Finalen i Marstrand är avslutad. Phil Robertson med besättning blir första världsmästaren i matchracing i katamaraner.
Jag har seglat med Hans Wallén 2 sässonger förut på M32 Series så när nu World Match Racing Tour skulle komma att seglas i M32 katamarener 2016 så var det självklart att man ville se hur vi kunde klara oss där. 2016 var dessutom en kortsässong från februari till finalen i Marstrand i juli med bara 4 tävlingar. Fremantle, Köpenhamn, Newport och Marstrand. Vi hade en smakstart i Fremantle med en andraplats. I Köpenhamn och Newport hade vi det motigare. I Köpenhamn åkte vi ut i knockout segling mot Michael Hestbäck och i Newport i 16-delsfinal mot Yann Guichard. Inför Marstrand låg vi rankade 9a på WMRTs lista och visste att om vi kunde vinna om vi fick lite flyt.
Wallén Racing i stilstudie under WMRT finalen i Marstrand.
Vi hade fått till en hel del bra träning. Jonathan Ameln skulle ersätta Bernardo Freitas i Marstrand och vi var nu Hans Wallén, jag, Julius Hallström och Jonathan som besättning. Marstrand visade sig bli en regatta i mer vind, något vi gillar då vår styrka ligger i bra båtfart och manövrar mer än matchracingstrategi. I fleetracingdelen seglade vi relativt jämt och blev 2a i gruppen. Taylor Canifeld var 1a.
WAR vidare till kvartfinal efter 4 raka segrar.
Vi fick möta Sam Gilmour i 16-delsfinal och började med att tappa 2 matcher mot honom, dessutom åkte vi på 3/4 minuspoäng för en kollision. Vi vann nästa två race där Gilmour kapsejsade i den sista rundningen. Slut för dagen. Vi behövde nu vinna ytterligare 2 race för att få 3 poäng och gå vidare, Gilmour behövde vinna ett race. Nästa dag gick vi ut och gjorde två bra race och var på så vis vidare till kvartsfinal. Där skulle vi komma att få möta favorittippade Taylor Canfield. Hans slag hade inte varit så bra när vinden var stark så vi hoppades på starka vindar.
Vår strategi mot Taylor var i starten att vara lite avvaktande och inte agresiva på så vis skulle han inte få chansen att ställa till det för oss i någon situation utan vi skulle kunna välja när vi ville starta och även om vi inte vann starten så skulle vi vara lika eller nära varandra efter start. Det lyckades bra och vi var före Taylor vid halvindsmärket 2 av 3 starter.
Efter första racet såg vi att vårt styrbordsroder var skadat och vi fick en paus för tt få det utbytt. Vinden var inte så stark som vi önskade, Taylor hade inte de problem i slagen som vi hoppats på och han lyckades alltid med att komma om oss på banan, han seglade lite bättre än oss. Så även om det blev 3-0 så var vi alltid tätt påvarnadra på banan.
I finalen sedan var vinden kraftig och en stor anledning till att Taylor förlorade mot Phil var att de inte lyckades med sina slag och tappade många viktiga meter.
Jag tror alla åskådare på Marstrand ger matchracingen i M32 katamaraner tummen upp. Nu är det till och med spännande för de som inte förstår sig på att titta på matchracing.
Wallén Racing tar det gyllene tillfället i akt och satsar på kortsässongen fram till finalen i Marstrand i juli.
Förra året köpte Aston Harald World Matchracing Tour och från i år blir det i M32 katamaraner och final i Marstrand.
2015 års final seglades i Malaysia sista veckan i januari. Så den korta sässongen som blir fram till Marstrand blir perfekt att köra för oss som har 3 sässonger i båttypen.
Flera av de svenska lag som har mycket erfarenhet av M32an kommer satsa. Mattias Rahm och Björn Hansen har tour kort och kommer få inbjudningar. Vi kan tvingas kvala men nu har vi inbjudan till WMRT Fremantle och WMRT Newport. Återstår då Köpenhamn och Marstrand. Till Marstrand kan man inte kvala utan det är de som har chans att vinna som kommer få inbjudan och det är ju med den målsättningen vi kör.
Vi som kört de sista åren förutom Hans Wallén är Anders Dahlsjö, Jonas Von Geijer, Philip Carlsson, Daniel Wallberg och Martin Krite. I år har en ny kille tillkommit Bernardo Freitas från Portugal som var med oss och trönade på Lanzarote i januari. I Fremantle blir det Hans, Anders, Philip och Bernardo som kommer köra 2-7 mars. Följ oss på www.wmrt.com eller WARs facebooksida.
Jag har tidigare seglat en hel del på Matchracing Touren. 2003 vann jag och mina svenska vänner med Engelska skepparen Chris Law, Swedish match cup, som det hette då. 2005 och 2007 var jag två bägge gångerna med Magnus Holmberg och Victory Challenge, med Holmberg seglade jag många Tour tävlingar under Victory Challenge åren. 2011 och 2012 seglade jag på Touren med Johnie Berntsson och vi blev 2011 på Touren och valda till årets seglare genom svenska seglarförbundet. Dessutom gjorde jag ett inhopp med Kieth Swinton i fjol och då blev vi trea på Match Cup Sweden, som det heter numera.
