Äventyrsseglingen Stockholm archipelago race, Henrik Persson och jag i SWE-757. Foto: Malcolm Hanes
Året började med att jag och Henrik planerade in lite mer f18 segling igen. Vi ville segla Stockholm Archipelag raid och sedan skulle NM seglas i Nynäshamn ett par veckor senare vilket passade programmet. Sedan de vanliga regattorna med Lady Godiva på väskusten och Lady Godiva sail racing team. Så hörde Johnie Berntsson av sig och undrade om jag var sugen på att segla Argo gold cup i matchracing på Bermuda. En av de seglingar jag inte haft chansen att köra och som definitivt är på min bucket list. Klart jag tackade ja till det i början av maj.
Henrik och jag hann med nåot pass i f18 i Gottskär innan det bar av till Bermuda där vi gjorde en bra regatta där även Erik Malmberg och Carl-Johan Uckelstam ingick i laget. Vi direktkvalificerade oss till kvartsfinalerna och fick en lay day, inte fel på Bermuda. Vi blev mer synkade ju längre regattan gick och i finalen mot Ian Williams seglade vi med bra självförtroende. Vi låg under med 1-2 och behövde vinna för att få en avgörande match. Ledde vid sista topprundningen då det blev ett vindhål. Ian gippsatte bakom oss och vi hade ingen vind att svara på gippen i, utan valde att fortsätta, när vinden kom var det från vänster och vi hade en lång väg till mål, målfoto där vi förlorade med ca 1m. Så det blev silver för oss. Surt men ändå ett helt ok resultat. Finalen på denna video.
Vi anmälde oss till Skagen race med start i Marstrand. Det lockade ingen jätteuppslutning och med en rätt tuff väderprognos var det bara 4 båtar som stod på startlinjen. Vi kom gemensamt överens om att starta men att bryta och segla närmaste vägen till Skagen. Vi skulle ha seglat norröver för att vända vid Väderöarna och sedan mot Skagen det skulle innebära att vi skulle möta en tuff kryss i kuling som ingen hade lust att utsätta båt och besättning för när det inte var mycket till kappsegling ändå.
Vägen åter från Skagen blev en härlig läns där vi filmade detta möte med vågor från en kryssningsbåt.
Vi hade startat med jaktstart mellan pirarna i Skagen och som minsta båt var vi först. Vi var först även vid målgången vid strandverket i Marstrand 3h 20min senare.
Argo Gold Cup, 2a
Skagen race från Marstrand, inofficiell regatta direkt till Skagen.
Tillfartssegling Skagen-Marstrand, 1a efter 3h 20min
Marstrand big boat race, 5a i först racet, tappade masten i 2a.
Öckerö shorthanded race 4a i gruppen och 11a totalt
F18 SM/NM. 5a SM, 10a på NM
Stockholm archipelago raid ser Henrik och jag som en höjdpunkt på sässonen. Vi körde 2015 och nu var det dags igen. Vi var inte så förbereddasom vi ville då jag drog på mig en knäskada på Bermuda som gjorde att jag inte vågade segla f18 förrän i juli men seglingen är rolig och med många seglarvänner. Vi var lite upp och ner i resultat men ledde ett race då vi navigerade fel och fick vända. Nästa är skall vi vara bättre förberedda. Filmen nedan är inte från i år men filmades av Gustav Morin 2017 och visar känslan.
Bland husbilarna på Björkö, målgång ÖSR Foto: Mia Malmcrona
Öckerö shorthanded race seglades i lätta vindar på lördagen och lite mer vind på söndagen vi gjorde två usla starter men seglade sedan upp oss bra båda dagarna. Faktiskt skönt med lite lättvind efter allt hårdvindsseglande som vi gjort under sässongen.
Återigen dags att summera årets seglingsprestationer. Det har varit M32 Series, F18-VM, Stockholm archipelago raid, Gothenburg open sea race, Stena match cup Sweden och massa annat. Varför? Det är så förbaskat roligt! är nog den enda förklaringen, det går nog inte en enda dag då jag inte tänker på segling och vad jag fortfarande drömmer om att göra. I år var det Stockholm Archipelago raid som var en sådan sak som jag länge haft på önskelistan och äntligen hade jag båten, partnern och tiden att göra det, hoppas vi gör det igen Henrik!
