Vilket avslut på 2011! VM brons!

Foto:WMRT

Berntsson Sailing Team tog brons medaljen på World Match Racing tour i Malaysia i november 2011. Det var en skön avslutning på året då det är sista seglingen för mig. Vi blev dessutom 2a på Monsoon Cup efter att ha förlorat finalen mot världsmästaren Ian Williams. Resultatet innebär att vi kan fortsätta att satsa 2012.
Länk till en riktigt bra intervju med Johnie av Åke Fredriksson:
http://fredriksson.tv/2011/12/13/johnie-berntsson-etta-i-matchracing-i-sverige-trea-i-varlden/

Foto:WMRT

År 2011 hade jag tänkt ta det lite lugnare på seglingsfronten och inte lägga all ledig tid på havet utan även hinna med att umgås med familjen, vilket jag har gjort. Trots det har det blivit en del seglat.

• Block island race i USA, som träning inför Transatlantic race
• Korea match cup, 7a
• Transatlantic race, klassvinnare
• Nidingen Runt, 2a shorthanded med Jens Svanvik
• Tjörn runt, första båt i mål
• NM Express, 9a efter hål i båten
• St Moritz matchrace, 5a
• Mästarnas mästare, för att försvara silvret med Jimmy Hellberg
• Monsoon Cup, 2a vilket gav teamet en 3e plats på World Touren

Just nu hade man ju helst kör VOR men så är det inte jag skrev lite här inför starten.

Jag planerar istället en del segling med Lady Godiva nästa sässong och avslöjar planerna i början av 2012.

Vintern ser ut att bli kort i år!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

önskar

Anders Dahlsjö

Martin Strömberg inför VOR

Martin seglar med Groupama och har en egen hemsida där det skall komma något åtminstone varje fredag. www.martinstromberg.com
Martin och jag seglade doublehanded ihop 2010 men han kunde inte vara med på Göteborg offshore race då han skulle till Frankrike och provsegla för Groupama. Det gick som ni förstår bra och nu kör han och Martin Krite ihop som enda svenskar i racet. Undantaget Richard Mason och Joca Signorini som båda är halvsvenskar. Här en intervju Martin gjorde före start.

Krite & Aksel inför VOR

Mina vänner Martin Krite som seglar på Groupama tillsammans med MArtin Strömberg och Aksel Magdahl som seglar på Sanya med Richard MAson blev intervjuade av Gustav Morin före starten.

Det utvecklade sig inte så bra för Sanya efter start som fick hål i fören. Groupama har nu valt ett eget spår och ligger och kämpar sig söderut utmed Afrikas kust- Övriga båtar har valt att segla västerut för att få mer vind. Vilka som går ut som vinnare får vi nog veta först om några dagar. Men jag håller tummarna för mina vänner på Groupama.

Volvo Ocean Race 2011/12

I morgon startar det i Alicante. Det känns nu lite vemodigt att inte vara där. Jag hade förhoppningen at det skulle bli en ny Skandinavisk eller svensk båt till racet och då hade jag nog fått chansen igen.

Det hade varit kul att bygga vidare på den start vi hade med Ericsson 3 senast och 4 platsen borde ju kunna förbättras en del.

När det stod klart att det inte skulle bli av försökte jag kontakta andra lag för att se om det fanns chans att slå sig in i någon besättning. Inte så lätt när det skall vara 3 under 30år. Det krävs i stort sett att man har något alldeles speciellt som att man kört vaktkapten, är skeppare eler navigatör eller helt överdjävlig på att styra.

Jag lyckades ialla fall inte ta någon plats och tvingas följa tävlingen från sidan.

De flesta svenskar från E3 som körde de flesta sträckor är med utom jag och Mange så det finns ju svenskar som snappar upp vad som händer i båt och segelutveckling, något som är bra för framtiden om det skulle bli nya chanser för båt med svensk besättning.

Vad gör jag då för att inte gräva ner mig när de andra seglar iväg. Jo jag planerar nästa säsong med Dominant 105an Lady Godiva och snart åker jag till Malaysia med Berntsson Sailing Team för at köra finalen i World match racing tour. På söndag blir det förhoppningsvis träning med DS37 i Långedrag. Så tid att sitta och deppa har jag ju inte.