Att vara med från början när det nu skrivs historia i World Matchracing Tour och man byter från kölbåtar till M32 katamaraner är riktigt inspirerande. Hoppas det blir spännande och intressant både för seglare och åskådare.
Återigen dags att summera årets seglingsprestationer. Det har varit M32 Series, F18-VM, Stockholm archipelago raid, Gothenburg open sea race, Stena match cup Sweden och massa annat. Varför? Det är så förbaskat roligt! är nog den enda förklaringen, det går nog inte en enda dag då jag inte tänker på segling och vad jag fortfarande drömmer om att göra. I år var det Stockholm Archipelago raid som var en sådan sak som jag länge haft på önskelistan och äntligen hade jag båten, partnern och tiden att göra det, hoppas vi gör det igen Henrik!
Året började ju inte så bra med ett skadat muskelfäste till biceps i vänster arm. Jag fick bara vila fram till mars sedan lätt belastning som jag kunde börja öka i april men det gjorde fortfarande väldigt ont. Långsamt började det kännas bättre i maj men kunde bara köra lätt med armen. WARs nya båt skulle levereras först till premiären på M32 Series i Oslo i mitten av maj och Henrik och jag började träna lite F18 med bl.a On the wire i Björlandakile där vi fick lite sparring av Björn Mårdberg och riktigt brall på söndagen samtidigt som Stora Oset race gick av stapeln för de lite större SRS båtarna.
Lady Godiva fick också lite fix med ett backslag som fick nya tätningar, nya vant till masten och en större spinnaker med tillhörande fall och bom, nytt SRS tal på 1,253 klart några veckor före Marstrand big boat race, där vi blev 3a i klassen men fick inte använt vår nya spinnaker då det blåste så mycket att vi valde den gamla lite mindre istället. Söndagen blev inställd p.g.a vind och svåra sjöförhållanden.
Vi fick tränat lite med M32an innan Göteborgseventet drog igång i Göteborg i juni vilket vi kände behov av efter att presterat dåligt i Oslo med en del intrimningsproblem med den nya båten, dessutom visste vi ju att det skulle bli tuffa tighta race inne vid Lindholmen. Det blev ju både krascher och kappsejsningar så mycket action för publiken och vi lyckades kämpa till oss en 3de plats.
Vi kämpade på men det släppte aldrig riktigt denna säsong med 3de platser även i Köpenhamn och Helsingfors. I Stockholm hade vi stolpe ut med en 6e plats och dubbla poäng drog ner oss i resultatlistan där vi också slutade på en 6e plats i serien, en besvikelse efter förra årets vinst.
F18-vm i Kiel var en höjdare. Jag och Henrik Persson åkte dit utan att ha några specifika mål eller krav på resultat utan vi ville bara lära oss att segla i stora fält och bli bättre på allt vad gäller f18 segling. Det blev en kanonvecka med många nya vänner från Sverige inom klassen som vi fick chansen att prata lite med vid sidan om seglingen. De första dagarna var det lätta vindar och kämpigt för oss att göra några bra resultat. Vi hade framförallt svårt att hitta spår med fri vind ut från starterna vilket berodde på att jag inte var van att starta med katamaran i stora fält med över 80 båtar på startlinjen. Det var lärorikt och roligt att vara med bland 167 båtar och en 117 plats var kanske inte helt rättvisande, vi gjorde några topp 20 placeringar i silverfleet när vinden kom de sista dagarna. Tyvärr hade vi problem med vagnen till storen som gav upp, så vi surrade storskotet till centrum, sedan gick trapetsvajern till Henrik av i ett race och vi tog hjälp utifrån och fick inte fortsätta. Sista racet blåste de av i startsekvensen då vindstyrkan ansågs för hög. Alla resultat här.
På väg att runda offsetmärket under näst sista dagen på VM i Kiel.
Efter VM blev det inte något f18 seglande förrän till Stockholm archipelago raid som jag nämnde tidigare. Jag skrev om det äventyret här.
Med Lady Godiva blev det inte så mycket tid över. I juli seglade jag en helg med familjen till Läsö. Vi hade fin segling dit men sedan blev vi inblåsta över helgen med regn och 20m/s, just fint juliväder i år. Vi kände ju till väderutsikterna men vi tyckte att vi behövde lite miljöombyte. På måndagen seglade vi hem igen. Vi laddade sedan för Gothenburg open sea race som vi såg fram emot i besättningen. Det blev en kalashelg vädermässigt och vi knep dessutom förstaplatsen. Jag berättar om tävlingen här. Tjörn runt seglade besättningen utan mig medans jag seglade M32 i Köpenhamn. De kämpade på bra och seglade in på en 5e plats i klassen och en 14e plats totalt, bra jobbat.
