Mitt seglingsår 2016

Dags igen att sammanfatta mitt seglingsår 2016. Ett år som har känts lite motigt när det gäller framgångarna, det har hela tiden varit något som stört i bakgrunden och gjort att förberedelse inte har kunnat vara 100% eller stört i själva tävlandet. För ett år sedan började det bli klart att Wallén Racing skulle satsa på World Mathracing Tour med målet att vinna $1M i Marstrand i juli.

För att ha en chans till det krävs ett välslipat lag som satsar fullt. För en kortsässong som det var 2016 så hade vår planering. 1 vecka i januari med träning på Lanzarote. 2 veckor i Perth, ett antal helger med träning i Kullavik, Kval i köpenhamn, tourtävling i Köpenhamn veckan efter, 1 vecka i Newport, träning i Kullavik, M32 Series Göteborg, träning i Marstrand och sedan finalen 1 vecka i Marstrand.
Jag har ju seglat många år tidigar på WMRT med Magnus Holmberg och Johnie Berntsson så jag comitade mig tidigt på att försöka vara med och göra mitt bästa för att vi skulle lyckas men utan några bra finanser på på plats så är det svårt att få med heltidsproffsen som har andra jobb att ta hänsyn till. Detta innebar att vi hade en besättning på träning i januari. Fick in Mikael Lundh som ny i Fremantle som byttes mot Jonas von Geijer i Köpenhamn på kvalet och då hade vi även fått in Julius Hallström som ny i besättningen. Vi kvalade in och till Tourtävlingen var Bernard Freitas tillbaks istället för Jonas. Vi fick inte till det i lättvinden och skulle segla knockout mot Michael Hestbaeck, på kvällen innan stack vi ut och körde gocart och jag drog på mig en spricka i revbenet i en krach. Det vågade jag inte säga mycket om när vi skulle segla och i sista racet snubblade jag och landade på ansiktet. Slutade utslagna med blodet rinnande. Åkte hem med svansen mellan benen. Vi som tyckte vi var bra efter våran andraplats i Fremantle.

Omplåstrad efter the rack attack.

Hem och träna. Vi fick lånat in Fredrik Aurel till träning i Marstrand ena dagen och Jonathan Bergström som var med oss på Lanzarote nästa dag, jag hade fortfarande känningar av mitt spräckta revben och njöt inte direkt av den fina träningen mot Ian Williams, team Essiq och Flux team men välbehövlig. Vi fick in ytterligare träning i Kullavik mot bl.a Essiq innan vi åkte till Newport där vi hade fått wildcard. Nu var Bernardo tillbaks ombord och vi seglade riktigt bra under fleetracingen med några taktiska missar. 16 delsfinal mot Yann Guichard som vi visste skulle bli tuff. Vi tog inte riktigt för oss i starterna mot en passiv Guichard men ledde ändå ofta vid bottenmärket men straff imot oss och en irriterad Hans gjorde att vi åkte ut. Ännu ett resultat som inte var enligt våran plan. Hem och träna igen. Bernardo som gjort ett bra jobb ombord men som har haft svårt att få tiden att räcka till till all träning p.g.a andra åtaganden och sin segling med Hugo Stenbeck byttes nu ut mot Jonathan Améln som kunde vara med och träna fram till Marstrand. Julius hade börjat komma in bra i båten och gjorde ett kanonjobb ombord. Vi körde M32 Series i Göteborg som träning, det slutade med en krasch med Yann Guichard i de trånga utrymmet inne i Göteborgs hamn. Vi lade sedan mest focus på att träna ihop oss i manövrarna i mer vind utanför Kullavik, en strategi som visade sig bra inför Marstrand. Prognosen var för friska vindar i Marstrand och vi seglade mycket bra under fleetracingdelen och blev 2a i vår grupp och bra känsla i laget. I 16-delsfinal seglade vi mot Sam Gilmour som blev en rysare. Vi fick straff efter kontakt vid bottenmärket, förlorade matchen och fick minuspoäng för skada. Till råga på allt förlorade vi match nummer 2.