Det kanske till och med kan vara intressant att följa racet från utsidan och kanske kan man se något nytt nu när man var med förra gången. Jag kommer iallfall hålla ett extra öga på Groupama med Martin Krite och Martin Strömberg samt Sanya med Aksel Magdahl och Richard Mason ombord.

Nidingen runt 2011

"The winner takes it all" och vi blev tvåa. Det säger väl allt. Grattis till Gunnar Ödman och Gustav Gabinus som slog oss med 83 sekunder omräknat, tror jag. Resultat listan finns inte ute ännu.

Jag seglade med Jens Svanvik på hans Contrast 362.

Det var en segling i lätt vind och med stark ström ute vid nidingen blev det jobbigt för de långsammare båtarna som fastnade i motströmmen och den avtagande vinden. Av 16 startande båtar hann bara 5 imål innan maxtiden kl 16 gick ut.

Vi lyckades med att tjäna en del på att segla högt och fort på länsen för att gippa på skiftet som kom med den svaga sjöbris som lyckades bildas vid 2 tiden på eftermiddagen, men vi lyckades inte hålla ner tiden till Ödmans Luffe 4004 som alltså vann.

Trevligt med en öl och räkmacka på Hamnkrogen i samband med prisutdelning och lite tjöt med de andra doublehanded besättningarna.

Jag hoppas Gunnar och Gustav lyckas på Watski Kattegatt 2 star som går till helgen.

Zaraffa först i IRC3

Zaraffa med CODEZero efter start Foto: Billy Black

Vi vann klassen, som vi vetat ett tag, och blev 7a totalt. Vi lyckades bara slå en a de båtar som startade 3 dagar efter oss. De fick tyvärr (för oss) en front att hänga på de första dagarna och tjänade in måla sjömil på oss som legat och seglat VMG undanvind i 10-15 knops vind istället.

Alla reultat här http://www.transatlanticrace.com/results.html

Vårat spår över atlanten, rumbline är röd.

Vi seglade på en sunfish ett knappt dygn efter att vi passerat point alfa. Som jag tidigare rapporterat skadade vi då rodret. Jag var i vattnet och försökte ta några bilder och efter det blev minneskortet kvar i Aksels dator, så tyvärr fastnade inga filmer eller bilder efter den incidenten.

Det var iallafall kvällen efter kollisionen som vi fick lite mer vind under ett dygn. Det hade börjat mojna strax innan vi lade gippen mitt i atlanten. Skadan på rodret gjorde att vi hade svårare att kontrollera båten i vinden och vågorna och gjorde några brocher under natten.

Resterande delen av seglingen präglades av lättvind och vi fick god nytta av CODE Zeron som vi kunde bära mellan 85-120 TWA med bra fart.

Över Atlanten med handbromsen i!

Zaraffas roder efter kollision med Sunfish.

Sist jag seglade över Atalnten med E3 seglade vi på en val. När vi nu seglade Transatlantic race med Zaraffa grusades förhoppningarna när vi seglade på en Sunfish, modell större, ett knappt dygn efter att ha passerat point alfa på Grand banks utanför New Foundlands kust. Vi kunde genast se att fisken skadade vårat roder och vi kände viberationer från rodret i ratten. Jag dök i det 14 gradiga vattnet och tog mig en titt. Vi bedömde att vi skulle segla på som vanligt men om skadan förvärrades skulle vi behöva göra en ny bedömning.

Det gick vägen och rodret höll ihop, när vi kom till Lymington lyfte vi båten och kunde för första gången se skadan under bra förhållanden. Ingen vacker syn som synes.

E3s köl efter kollision med val i nordatlanten -09

Så här seglade vi över 1600 nm!

Tyvärr blev mitt minneskort kvar i Aksels dator efter att jag fotat rodret ute till havs. Så det blev inge bilder sparade efter det. Jag kommer skriva lite mer när jag får minneskortet tillbaks.

