2:a men så nära!

Det har varit några hektiska veckor sedan Galway. En tråkig sistaplats på ett fysiskt ben från Irland till Marstrand, ett par dagar där innan vi startade ett sömnlöst race mot Sandhamn. Jag har inte lust att skriva så mycket om benet till Marstrand. Vi gjorde en taktisk miss som vi aldrig kunde återhämta oss från. Så tätt är fältet, istället lyckades Green Dragon bra och börjar hota oss om 4de platsen i totalen.

Jag på fördäck under ProAm i Galway foto av vår gäst

I Marstrand var det några hektiska dagar då det gällde att vila upp sig inför etappen runt landet. Det blev en dramatisk start där Telefonica Blue träffade granit och fick stora skador, inget man önskar sin värste konkurent och jag känner för de vänner från Victory challenge tiden som seglar jobbar med teamet. Övriga fältet drog iväg i perfekt västlig vind.

Flygfoto från väst Tistlarna 23-27 knops fart Foto: Volvo Ocean Race

Jag har aldrig seglat så fort utmed kusten, blinkade ma så missade man Varberg eller någon annan välkänd ort på vägen, i Öresud bromsades flottan upp något av svagare vindar och runt Skånes sydkust hade vi sjön spinnakergång. Vi gippade någon gång på småtimmarna för att segla upp mot Öland innanför Bornholm. När vinden dog ut på morgonen fick vi bra kontakt med E4 och Puma.

E3 passerar Almagrundet bakom Puma Foto: Volvo Ocean Race

Vid norra Öland fick vi ett när 90 graders vrid och vi tog ledningen för en kort stund. Puma seglade snart om oss då gick längst i mot Öland där trycket kom först. E4 tappade mycket på att ligga längst österut. Efter Alma låg vi bakom Puma men ett slag mot mer tryck hjälpte oss att glida före. Vi klantade dock till det för oss och satte genuaskoten runt radarn. Puma gick om igen och håll ihop det till mål. Bra med e 2a plats men jobbigt att ha varit så nära.