Året började ju inte så bra med ett skadat muskelfäste till biceps i vänster arm. Jag fick bara vila fram till mars sedan lätt belastning som jag kunde börja öka i april men det gjorde fortfarande väldigt ont. Långsamt började det kännas bättre i maj men kunde bara köra lätt med armen. WARs nya båt skulle levereras först till premiären på M32 Series i Oslo i mitten av maj och Henrik och jag började träna lite F18 med bl.a On the wire i Björlandakile där vi fick lite sparring av Björn Mårdberg och riktigt brall på söndagen samtidigt som Stora Oset race gick av stapeln för de lite större SRS båtarna.
Lady Godiva fick också lite fix med ett backslag som fick nya tätningar, nya vant till masten och en större spinnaker med tillhörande fall och bom, nytt SRS tal på 1,253 klart några veckor före Marstrand big boat race, där vi blev 3a i klassen men fick inte använt vår nya spinnaker då det blåste så mycket att vi valde den gamla lite mindre istället. Söndagen blev inställd p.g.a vind och svåra sjöförhållanden.
Vi fick tränat lite med M32an innan Göteborgseventet drog igång i Göteborg i juni vilket vi kände behov av efter att presterat dåligt i Oslo med en del intrimningsproblem med den nya båten, dessutom visste vi ju att det skulle bli tuffa tighta race inne vid Lindholmen. Det blev ju både krascher och kappsejsningar så mycket action för publiken och vi lyckades kämpa till oss en 3de plats.
Vi kämpade på men det släppte aldrig riktigt denna säsong med 3de platser även i Köpenhamn och Helsingfors. I Stockholm hade vi stolpe ut med en 6e plats och dubbla poäng drog ner oss i resultatlistan där vi också slutade på en 6e plats i serien, en besvikelse efter förra årets vinst.
F18-vm i Kiel var en höjdare. Jag och Henrik Persson åkte dit utan att ha några specifika mål eller krav på resultat utan vi ville bara lära oss att segla i stora fält och bli bättre på allt vad gäller f18 segling. Det blev en kanonvecka med många nya vänner från Sverige inom klassen som vi fick chansen att prata lite med vid sidan om seglingen. De första dagarna var det lätta vindar och kämpigt för oss att göra några bra resultat. Vi hade framförallt svårt att hitta spår med fri vind ut från starterna vilket berodde på att jag inte var van att starta med katamaran i stora fält med över 80 båtar på startlinjen. Det var lärorikt och roligt att vara med bland 167 båtar och en 117 plats var kanske inte helt rättvisande, vi gjorde några topp 20 placeringar i silverfleet när vinden kom de sista dagarna. Tyvärr hade vi problem med vagnen till storen som gav upp, så vi surrade storskotet till centrum, sedan gick trapetsvajern till Henrik av i ett race och vi tog hjälp utifrån och fick inte fortsätta. Sista racet blåste de av i startsekvensen då vindstyrkan ansågs för hög. Alla resultat här.
På väg att runda offsetmärket under näst sista dagen på VM i Kiel.
Efter VM blev det inte något f18 seglande förrän till Stockholm archipelago raid som jag nämnde tidigare. Jag skrev om det äventyret här.
Med Lady Godiva blev det inte så mycket tid över. I juli seglade jag en helg med familjen till Läsö. Vi hade fin segling dit men sedan blev vi inblåsta över helgen med regn och 20m/s, just fint juliväder i år. Vi kände ju till väderutsikterna men vi tyckte att vi behövde lite miljöombyte. På måndagen seglade vi hem igen. Vi laddade sedan för Gothenburg open sea race som vi såg fram emot i besättningen. Det blev en kalashelg vädermässigt och vi knep dessutom förstaplatsen. Jag berättar om tävlingen här. Tjörn runt seglade besättningen utan mig medans jag seglade M32 i Köpenhamn. De kämpade på bra och seglade in på en 5e plats i klassen och en 14e plats totalt, bra jobbat.