Transatlantic Race 2011

Den 29de juni startar vi med Zaraffa i Transatlantic Race, start i Newport Rhode Island och målgång vid Lizard point vid Englands sydspets. En ca 2975 sjömil lång tävling över Atlanten. Vi startar i mitten. Den 26e startar de långsammare båtarna och 3e juli startar de störsa och snabbaste båtarna där Puma V.O70, ICAP Leopard och Rambler 100 ingår. Hela startlistan finns här.

Att vara första båt till England är ju det som de flesta har som målsättning. Vi kommer köra med 12mans besättning och köra ett liknande vaktsystem som vi hade på Ericsson3 under Volvo Ocean Race.

Foto:Dan Nerney

Under seglingen kan man följa oss via tracking på http://www.transatlanticrace.com/ där kommer också dagliga nyheter och e-mail från båtarna och på tävlingens twittersida eller facebooksida.

Halva jorden halva storleken!

I tisdags kom jag hem från USA där jag seglat på Zaraffa en 65 fots kolfiberbåt ritad av Reichel & Puigh. Det var träning inför Transatlantic race som startar i Newport 29 juni.

I torsdags tränade jag matchracing med Bernsson matchracing team på en Melges 24a och på söndag bär det av till Korea för att segla World matchracing tour.

Kul att vara igång och köra så aktivt och både stort och smått. Synd att man går miste om de flesta seglingar på hemmaplan i vår.

Kolla teamets hemsida http://www.berntssonsailingteam.se/ eller facebook Berntsson sailing team.

Johnie Berntsson på World Matchracing Tour

Sent i höstas blev jag tillfrågad av Johnie Berntsson om jag ville segla med honom under 2011. Jag har seglat några tävlingar och träningar med Johnie förut och jag ville gärna komma tillbaks till att köra matchracing. Så det var inte svårt att bestämma sig för att hoppa på. Att planerna dessutom gick vägen och teamet fick ett tour kort, som garanterar inbjudan till minst 6 av 9 world tourtävlingar under året, kom som extra krydda på moset.
I helgen seglade vi Ice breaker i Långedrag, mitt första deltagande i teamet och första matchracing tävling sedan 2007. Vi vann, som vi borde men det kändes som en bra start på sässongen. Teamet hade premiär i Longbeach i slutet av mars månad.

Följande artikel finns på WMRT´s hemsida:

London, UK – 19 April 2011: The World Match Racing Tour's debut Tour Card Holder
Johnie Berntsson admits that a harsh but honest assessment of 'a mediocre' 2010
season was needed if his Berntsson Racing Team is to get the changes right to
launch a realistic assault on the podium in 2011.
A 3rd place at the Argo Group Gold Cup aside, the Swedish
team struggled for consistency last season, eventually finishing 13th overall.
However, with a Tour Card secured for the next series guaranteeing up to 6 event
invites, Berntsson knows that now is the time to take his chance.
"Last
season was mediocre after a really good 2009. We simply tried to do more events
than we were capable of. Now we've negotiated and planned so we can be dedicated
to the Tour and make that our sole focus."
Having competed on the Tour for
the past 5 years, Berntsson is no longer a new face on the WMRT, but he's backed
both his team's talent and strategy and given them what he feels is an
attainable target of a podium finish.
"A successful year for us would be to
finish in the top 3 on the WMRT. We know it's going to be tough but we have the
potential to be there. We'll take one step at a time towards that goal and
having a Tour Card is certainly key to our development. We have won Tour events
but now we want the World Championship."
Strength in depth
Many of
Berntsson's fellow Tour Card Holders have opted to introduce only minor tweaks,
instead sticking to what they know. Berntsson, although confident in his team,
has learnt from past lessons and introduced some more wholesale
changes.
"We've built a new team, a double team of sorts which gives us
strength in depth and competition for places. We've also introduced 'a
Scandinavian type of leadership' on the boat where everyone has an equal voice.
So while we all have our own responsibilities, at the end of the day if one link
breaks then the team breaks. Nobody is more important than the next."
"Apart
from smaller Grade 2 and 3 events back in Sweden, we're focusing solely on the
Tour. My experience is that to build your sailing knowledge it's good to vary
your events. Our decision now is to concentrate on match racing which we think
will pay off in the long run. Teams that do a lot of other events have a
challenge to juggle their time and give match racing and the Tour the focus it
demands to be successful on it."
New teams, new challenges
With 3 teams
making their debut as Tour Card Holders, 2011 will see a mixture of newcomers
and more experienced faces battle it out to become the next Match Racing World
Champion. Young or not, Berntsson isn't taking any team for granted.
"For
every great sailor that leaves the Tour, another comes in. New teams like (Phil)
Robertson's Waka Racing are young but they've been racing all their lives.
They'll be confident, determined and a challenge for everyone. You cannot afford
to overlook them. They will bring new tricks to match racing which can trip us
up – we actually need to analyse them as they will be assessing
us."
"Elsewhere, there are some really strong names, former winners who will
be there at the end of the season. It's difficult to say who will win but the
names that have been around on the Tour will certainly be in the hunt."
With
9 different locations for the teams to compete at, the teams often find certain
locations suit their team's abilities more.
"We perform well at Tour events
with bigger boats. With those you have to make the decisions well before the
situation comes up. That sort of knowledge is a strong part of our team."
In
sailing, and in particular the one-on-one combative world of match racing, teams
need to get into a competitive, even aggressive mindset to take on their
opponent. Off the water Berntsson is considered an affable sailor with a
professional yet approachable manner. However he knows that's not something he
can afford to be on the water if he is to realise his dreams this
season.
"We're very different to how we are in-shore. When match racing we
want things to happen and we want to disturb our opponents. We're very different
in-shore...people probably think we're a bit schizophrenic!"