Nu fick vi inte förlora mer för då skulle det bli lika illa som tidigare. Vi vann race 3 innan det var slut för dagen. Nästa dag gick vi ut och vann tre raka, men det var nära, vi slank förbi Gilmour vid sista kryssmärket när han slog och kapsejsade precis när vi passerat. Nu var vi på G och fick möta Taylor Canfield i kvartsfinal. Han hade inte seglat så stabilt i den friska vinden och vi visste att vi seglade runt banan bättre än honom. Gällde bara att komma före och segla rätt på banan. Vår strategi vara att vara passiva i starten så att vi inte hamnade i svåra situationer mot Taylor. Vi gjorde tre riktigt bra starter där vi antingen ledde eller var lika från start, tyvärr var vinden lite mer moderat och Taylor seglade stabilt på banan och tog fördel av våra taktiska missar. 3 jämna race som vi förlorade. Där tog drömmen om $1M slut för våran del. Finalen som seglades mellan Taylor och Phil Robertsson var i starka vindar och det hade varit intressant om vi hamnat i den positionen istället. Marstrand blev en succé med M32 katamaraner och frisk vind och för oss var det den roligaste tävlingen trots en 8de plats men bästa svenskar. Tänk om vi fått 100% iga förberedelser under våren!

Nu var min stora satsning över för i år. Dax att ägna lite ledig tid till familjen. Det blev segling på kusten till Väderöarna och åter till Lerkil. Då kom sommaren och vi satte ny kurs till Läsö där vi spenderade några härliga högsommardagar.

Läsö när det är som bäst, juli2016

Efter högtrycket kom det in lite ostadigt väder men det gjorde inte så mycket för nu var jag på jobbet. Lady Godiva hade fått rodret modifierat och ett nytt större storsegel. Vi hade bara hunnit titta på seglet vid två tillfällen och rodret kändes riktigt bra. Vi behövde lyfta båten innan Göteborg Open Sea Race och jag ville passa på att få vikten verifierad. Lade några dagar på att lasta ut allt och tömma tankar m.m. Lånade våg från VKSF och fick Pelle Lindell att komma och verifiera och mäta flytläge. Vi har ju efter några år blivit ganska seriäsa i vårat kappseglande och tanken är att 2017 ha ett verifierat mätbrev så att jag vet att allt stämmer. 2015 vann vi Göteborg Open Sea Race och det ville vi försvara, sedan hade vi Tjörn runt som vårat mål under sässongen. Våren strök vi allt p.g.a mitt engagemang i matchracing touren. Big boat race krockade med Newport.

Veckan före Göteborg Open Sea Race

Lady Godiva Sail Racing Team startade med hjälp av Joachim Keim en facebooksida lagom till årets första race för oss och det blev ju mycket att posta direkt. Ett tufft race med regn och mycket vind. Jag skrev om det här. Tyvärr gick vi inte imål då vi fick roderhaver som jag skrev om här.
Det blev en intensiv vecka för att få oss på banan igen för att segla Tjörn runt en vecka senare. Det var med lättnad vi sjösatte på Öckerö Båtvarv på fredag förmiddag för att segla till Stenungsund.

En nöjd besättning seglar till Stenungsund med nytt roder på plats.

Förberedelserna inför Tjörn runt hade ju mest handlat om att få tag i ett roder och få det i båten så när prognosen var lättvind så hade vi inga större förhoppningar på toppresultat men vi skulle göra vårat bästa och se vart det kunde ta oss. Vi fick till ett kanonrace där det första vägvalet efter start kom att bli det viktigaste beslutet under seglingen. Jag skrev om vårat Tjörn runt här. Att vi knep andraplatsen med liten marginal till ettan och stor marginal till 3an på stora banan kändes nästan overkligt och något vi nog var förtjänta av. En vecka tidigare trodde jag att sässongen var över och att det bara var att få hem båten för att lyfta den för vintern.

LSS bild från Höstknalten, mer bilder på LSS facebooksida.