Gothenburg open sea race, strax efter start Foto:GQSS
Lady Godiva får en bottenputs före GOR och Tjörn runt.
Jag fick en "fan picture" med några grymma tjejer innan de gav sig av för att köra Fastnet race. Foto: Simon Goyne
Jag fick ett mail från Keith Swinton i juni där han undrade om jag kunde segla med honom på Stena match cup sweden. Jag hade ganska späckat schema men när han sade att de nog inte skulle hinna träna innan så tyckte jag att det kunde vara roligt att vara med igen. Jag har inte seglat i Marstrand sedan 2007 då vi förlorade i en blåsig final mot Björn Hansen när vi seglade med Magnus Holmberg efter ett avslutat Victory challenge.
Vi hade roligt och lyckades riktigt bra men förlorade i semifinal mot Ian Williams i jämna matcher i lätta vindar där jag tycker vi kunde seglat bättre taktiskt när vi faktiskt ledde med 2-0 i matcher innan vi förlorade 3 raka. Sedan segade vi ganska enkelt hem 3de platsen mot Taylor Canfield som ju dominerade i M32 Series. Kändes bra.
Så när säsongen började lugna ner sig så beslutade jag mig för att köra Öckerö shorthanded race med min fru Malin och ha en trevlig helg. Det kändes som att det var läge att göra något trevligt med henne och hon hade ju även börjat med lite seglarskola, som hon fått av mig i födelsedagspresent. Så dags att omsätta teorin i verklighet med lite doublehandedsegling med mig! Vi han med att segla sista chansen i Björlandakile helgen innan, då med det vanliga gänget och det blev två tighta race där en position till slut avgjorde om vi skulle bli 3a eller 6a.
På Öckerö shorthanded race lyckades jag och Malin segla in på en 4e plats efter en lördag med mer vind och en söndag med väldigt lätta vindar. Vi fick en fantastisk helg tillsammans med segling, god mat, trevligt sällskap och en del äventyr. Jag hoppas hon vill vara med någon mer gång!
Till slut kan jag sammanställa årets resultat så här:
Idag börjar match race Germany och Johnie Berntsson och gubbarna kör Alpari World Tours första regatta för året. 1vinst och 2 förluster efter första dagen.
Foto: Andy Heinrich /MRG
Ungefär som det brukar börja men det gäller att vara med bra på slutet. Följ laget på www.stenasailingteam.se eller www.wmrt.com
Laget består av Björn Lundgren, Martin Berntsson, Oscar Angervall, Johan Barne och Johnie.
Kör hårt gubbar!
Efter seglingarna i Marstrand drar Alpari world match racing tour till Chicago. Då hoppar jag in på fördäck i stället för Björn Lundgren som kört i Korea och Marstrand.
Berntsson Sailing Team har
utsetts till årets seglare 2011. Utmärkelsen, vilken är den finaste som delas
ut av Svenska Seglarförbundet, får teamet för sin bronsmedalj vid årets World
Matchracing Tour.
- När vi får den här hedrande utmärkelsen så förstår vi att vi lyckats med
något stort, säger en glad Björn Lundgren.
Inför säsongen 2011 hade
Berntsson Sailing Team satt som mål att ta en medalj inom en tre-års period.
Det är inget lågt mål i sig men med 2011 års facit så har teamet höjt sina
ambitioner. Nu är det endast ädlare valörer som räknas.
Berntsson Sailing Team har även
tilldelats Jan Stenbecks minnespokal. Pokalen har upprättats efter Jan
Stenbeck, en sann seglingsfantast som hade en speciell passion för match racing
och Americas cup i synnerhet. Det är med stor stolthet teamet tar emot
minnespokalen då flera av medlemmarna har sin bakgrund i Jans seglingsteam.
Förutom skepparen Johnie
Berntsson så bestod 2011 års team av Björn Lundgren, Anders Dahlsjö, Magnus
Lundberg, Niklas Carlzon, Nils Bjerkås, Oscar Angervall, Daniel Wallberg samt
Johan Barne.
Besättningen är samstämmig när
de säger att de hade aldrig lyckats med den här bedriften utan sina sponsorer.
Förutsättningarna för 2012 års tour ser riktigt goda ut då hela teamet
fortsätter i nuvarande konstellation. Även Lasse och Ullastina Wikander samt
Dag och Görel Palmér har meddelat att de kommer att fortsätta stötta teamet
under 2012.
Tack vare tredjeplatsen på
touren så är teamet nu garanterat ett tour-kort även under 2012.
Det innebär att teamet kan välja 5 tävlingar från 2012 års tour samt planera
sin träning i lugn och ro inför säsongen. Årets förberedelser inför World
Matchracing Tour börjar redan i mars med Congressional Cup.
År 2011 hade jag tänkt ta det lite lugnare på seglingsfronten och inte lägga all ledig tid på havet utan även hinna med att umgås med familjen, vilket jag har gjort. Trots det har det blivit en del seglat.
Block island race i USA, som träning inför Transatlantic race