Länk till teamet hemsida finns bland länkarna till höger.

Försäljningsblad och data från 1979 på Dominant105

Jag har gjort lite uppdateringar på AD-Sailsport.se och lade då upp lite informationsblad på Dominant 105 som jag hittat. Lite kul när man hittar sådan gammal historia. Av databladet att dömma var man inte bättre, snarare ännu mer fel ute, när man beräknade vikten på båten för 30år sedan än man är idag! Kanske om 30år tll prickar man målvikten.
Direkt länk här.

Volvo Ocean Race 2011-2012 | Meet Martin Krite

En ännu yngre Martin ombord på Christina i Auckland för 10 år sedan. En kämpe som snart gör sitt andra VOR med Groupama. Läs artikeln.

Volvo Ocean Race 2011-2012 Under 30: Meet Martin Krite

Shorthanded-som de flesta brukar segla!

För dem som inte var på båtmässan och lyssnade på mig när jag predikade om doublehandedsegling, har jag nu gjort en sammanfattning här.
I samarbete med Västkustens Seglarförbund.

Shorthanded och doublehanded är ju ganska populära ord inom kölbåtssegling just nu. Men om man ser hur de flesta båtar seglas idag är det inte så konstigt. Man har båtar i 30-45 fotsklassen och de seglas av ett par eller en familj och det är egentligen bara på tävling som man har skrapat ihop 5-9man som gemensamt manövererar båten. Att det sedan krävs massor av jobb att samordna och få kontinuitet i en hel besättning, så är det inte så konstigt att doublehanded har blivit populärt även på kappseglingsbanan.

Jag och Martin Strömberg satsade 2010 på ett antal doublehandedseglingar med ett hyfsat resultat.

• Watski Skagerrack 2star 1a i klassen och 5a total
• Bohusracet 4a i klassen och 10a totalt
• Göteborg Offshore race 1a, här seglade jag med Jimmy Hellberg

Ideen fick vi under Volvo Ocean Race när vi seglade på E3, det är ju i praktiken en typ av shorthandedsegling då man stor tid är 3-4man på däck. Vi valde att segla de lite längre seglingarna då vi ville ha en lite större utmaning. Men nu finns ju flera tävlingar med möjlighet till doublehanded klass och det är ju aldrig något som hindrar att man kör på 2 i en vanlig tävling heller!

Jag skall ta upp lite av det vi lärde oss och de synpunkter jag har på förberedelser och hur man seglar tävlingen för att uppnå det man vill som besättning.

Båten- vad ställs för krav?