Nu fick vi istället några härliga onsdagsseglingar i Lerkil. En helg i september då vi körde Höstknalten på lördagen och Sista chansen på söndagen. Helgen efter det seglade min fru Malin och jag Öckerö shorthanded race med fint väder på lördagen. Söndagen valde vi att utgå och kryssa hem då jag fått förkylning med feber. Det blev sässongens sista segling.
Med WAR seglade jag M32 Series finalen i Stockholm i september. Då hade vi lånat in Kieth Swinton och hade en fin regatta där vi tog andraplatsen efter Ian Williams som vann Series 2016. Vi deltog ju bara i Göteborg och hade ingen chans till någon totalplacering. Här kan ni följa med ombord i ett av racen.

Så för att sammanfatta årets resultat:

• WMRT Perth, 2a
• Kval till WMRT  Köpenhamn 3a
• WMRT Köpenhamn 18de
• WMRT Newport 12a
• WMRT Marstrand 8a
• M32 Series Göteborg 8a
• M32 Series Stockholm 2a

Med Lady Godiva:

• Göteborg Open Sea Race, DNF
• Tjörn Runt, 2a på stora banan, 2a i klassen.
• Höstknalten 7a
• Sista chansen 12a
• Öckerö shorthanded race 4 dag 1, dnc dag2

Nu är planeringen igång inför 2017, först behövs ett nytt roder och det är redan klart och ligger i garaget i väntan på att få lite färg på sig. Det blev ett Jefa roder av modell RUD-35R.

Lady Godivas nya roder bakom Anders Bergmarks Hansson 31 roder som vi använde under sensommaren.

Botten av Lady Godiva har skrapats ren och skall få några lager VCTAR2 och VC17m på det. Vi planerar i Lady Godiva Sail Racing Team att segla ÅF offshore race 2017. 

Jag skall ta tag i F18 seglandet efter en paus i år, med VM i Vallensbaeck som målsättning.

Ett nytt nytt härligt seglingsår väntar 2017, vi ses då!

Anders

Utan roder till havs.

Sjöräddningskryssaren Marta Colin kopplar bogserlinan för att hjälpa oss i hamn. Foto: Peter Gustavsson, Blur

Situationen på bilden är nog inget någon önskar men när något inträffar är det skönt att det finns hjälp att få. Jag börjar från början med berättelsen om vårat roderhaveri.

Vi deltog i Göteborg Open sea Race, den enda havskappseglingen på västkusten med start från Göteborg. Jag skriver om tävlingen här. Vi hade rundat Kummelbank 02:30 och låg på kurs mot Hätteberget rakt norrut. Det regnade och blåste mellan 11-13 m/s inget superväder alltså men vi njöt ändå av förhållandena då båten gjorde farter på en bit över 10 knop och vi hade full kontroll och ledde tävlingen. Vi hade 2 snabbare båtar framför oss och vi styrde på akterlanternan av La Primera som var den som låg närmast framför. Innan Kummelbank var det mycket yrkestrafik som passerade oss och vi var glada att vi har sändande AIS så att vi dels kunde följa båtarnas kurser och fart relativt våran. Den största båten var 300x60 meter, inget man vill hamna ivägen för.
När vi nu seglade där och precis kommit i orning efter rundningen med två gastar under däck för att få lite vila så upplever jag som styr att vi seglar in i något som fastnar i rodret. Känslan av att segla in i en större pressening eller nät. Jag kämpar med rodret samtidigt som jag kallar ut att jag inte kan styra. Några sekunder senare släpper det från rodret och det känns åter normalt, det tills jag försöker styra båten då känner jag att det inte är något motstånd när jag drar i rorkulten och båten reagerar inte. Jag förstår då att vi har tappat rodret. Klockan är 03:05, position N57 33 E11 24.