Gothenburg open sea race, strax efter start Foto:GQSS
Lady Godiva får en bottenputs före GOR och Tjörn runt.
Jag fick en "fan picture" med några grymma tjejer innan de gav sig av för att köra Fastnet race. Foto: Simon Goyne
Jag fick ett mail från Keith Swinton i juni där han undrade om jag kunde segla med honom på Stena match cup sweden. Jag hade ganska späckat schema men när han sade att de nog inte skulle hinna träna innan så tyckte jag att det kunde vara roligt att vara med igen. Jag har inte seglat i Marstrand sedan 2007 då vi förlorade i en blåsig final mot Björn Hansen när vi seglade med Magnus Holmberg efter ett avslutat Victory challenge.
Vi hade roligt och lyckades riktigt bra men förlorade i semifinal mot Ian Williams i jämna matcher i lätta vindar där jag tycker vi kunde seglat bättre taktiskt när vi faktiskt ledde med 2-0 i matcher innan vi förlorade 3 raka. Sedan segade vi ganska enkelt hem 3de platsen mot Taylor Canfield som ju dominerade i M32 Series. Kändes bra.
Så när säsongen började lugna ner sig så beslutade jag mig för att köra Öckerö shorthanded race med min fru Malin och ha en trevlig helg. Det kändes som att det var läge att göra något trevligt med henne och hon hade ju även börjat med lite seglarskola, som hon fått av mig i födelsedagspresent. Så dags att omsätta teorin i verklighet med lite doublehandedsegling med mig! Vi han med att segla sista chansen i Björlandakile helgen innan, då med det vanliga gänget och det blev två tighta race där en position till slut avgjorde om vi skulle bli 3a eller 6a.
På Öckerö shorthanded race lyckades jag och Malin segla in på en 4e plats efter en lördag med mer vind och en söndag med väldigt lätta vindar. Vi fick en fantastisk helg tillsammans med segling, god mat, trevligt sällskap och en del äventyr. Jag hoppas hon vill vara med någon mer gång!
Till slut kan jag sammanställa årets resultat så här:
Johnie Berntsson och hans Stena sailing team har nu startat sässongen 2014. De lyckades ju inte erövra ett Alpari World matchracing tour kort inför i år men det blir nog en del "tour" tävlingar ändå och nu kanske de kan segla lite mer avslappnat. Congressional cup är en bra sässongsöppnare i en bra miljö och jag har sett att grabbarna slipat formen på longboards så dom är nog på hugget. Här följer deras nyhetsmail:
Idag
startar den 50e upplagan av Congressional cup. Stena Sailing team är på plats
för säsongens första tävling. Gårdagens träning mot världstvåan Ian Williams
kändes riktigt bra, säger Björn.
Totalt deltar tio lag varav sex ligger topp tio på världsrankingen. Det är
planerat att segla en dubbel Round Robin med semifinaler och finaler på söndag.
Båtarna som seglas är av typen Catalina 37. De skiljer sig en del mot de båtar
vi brukar segla då de är väldigt tunga och har dubbla gajar på varje sida och
man dippar bommen vid varje gipp. Vanligt på stora båtar men lite annorlunda i
matchracing.
Följ oss på tävlingens hemsida: www.thecongressionalcup.com
eller våra egna kanaler via vår hemsida:
Hemsida: www.stenasailingteam.se
Besättningen i Congressional Cup består av:
Johnie Berntsson, Skeppare och Rorsman
Johan Barne, Storskot
Björn Lundgren, Fördäck
Martin Berntsson, Pit/Tail
Oscar Angervall, Trim
Robert Skarp, Taktik
--
Idag börjar match race Germany och Johnie Berntsson och gubbarna kör Alpari World Tours första regatta för året. 1vinst och 2 förluster efter första dagen.
Foto: Andy Heinrich /MRG
Ungefär som det brukar börja men det gäller att vara med bra på slutet. Följ laget på www.stenasailingteam.se eller www.wmrt.com
Laget består av Björn Lundgren, Martin Berntsson, Oscar Angervall, Johan Barne och Johnie.
Kör hårt gubbar!