Martin och jag seglade med min Dominant 105 en 30-år gammal båt som min pappa byggt som halvfabrikat, båten som totalvann Watski Skagerrack 2star var en lika gammal First 35a så det går att vara konkurenskraftig med en äldre båt.

• Beroende på val av tävling sälls olika krav på säkerhetsnivå.
• Generellt inte strängare krav än med hel besättning
• Navigering från däck bör vara möjlig
• Doublehanded inte lika materialberoende på segelsidan som med besättning

De längre tävlingarna på öppet hav där "ISAF Offshore Special Regulation Category 3" måste uppfyllas är följande: Watski Two Star (Baltic, Skagerrack och Kattegatt) och Gotland runt.

OSR Cat3 innebär bla krav på livflotte och hårdare krav på utrustning, besättningen måste också ha genomgått säkerhetsutbildning och 2011 krävs AIS sändare ombord.

Det är antagligen dessa krav som de flesta tycker är besvärliga, livflotten måste packas om var tredje år och säkerhetsutbildningen göras om var 5e år. AIS som krävs från 2011 kommer in i fler och fler båtar och kanske inte känns lika betungande. Alternativet är att hyra utrustningen, vilket kan vara det mest ekonomisk om man bara skall köra några sässonger.

Längre seglingar med lägre säkerhetskrav är Bohusracet och Watski Skagerrack Kustseglats som är bra alternativ om man vill slippa allt stök med extra säkerhetsutrustning. 2011 har även många av de klassiska seglingarna öppnat för shorthandedklass. En sökning på svensksegling.se med sökordet shorthanded ger följande träffar:
Lidingö runt
Stora Oset Race
Watski2star Baltic OSR Cat3
Orust Runt
Westervik Shorthand
Brännströms Minne 2011
Bohusracet (Shorthanded)
Norrlandsmaran
WBS Shorthanded
Gotland Runt OSR Cat3
Visbyseglingen
Nidingen Runt
Tillfartssegling Tjörn Runt
Tjörn Runt
Poly-Skagen race
Uddevallaregattan
Höstseglingen
Gilleleje 2-manna
Byxelkroken 2011

Så nu finns alltså chansen att mäta sig mot andra doublehandedbåtar och få en egen resultatlista på dessa seglingar, påpekas bör att det alltid har gått att segla på två i besättningen.

Förberedelse av båten-

När man har beslutat att köra doublehanded är det några punkter man bör fundera över och se till att de funger som de skall ombord. Jag såg bla till följande:

•Autopilot, är ibland en 3e besättningsman som kan ta styrningen vid segelbyten, eller om en vilar och vakten vill trimma om seglen. Jag använder mig av en enkel Autohelm och det fungerar när man är två.
•Sjökortsplotter, skärm eller handållen så man inte behöver lämna rodret.

•Instrumentering, kan rorsman få relevant information när man sitter och styr, alltefter att man blir mer avancerad i sin segling kommer man vilja ha mer information. Som en start räcker det bra med kurs över grund, bäring och distans till waypoint samt båtfart.

•Möjligt att sköta storskot och travare från roderplats

•Bekväm sovplats under däck
•Lågenergilampor (LED) i lanternor och bruksbelysning ombord.
•Bra batterier med tillräcklig kapacitet, en PC drar mest ombord.
•En batteritankmätare är ett bra hjälpmedel för att ha koll på batteriernas status. Jag installerade en av fabrikatet TBS light som jag var mycket nöjd med. Den visar kvarvarande laddning i batteribanken som en vanlig tankmätare men visar även information som spänning, nuvarande förbrukning och total förbrukning.

•Fungerar båten på havet? Kan man använda toaletten, värma mat på spisen o.d? Inte så roligt att upptäcka när man väl behöver det.
•Däcksbelysning på fördäck kan vara bra. Jag har det inte men det finns tillfällen då det är till fördel vid stökiga segelbyten i mörker då en man styr och en är på fördäck, motorlanternan kan fungera som belysning.
•Egna önskemål eller speciellt för din båt. Här finns det nog hundratals önskemål som är olika för varje båt och seglare.

