malackasundet. Foto:Gustav Morin

En vacker solnedgång i lätt vind, jag styr. Foto: Gustav Morin

Dags för start mot Singapore

Vi kom ju 3:a även till Kochi, Indien. Efter en strapatsrik delsträcka med southernocean vindar, doldrums och hundratals små fiskebåtar mitt i natten. Jag lyckades få en spricka i ett revben efter en broach där jag spolades upp på ett winchhandtag, tur att man använder livlina! Den stoppade mig från att spolas vidare, samma våg tog med sig en av våra nödbojar samt diverse antenner. Jag seglade resten av etappen med regelbundet intag av inflamatoriska och smärtstillande tabletter.

Här i Indien har vi lyckats fål lite vila, se oss omkring några dagar samt fixa båten. Jag hann dessutom bli magsjuk och det tog många dagar innan aptiten var åter. Så just nu känns det skönt att starten är imorgon och vi får fortsätta vårat tävlande.

Till Singapore blir det moderata vindar och en del frammifrån, den stora utmaningen blir nog Malackasundet mellan Sumatra och Malaysia med mycket fartygstrafik, fiskare, motström, nät, sandbankar, pirater och mycket lätta vindar, kan bli lite lotteri på slutet. Håll tummarna för att vi har tur.

En dag i doldrums

En stund bland seglen


Glada i Kochi som 3:a

Två starka i starten!

Bilder av Gustav Morin/Volvo Ocean Race

I Kapstaden som 3:a

Här några bilder som Gustav Morin tagit på mig under etappen.

Bra resultat, som jag är nöjd med. Vi seglade upp oss igen efter en dålig passage av dulldrums. Vår totalplacering som 6:a är inget att skryta med. Tröst är att inte ens ledande Ericsson 4 varit bättre än 4a om de fått 4 poängs avdrag som straff som vi har.

Nu har vi snart haft en veckas ledigt och nu väntar en veckas förberedelser innan starten lördagen den 15de november.

Helly Hansen video

Anders Lewander, Magnus Olsson och Jens Dolmer i sina HH kläder.

Helly Hansen som förser Ericsson Racing Team med kläder har gjort en tuff video. Ladda ner den på länken:

http://www.hellyhansen.com/sport/content/hellyvision/downloadable/HHTV_Perspectives.mp4