Spåret norrut från Kummelbank, sedan vingligt till Vinga

Jag beordrar beättningen att ta ner seglen så fort som möjligt, vinden är kraftig och utan roder lade sig båten med 45 grader mot vinden med fladdrande segel. Focken kommer ner kvickt men det tar ett par minuter innan storseglet är nere, seglen beslås ordentligt. Jens som är navigatör ombord undrar om han skall meddela Sweden Rescue/ JRCC om våran situation. Jag säger "definitivt" då vi ännu inte har full kontroll på situationen och vi ligger i ett högt trafikerat område. Han får kontakt med Sweden Rescue och de i sin tur sätter in erforderliga resurser. Vi har ju inga skadade och båten är tät så det råder ingen omedelbar fara. Larmet går till Sjöräddningen och Märta Colin på Rörö.
Under tiden har vi riggat upp en stormfock och tagit fram ett av våra ankarare som vi fäst i våra spinnakerskot. Tanken är att vi skall segla ur farleden med focken och använda ankaret som broms bakåt så att vi seglar med vinden. Vi sätter focken och lägger i draggen, först ihopfälld men motståndet blir för litet så vi fäller ut det, då fungerar det bra. Vi har ett spinnakerskot i varje sida av aktern och släpper ut ankaret så att det hänger 7-8m bakom båten. Den ena sidans skot gör vi sedan fast och använder den andra sidans skot för att balansera båten. Drar man i skotet så slackar andra sidan och båten svänger åt det hållet man spänner. Tvärtom blir det om man släpper skotet så att det slackar. Vi börjar segla plattläns kurs 80 grader för att ta oss ur farleden samtidigt som det är en kurs mot vår hemmahamn med gott om vatten innan vi når kusten. Sjöräddningssällskapet fick larmet 03:30 och vi fick besked om att de var på väg ut. Vi såg dem på AIS och förstod att de inte kunde köra fullt skaft i den grova sjön. De nådde oss precis när det ljusnat vid 5 tiden ungefär. Jens talade med dem över VHF och vi beslutade att vi skulle prova att segla in i Göteborgs skärgård för att få sjölä innan vi kopplade bogserlina. Vi gjorde då 4 knop och de kunde bara bogsera i 2-3 knop i sjön och det skulle troligen innebära skador på våra knapar och vara allmänt stökigt för oss ombord. Vi behövde nu segla 40 grader istället och rakt igenom området med fraktbåtar som låg och väntade utanför Göteborg. Förut höll vi undan för dem då vi inte ville riskera att segla in i dem. Det gick bra att lova 40 grader med ankaret som roder. Vi fick nu även styra med focken. Skotar man hem så faller båten och släpper vi kan vi lova med ankarets hjälp. Vid några tillfällen tog en våg tag i oss och båten gippade, då fick vi bräcka med focken så att vi gippade tillbaks. Vid Trubaduren var vågorna som störst och vi fick problem att hålla oss på rätt kurs. Vi provade med att byta till en större fock. Hårdvindsfocken på 18 kvadratmeter, nu gick det bättre fast vi fick jobba mer med skotningen av focken. Det var Emma som jobbade hårt med den.

Förbi Trubaduern och på kurs innanför Vinga

Efter Böttö skulle vi lova ytterligare för att hålla kurs mot Öckerö som vi beslutat var en bra hamn att anlända med de bägge båtarna. Den stora focken drog nu ner oss då det var stor del av den som fick fladdra för att hålla kursen. Jag tyckte vi kunde prova med stormfocken igen. Vi satte den och fick kanske lite mer fart framåt men vi kunde bara segla 100 grader mot vinden.

Vid Danska Liljan tar vi tillslut emot trossen av Märta Colin

Våran kurs tar oss mot Hunnebådan och det är för lågt så vid Danska Liljan ropar vi på Märta Colin som kommer och ger oss bogsering till Öckerö. Utanför hamnen kopplar vi oss bredsida med Märta och de kör in i hamnen och lägger sig med fören mot kajen. Vi kopplar loss Lady Godiva och förtöjer henne mot kaj. Klockan är snart 8 och allt slutar väl.

Bredsida mot Märta Colin

I hamn kommer det fina vädret.