Val av segelgarderob-

Även det är väldigt individuellt och valet beror på ambitionsnivå och förutsättningar
Jag och Martin, två Volvo Ocean Race seglare, gör nog ett helt annat val än t.ex äldre par på 65+år. Vi strävar efter att segla så fort som möjligt vid varje tillfälle och helst vara första båt imål. De kanske är med för naturupplevelsen, äventyret, upplevelsen och gemenskapen efter målgång. Några punkter man kan gå efter när man gör sit val:

• Segelgarderobs-valet kräver att man funderar på hur man vill ”sätta upp båten”
•Det behöver inte vara samma som normalt och man kan söka ett shorthand SRS mätbrev med annan segelkonfiguration.
•Några alternativ: bara fock (rulle), fock och CODE 0 (rulle), gennaker istället för spinnaker, spinnakerstrumpa (s.k snuffer)

Bilden visar vad som populärt kallas CODE0, men heter ofta olika hos olika segelmakare.

Gennaker är ett populärt val istället för en spinnaker, den upplevs som många enklare att handskas med.

Detta var vårat val. En snuffer eller socka till hårdvindsspinnakern som dras ner över seglet vid manövrar, sättning eller nedtagning.

Ett annat val vi gjorde var att göra ett halvvindssegel som vi kallade genuareacher. Tanken var att den skulle ge oss maximal kraft i lite lättare vindar utan att påverka vårat SRS-tal. Det är en genua med väldigt mycket djup och ett högt skothorn.

•Bara du kan avgöra, ger en möjlighet till enklare segelhantering om man önskar och kompenseras med lägre SRS tal.

Min båt har förseglen hängda med pistolhakar. Något som på en modern kappseglingsbåt kan verka förkastligt. Alternativet är en förstagsprofil som med dubbelspår gör det möjligt att byta försegel utan att ta ner det gamla först. Vi kom fram till att när man seglar doublehanded tar de flesta ändå ner det första seglet innan det andra hissas, det är så mycket som kan gå fel annars, speciellt om det är lite besvärligt väder. Vi förberedde det nya seglet genom att haka fast det och göra klart skot innan vi tog ner det gamla seglet. Vi hade då det nya seglet uppe någon minut efter att det gamla halades. Det var faktiskt precis så vi gjorde på Ericsson båtarna under VOR.

Ifrån Volvo Ocean Race har vi varit vana att använda oss av en segelvalstabell och efter sässongen har jag tagit mig tid att ta fram en sådan till min båt. Den ser ut såhär:

På y-axeln är vindstyrkan och på x-axeln vindvinkel. Varje färjade fält är ett segelval. Det är tidskrävande att få fram en sådan här tabell och svårt att hitta överlappen mellan olika segel men tabellen lever och kommer uppdateras allt efter som jag får in mer data i olika vindar och vinklar men fungerar som minne och hjälp från en sässong till nästa. Om man har ett bra samarbete med en seglemakare kan nog de hjälpa till med en bra grund för detta.

Förberedelser inför tävlingen-

Veckorna före
–Läs seglingsföreskrifter, torrsegla banan
–Kläder och utrustning för nattsegling

Dagarna före
•Förbered mat och annat att stoppa i sig
•Titta på hur vädret utvecklar sig
•Kör en väderrutt någon gång/dygn för att få en uppfattning

Tävlingsdagen
•Så lite som möjligt
•Allt på rätt plats, varmvatten i termos, båt förberedd, etc.
•Få sista prognosen väder och ström, har planen ändrats?
•Kom ut på vattnet i lagom tid, träning skall vara klart före tävlingsdagen!

Mat ombord under tävling-
Att äta riktigt är viktigt. Jag tycker varm lagad mat är godast och bäst. Ät som när man tränar mycket, 2 lagade mål och kanske grötfrukost. Förlaga mat som bara värms på spis eller i ugn. Undvik att koka pasta eller ris under seglingen. Det tar för mycket tid.
Att använda frystorkat är ingen vits då man inte har någon watermaker och då inte spar någon vikt. Det tar också minst lika lång tid att laga som att värma färdig mat.
Undvik för mycket godis och kaffe, men mindre mängder kan vara en moralhöjare och ger snabb energi. Frukt, nötter är bättre som tilltugg och extraenergi.