I år har jag kört en del med Lady Godiva den gamla trotjänaren, doublehanded och med besättning. Resultaten hade jag tänkt göra doublehanded med Jimmy Hellberg och vi lade upp en plan med HH-Skagen race, Watski Skagerrack 2 star och Bohusracet. Sedan ville jag börja få lite struktur på besättning och få ihop ett gäng som ville köra en del, mestadels banrace men även en del på havet. Tanken var att få ihop en yngre besättning som var sugna på att segla kölbåt. Lade en del jobb under våren att få ihop folk dels genom OYC och gastbank på Västkustens seglarförbund samt direkta förfrågningar. Planen var Marstrand Big boat race, Fearder race, Tjörn runt, kvällsträningar och ev några andra tävlingar som passade. Resultatet har blivit ett riktigt gott gäng om än lite äldre än planen då ungdomar idag verkar väldigt upptagna och har svårt att planera i förväg. Jag har fått god hjälp med transporter av båt och vi har haft riktigt roligt under seglatserna. Hoppas vi kan fortsätta att köra ihop. Tack till de som varit ordinarie (Mikael Wassmur, Peter Edman, Emma Sundén, Martin Alexandersson, Carina Arvidsson, Kristina Svensson, Magnus Svensson och Jens Svanvik)
Matchracingen med Johnie Berntsson har rullat på och efter sässongsstarten i Long Beach och Congretional Cup tog jag en paus för att köra Lady Godiva. Jag började köra tävlingarna efter Marstrand, vilka samtliga var i mindre 4-mans båtar, Chicago, St Moritz och Marseille. Tyvärr får jag stå över finalen i Malaysia då jag missade träning för att segla lite V.O70 istället. Helt ok och jag tror Björn Lundgren kommer göra ett minst lika bra jobb på fördäck som jag lyckades med förra året.
I mitten av september seglade jag, Martin Krite och Martin Strömberg, var sin Elan 310 med ungdomar från Lerums seglargymnasium. Dom skulle få känna på lite havskappsgling och vi körde Lerum Ocean Race med start och målgång i Långedrag. Riktigt kul att få ge ungdomarne en liten inblick i vad havskappsegling är. Per Frykholm berättade om seglingen och blev publicerad på blur och Search magazine.
Wildcard3 på MM Foto: SSF
Som en liten bonus ville Jonas Von Geijer ha med mig på Mästarnas mästare. Fortfarande heta från OS så seglade Jonas och Niclas Dyring riktigt bra och jag hängde med så gott jag kunde. Det blev en 3e plats och min näst bästa placering på MM.
Det största som hänt svensk havskappsegling i år måste ha varit att Martin Strömberg och Martin Krite vann Volvo Ocean Race ombord på Groupama. Det måste ge dem priset årets havskappseglare från SSF! Hoppas de som är så pass unga får fortsatt förtroende att fortsätta utveckla svensk havskappsegling med ett nytt VOR projekt.
Krite & Strömberg vinner VOR 2011-2012 Foto: Ian Roman, VOR
År 2011 hade jag tänkt ta det lite lugnare på seglingsfronten och inte lägga all ledig tid på havet utan även hinna med att umgås med familjen, vilket jag har gjort. Trots det har det blivit en del seglat.
Block island race i USA, som träning inför Transatlantic race
I tisdags kom jag hem från USA där jag seglat på Zaraffa en 65 fots kolfiberbåt ritad av Reichel & Puigh. Det var träning inför Transatlantic race som startar i Newport 29 juni.
I torsdags tränade jag matchracing med Bernsson matchracing team på en Melges 24a och på söndag bär det av till Korea för att segla World matchracing tour.
Kul att vara igång och köra så aktivt och både stort och smått. Synd att man går miste om de flesta seglingar på hemmaplan i vår.
Sent i höstas blev jag tillfrågad av Johnie Berntsson om jag ville segla med honom under 2011. Jag har seglat några tävlingar och träningar med Johnie förut och jag ville gärna komma tillbaks till att köra matchracing. Så det var inte svårt att bestämma sig för att hoppa på. Att planerna dessutom gick vägen och teamet fick ett tour kort, som garanterar inbjudan till minst 6 av 9 world tourtävlingar under året, kom som extra krydda på moset. I helgen seglade vi Ice breaker i Långedrag, mitt första deltagande i teamet och första matchracing tävling sedan 2007. Vi vann, som vi borde men det kändes som en bra start på sässongen. Teamet hade premiär i Longbeach i slutet av mars månad.