Några funderingar som jag hade under morgonen och efteråt. Om vi satt upp ett liten storsegel, trysail eller hissat storen några meter, hade vi då kunnat balansera båten så att vi kunnat segla mer mot vinden. Jag tror det. Nu hade jag förmånen att ha med mig 6 duktiga gastar så i början när situationen fortfarande var kaotisk så satt jag bara kvar på rorsmansplats och såg till att alla jobbade med olika uppgifter för att få kontroll på båten. Skillnaden är stor om man är ute med familjen eller kör shorthanded. Vi hade mycket vatten att röra oss på är man närmare kusten måste första prioritet vara att få ett ankare på botten för att hindra att man driver iland. Alla ombord var hela tiden lugna och jobbade med att lösa uppgifter eller problem, bra egenskaper på en besättning. Det var bra att vi testade med större fock det var lösningen för att få bättre styrning på båten. Jag funderade även ett tag på att hänga några uppkvajlade förtöjningstampar ihop med draggen för att öka bromseffekten men det gjorde vi inte. Vi fick många bra erfarenheter att ta med oss i framiden.
Att styra båten med drivankare eller annan broms har varit effektivt för flera seglare som tappat rodret och det var därför våran lösning också. En annan lösning är att försöka bygga någon slags styråra m.h.a en spinnakerbom och en durkskiva, det tar nog lite mer tid att rigga upp så våran lösning kan man ju börja med för att sedan kompletter eller byta ut.
Att vi efter detta fick ordning på båten och seglade in en andraplats på Tjörn Runt var ju grädde på moset för oss.

Här en film från när jag dök för att se hur det såg ut där rodret satt efter att vi kommit i hamn.

Här är närbilden på roderaxeln som gick av där den var urkapad och hade en dålig svets.

Tjörn runt 2016 med Lady Godiva Sail Racing Team

Tjörn Runt 2016 Foto:Elisabeth Stensby

Starten för Tjörn runt var för oss målet på en veckas meckande för att få Lady Godiva i sjön med ett nytt roder. Lördag morgon en vecka tidigare blev vi inbogserade av Sjöräddningssällskapets räddningskryssare Märta Colin utan roder. Anders Bergmark erbjöd oss sitt gamla roder till hans Hanson 31a Piano och det kändes som den ända realistiska lösningen om vi skulle hinna till Tjörn Runt. Allt gick som på räls. Vi fick båten lyft på Öckerö, rodret hämtat, delar tillverkade och rodret anpassat så att allt var klart på fredag morgon. Vi fick en fin segling från Öckerö till Stenungsund och det var nog inte bara jag som njöt att segla Lady Godiva igen.

Tillbaks i sjön igen på fredag med roder.

Skönt att vara tillbaks på havet.

Så när prognoserna för Tjörn runt såg marginella ut under fredagskvällen så kändes det som att det  ändå var skönt att vara där, även om vi kanske inte skulle få våra förhållanden. Samtidigt som jag var intresserad av att se hur Lady Godiva seglar med sitt större segelställ. Vi har de senaste åren ökat segelarean med större genua, spinnaker och i år ett större storsegel. Vi seglade startgrupp 4, en grupp upp från tidigare som kommer sig av det högre SRS talet. På morgonen gick vi ut tidigt och körde ett varv runt Källön för att få en uppfattning om strömmen och var vinden låg. När vi rekade var det väldigt lite ström men det rann utåt, söderöver och jag kände att Källöbron kunde vara ett bra alternativ.
Att starta nära lovart var hela tiden ända alternativet då det var därifrån man kunde sträcka mot Källö. Vid Stenungsön var det helt lä så vi startade motorn och körde neråt någon minut innan vi stängde av igen 6 min före vår start. Fortfarande med fart från motorn svängde vi in i gula zonen och vi närmade oss Zlatan med Wikander och många av mina seglarvänner, jag ville ju inte förstöra deras start så ställde upp för att bromsa lite extra, när jag fått helt stopp förstår jag att de missat sin start och vi har bara 3 min till start. Full fart igen men nu är det väldigt dött och vi har Qixy, Jonas Dyberg i en X37 framför oss som får en bättre start närmare linjen än oss. Strax efter start får vi lite tryck, 4 knops vind från SE som vi som startat mot Stenungsön får först. Vi och Qixi är de båtar som vi ser som jobbar på höjden. Många slackar lite för att gå mot Tjörnbron. Jesper Bank som seglar HR44 har slagit och går strax bakom oss, de startade 5 min före så det tog inte lång tid att segla in den gruppen. Qixi har samma plan som oss och slår först för att gå under Källöbron, vi gör vad vi kan för att inte hamna i samma fas utan få ett fritt spår. När vi nu passerar bropelaren igen ser vi att strömmen har ökat och är nu några tiondelar av en knop i rätt riktning. Redan nu vet vi att vi gjort rätt beslut och vårat vägval var var det fanns mest att vinna på hela seglingen.