Under tävlingen-

•Ta alltid chansen att vila, när man seglar en kurs och planen är på plats vilar en.
•Tror man att man skall ligga på samma bog i 3h ta 1,5h var. Blir det segelbyte efter 1h byt vakt efter bytet, var flexibla och solidariska. En del behöver mer vila, kanske varit en tuff vecka?
•Glöm inte äta. Håll ett schema och ät ofta, turas om att fixa. Ta initiativet
•Vem är ansvarig för strategin? Fundera på om vädret utvecklas annorlunda diskutera scenarior och vägval.
•Var överens om ni skall köra hårt eller mera ”safe”
•Försök vara överens om beslut
•Ha kul, kör man hårt med segelbyten och trim blir man sliten men efter målgång har man garanterat många goda upplevelser i bagaget.

Taktik och väderrouting-

När Martin och jag seglade var våran taktik mer på de andra båtarna än att försöka hitta det optimala spåret. Vid havskappsegling läggs det ofta stor vikt vid så kallad väder routing och jag skall starx ge en beskrivning av det. Jag tror att det nästan bara kan användas på de längsta seglingarna här hemma. Detta för att det finns så mycket osäkerhet som byggs in och man måste vara väl insatt i de begränsningar systemet får. På Watski Skagerrack Twostar var den längsta etappen ca 95 sjömil över öppet hav, från Arendal till Marstrand. Vi avverkade den på ca 14 timmar, då gäller det att det är bra säkerhet i väderraporten för att det skall falla in under den tiden vi seglar. Tänk då om man bara seglar en sträcka om 3 timmar och väderroutingen räknar med ett stort vindvrid och skickar iväg dig för att utnyttja det. Men det kanske kommer 2 timmar senare än vad prognosen säger. Då har man bara seglat en omväg.

Därför seglar vi först och främst på våra konkurenter och om något, lägger oss mellan dem och vad routingen säger. Nu lite om väderrouting.

Väder routing, vad är det?
•Beräknar optimala=snabbaste rutten från A till B
•Indata är digital väderprognos som täcker hela seglatsen (GRIB-fil) och båtens polardiagram
•Resultatet blir så bra som indata stämmer med verkligheten

Bilden ovan visar obtimala rutten från A-B baserat på väderprognosen i Programmet MaxSea

På denna bild ser man våran beräknade väderrutt (Den med de röda waypointsen på) och vårat verkliga spår från Arendal till Marstrand. Väderrutten säger mer raka spåret med lite överbåge. Går man in och analyserar vindvinklar och styrka säger den att vinden skall vrida från SO mot väst och öka.

Att det blev en sådan knix på det verkliga spåret i början berodde på att vinden inte kom norrut lika snabbt som prognosen sade. Vi seglade då söderut för att möta vinden, när vinden började vida höger slog vi för att segla närmast mål men lite efter våran närmast konkurenter, det för att hamna på "insidan" av skiften som förväntades komma. Vi vet att vi gjorde rätt här för Axel Magdahl som navigerade på Ericsson 3 gav oss beröm efteråt och vi belönades med att gå imål i Marstrand som första båt.

Detta är ett exempel där vi både utnyttjade väderprognosen men gjorde avsteg från väderrutten då den inte stämde med verkligheten.

Jag gjorde denna presentation efter förfrågan från Västkustens seglarförbund, som planerar att fortsätta med "clinics" inom kölbåtssegling. Ett program kommer inom snar framtid på deras hemsida. Så verkar det intressant, håll utkik.

Anders Lewander gjorde en föreläsning om doublehandedsegling under Båtmässan i Stockholm 2010. Det är flera delar och finns på Youtube här här2, här3, här4. Hans föreläsning är mer detaljerad och har en annan anfallsvinkel.

Första AC45an i sjön

Den första AC45an, AC70ans lillasyster sjösattes nyss i Auckland. Den ser faktiskt inte så märkvärdig ut! Men hur bär man sig åt för att ta den till och ifrån kaj? Skall bli roligt att se hur den seglar. Det vore kul om man fick chansen att vara med och segla i den nya klassen.
Just nu är det enda man kan segla i Sverige en isbrytare.