Till SIST i Galway

Jag börjar med det possitiva. 4a på inport race, vårt bästa reslultat. Vi var även 4a i Boston men denna gången kändes det stabilare, hoppas vi kan förbättra oss ytterligare i Stockholm!

2a platsen i andra racet kändes som att det är där vi borde vara, det gäller bara att komma av linjen och sen inte strula till det med andra båtar. Det är så vi skall segla.

Vi blev 4a E4 fick känna sig slagna och kom 5a. Vi hoppades att de skulle hålla Telefonica black bakom sig men på sista länsen släppte de om dem. Annars hade vi blivit total 3a. Hade ju varit fint med en podiumplats för E3. Vi får fixa det i Stockholm i stället.

Så benet från Boston. Såhär såg kölen ut när båten lyftes upp ur vattnet. Inte konstigt att båten var seg och mer lovgirig än vanligt. Under resan hade mer fallit av och det kunde inte vi se medans båten seglades fort.

Roger Woodbury fick sätta igång med reparationerna. Tiden var knapp till inport racet. Men han och resten av shore crew fixade det i tid!

Måste ta med denna bild som Oskar Kihlborg tog efter målgång- Det var så skönt att få se mina tjejer igen efter en i slutet psykisk jobbig etapp.

Snart bär det av mot Marstrand och Stockholm det kommer en bli sömnlös delsträcka då alla kommer jobba hårt med seglebyten och manövrar utmed kusten och i Engelska kanalen.

En riktigt bra 2:a plats!

Skönt, några dagar ledigt i Boston efter 15 dagars segling från Rio. Som vanligt har jag åkt på en förkylning, snorig och nyser. Immunförsvaret måste vara svagt när man kommer iland?

Våran andraplats är vi nöjda med, vi fightades med E4 sista dagen men hade ingen A4 gennaker, eftersom den trillade ner när tylaska haken gick av! några dagar tidigare. Vi tappade 7 sjömil på 5 timmar då de kunde segla lägre med samma fart som oss.

Tripplehead, tre försegel, ger lite extra fart när det är platt före. Foto: Gustav Morin
Vi rundade Fernando ne Norinja som 6:a före Green dragon, Puma hade vi varit före om vi seglat lite mer konservativt men istället seglade vi lågt och fort före ön och hoppades på medvrid, vi fick motvrid i stora regnmåln och blev tvungna att slå för att klara ön, vi missade såklart puma på detta. Efter Fernando seglade vi bra på natten och fann oss nära Telefonica black och E4 på morgonen.

Det var inte mycket av doldrums utan bara lite lättare vindar under något dygn, sedan kom vi in i passadvindarna.

Vem skall styra? Bagi och Thompe vill båda köra i 2h straight. Foto: Gustav Morin

Vem skall grinda i 2h? Upp med handen Foto: Gustav Morin

Enkel segling i passadvindarna Foto: Gustav Morin

Det var relativt enkla förhållanden att segla i vi jobbade med samma försegel, tog ett rev ibland när det ökade, för att slå ut det några timmar senare. Så seglade vi i flera dagar och gick bra mot de andra, vi vet att vi är snabba med just den segelsättingen i de vindarna.

Varmt i vattnet och på däck, vem behöver kläder för ett segelbyte? Foto: Gustav Morin

Längre norrut passerar vi en högtrycksrygg med tillhörande svaga vindar, är man vaken vid ett segelbyte skyndar jag upp för att grinda och hjälpa till en stund.

På spaning efter E4a och vind. Foto: Gustav Morin

Efter att ha korsat golfströmmen föll vattentemperaturen från 21 grader till stax under 8 grader, över en natt blev det riktigt kyligt. Vinden dog på morgonen när vi precis varit "stealth" och jag går upp i riggen för att spana efter E4an som ligger i armens riktning, vindkårar som ligger i fjärran och göra en riggcheck efter dygnets hårda kryssande.

Sista dagen var lättvind hela vägen till Boston, vi tappade mycket distans på E4a som hängde kvar i frånlandsvinden när vi fastnade i ett hål. Bakifrån kom Telefonica blå ångandes på den fyllande sjöbrisen, de kom ända fram till oss innan vi drog lite sista biten in i mål. Tät och spännande målgång och publiken älskade det.

Som vanligt varmt bemött av mina två tjejer! Foto: Oskar Khilborg