Vårat spår från starten ut genom Källösund

När vi är förbi Källön ser vi hur mycket vi tjänat på båtarna som gått under Tjörnbron och då blir man extra peppad när man vet att man är bra med från start. Många bakom följer dock vårat exempel och seglar ut i Källösund bl.a. totalvinnaren Thomas Dahl i Melges 24 även om vi inte har koll på dom. Vi jagar främst Qixi som ligger framför oss i samma fina spår med medström och tryck, delvis skapad av strömmen. Det är temat hela Hakefjorden att hålla ut från land där det är ström och mer tryck, många båtar fastnar in mot Tjörnlandet och kan inte ta höjd och komma ut. Det är surt att ta ett slag för att komma ut. Då ger man bort väldigt mycket.

Mycket tvist här, vi passerar Snöholmarna ost L Brattö Foto: Elisabeth Stensby

Från So och Galten är det spinnaker och långsamt mer tryck.

Långsamt öppnar det och när vi har 100TWA bär vi spinnaker med bättre fart än genuan. Den kommer först upp några minuter men så vrider det emot och vi måste sätta genua igen. Men ca 5 min senare kan vi sätta den igen för gått. Det är har vi kommer om Qixi som har hamnat lite lägre och får stopp när de byter till spinnaker. Det är som att de fastnar i ett vindhål och vi glider iväg, nu är vi först i gruppen och har Vencom och Essex Girl precis framför oss. Minst sagt inspirerande.

Vi passerar Dyrön, fotat av Tobias Nicander

Vid Dyrön kommer IMX40an Gertrud ikapp oss men de bryr sig inte om att försöka gå om oss i lovart och kommer aldrig om. På väg mot Hätteberget går vi en överbåge för jag är orolig att behöva pressa höjd med vårt mindre roder och stömmen skall vara 1 knop mot norr vid Hätteberget. Vi diskuterade ombord om vi skulle gå syd om Åstol men trodde inte det skulle vara någon vinst utan en omväg. Jag hörde senare att Krister Ahlqvist gått där och tjänat så det var definitivt ett alternativ.

Till Hätteberget går vi en överbåge för att kunna falla på slutet.

Lena Having med sin Farr30 och all women team kommer med bra ladd i grejerna och seglar om oss. De klarar inte höjden och tvingas ta ner spinnakern och vid rundningen är vi precis bakom igen. Gertrud gör en dålig bog och har tappat på oss. Gipp runt kasunen och vidare mot Dynan där vi byter till genua, den tar oss inte riktigt ner på kurs och vi sätter den lite mindre spinnakern så att vi kan bära, även här med tanke på vårat mindre roder. Vi går fint men nu ser vi Thomas Dahl med besättning i sin Melges 24 komma ångandes i lovart. Inte mycket att göra bara att hoppas att vi kan segla in dom igen när det blir lite brantare vinklar. Nu har även Jesper Bank fått fart på HR44an och de kommer med en gigantisk rosa gennaker och går om oss i lä. Även de båda Finnflyer36 orna ligger och jagar oss och tar sakta in vårat försprång. Innan Vannholmarna ligger Svartskär och vi fick välja lovart eller lä med Zlatan attakerande bakifrån valde vi att ta ner spinnakern och gå i lovart. Zlatan försökte bära sin spinnaker med resultatet att de tappade några båtlängder till oss innan de bytte till fock.