London, UK – 19 April 2011: The World Match Racing Tour's debut Tour Card Holder Johnie Berntsson admits that a harsh but honest assessment of 'a mediocre' 2010 season was needed if his Berntsson Racing Team is to get the changes right to launch a realistic assault on the podium in 2011. A 3rd place at the Argo Group Gold Cup aside, the Swedish team struggled for consistency last season, eventually finishing 13th overall. However, with a Tour Card secured for the next series guaranteeing up to 6 event invites, Berntsson knows that now is the time to take his chance. "Last season was mediocre after a really good 2009. We simply tried to do more events than we were capable of. Now we've negotiated and planned so we can be dedicated to the Tour and make that our sole focus." Having competed on the Tour for the past 5 years, Berntsson is no longer a new face on the WMRT, but he's backed both his team's talent and strategy and given them what he feels is an attainable target of a podium finish. "A successful year for us would be to finish in the top 3 on the WMRT. We know it's going to be tough but we have the potential to be there. We'll take one step at a time towards that goal and having a Tour Card is certainly key to our development. We have won Tour events but now we want the World Championship." Strength in depth Many of Berntsson's fellow Tour Card Holders have opted to introduce only minor tweaks, instead sticking to what they know. Berntsson, although confident in his team, has learnt from past lessons and introduced some more wholesale changes. "We've built a new team, a double team of sorts which gives us strength in depth and competition for places. We've also introduced 'a Scandinavian type of leadership' on the boat where everyone has an equal voice. So while we all have our own responsibilities, at the end of the day if one link breaks then the team breaks. Nobody is more important than the next." "Apart from smaller Grade 2 and 3 events back in Sweden, we're focusing solely on the Tour. My experience is that to build your sailing knowledge it's good to vary your events. Our decision now is to concentrate on match racing which we think will pay off in the long run. Teams that do a lot of other events have a challenge to juggle their time and give match racing and the Tour the focus it demands to be successful on it." New teams, new challenges With 3 teams making their debut as Tour Card Holders, 2011 will see a mixture of newcomers and more experienced faces battle it out to become the next Match Racing World Champion. Young or not, Berntsson isn't taking any team for granted. "For every great sailor that leaves the Tour, another comes in. New teams like (Phil) Robertson's Waka Racing are young but they've been racing all their lives. They'll be confident, determined and a challenge for everyone. You cannot afford to overlook them. They will bring new tricks to match racing which can trip us up – we actually need to analyse them as they will be assessing us." "Elsewhere, there are some really strong names, former winners who will be there at the end of the season. It's difficult to say who will win but the names that have been around on the Tour will certainly be in the hunt." With 9 different locations for the teams to compete at, the teams often find certain locations suit their team's abilities more. "We perform well at Tour events with bigger boats. With those you have to make the decisions well before the situation comes up. That sort of knowledge is a strong part of our team." In sailing, and in particular the one-on-one combative world of match racing, teams need to get into a competitive, even aggressive mindset to take on their opponent. Off the water Berntsson is considered an affable sailor with a professional yet approachable manner. However he knows that's not something he can afford to be on the water if he is to realise his dreams this season. "We're very different to how we are in-shore. When match racing we want things to happen and we want to disturb our opponents. We're very different in-shore...people probably think we're a bit schizophrenic!"
Länk till teamet hemsida finns bland länkarna till höger.
Anna Nordlander, Annika Olsson, Marie Öberg, Anna Skarenhed, Helena Barne och Linda
Johan Barne, Oscar Angervall, Daniel Björndahl, Mattias Rahm och Fredrik Aurell
Det går bra för familien Rahm. Nyss vann Linda Lysekils Womens Match och tidigare i sommar vann Mattias Match Cup Sweden i Marstrand. Stort grattis! Vad blir nästa steg?
Kolla teamets hemsida 