Zlatan jagar oss men kommer aldrig om. Foto: Joachim Keim

Zlatan kommer inte om med spinnaker. Foto: Elisabeth Stensby

Efter Vannholmen var det bidevind upp i Stigfjorden eller Hästeskärsfjorden som den heter i början. Nu kom den andra Finnflyer 36an som lyckat ta sig om Zlatan och gick högre och bättre än oss och kom även om oss. Vid kälkerön kunde vi falla och fick lite mer vind igen och kunde hålla jämn fart med de bägge Finnflyer båtarna. Nu var målet nära, regnet började komma med lite starkare vindbyar. Vi var beredda att sätta spinnakern om det skulle bli aktuellt men det vred kraftigt i regnbyarna så det blev aldrig aktuellt. Nu såg jag Melges 24an igen. Väldigt nära och nästan i lite trassel med några internfightande X99or. Kunde vi komma ikapp? Vi blev 20s efter imål och med 1/1000 högre SRS tal så förlorade vi med 50s, surt.

Detta var vårt näst bästa resultat på Tjörn runt genom tiderna med Lady Godiva. 2004 vann vi när det var ett blåsigt år och så har vi klassegrar från 2009 och 2013 då vi varit topp 10 på totalen. Det som var roligt i år var att det inte var blåsigt vilket brukar vara våra förhållanden utan det var bra taktik i starten och ett i övrigt felfritt race som tog oss så nära. Tack till besättningen som som vanligt gör ett superjobb och hänger med på alla knasiga upptåg. Vi var i år 9 ombord, 1 mer än vad vi brukar vara. Vi kanske skulle varit 10? Tack Mikael Wassmur, Joachim Keim, Emma Sundén, Kasper Ljunqvist, Henrik Persson, Martin Alexandersson, Carina Arvidsson och Jens Svanvik.

Resultatlistan finns här.

Fler rapporter från racet, Blur och Peter Amundin

Göteborg Open Sea Race 2016

Kontraster, läs om GOR 2016 och gå sedan och läs om våran segling på GOR 2015. Torsdagen den 11 augusti samlades 6/7 av besättningen för att tansportsegla till Göteborg och Frihamnen. Vi passade på att gå igenom procedurerna för revning och försegelbyte. Seglade med reacher och spinnaker så en bra genomkörare efter sommare och vi hade seglat på olika håll i besättningen så det kändes bra att svetsa ihop teamet igen. Sol och lätta vindar, en riktigt fin augustikväll allstå.

Härlig kvällssegling till Frihamnen under torsdagen.

 Men annat skulle det bli, regnet skulle komma under förmiddagen på fredagen och starten planerades till 16:30 och då skulle vi ha en medelvind över 10m/s från syd med regn till och från under hela racet. Routingen pekade på målgång mellan 7:30-8:00 och sista timmen skulle vinden minska under 10m/s. Som mest skulle vi se 12-13m/s i medelvind och det var före rundning av Kummelbank på väg upp mot Hätteberget.

Mikael Wassmur förbereder före starten.

 Vi startade bra vid nedre delen av linjen som låg längre fram men blev lite tidiga fram så inte med full fart. Lava gull en HP1030 lyckades pressa sig upp framför oss, vi valde att starta med rev. och tappade lite på det i början då vi fortfarande hade en del lä av Käringberget. Vi fick efter ett tag chansen att speeda till fri vind i lä om Lava gull. Blur seglade över oss från sin start längre upp på linjen. La Primera en Sunfast 3600 var också med och jagade. Vi rundade vid Hunnebådan som tvåa efter Blur och började nu en 4nm kryss mot Vinga innan vi kunde sätta kurs mot Skagen rev.
Efter den korta kryssen var vi fortfarande två med ungefär samma distans mellan oss och Blur.

Startskottet vid röda sten. Lady Godiva 2a från höger i bild Foto:GQSS

Lady Godivas spår

Nu började en lång bog mot Skagen och det skulle långsamt vrida imot men routingen trodde att man nästan skulle nå märket. Vis aav förra årets starka ström vid skagen ville jag inte komma in från norr utan heldre lägga slaget tidigt. Vinden gick imot tidigare än beräknat och efter någon timme ar vi hemma i skoten på kryss. Vi saatsade på att hålla farten med Blur och La Primera, det kostade några grader på höjden men fungerade bra och en mode vi gillar att köra när vi kan. Vi slog till och med ut revet någon halvtimme mellan regnskurarna, men sen kom det 24 knops vind igen (12m/s).

Blurs spår

 Vi talade om taktiken och då vi var långsam båt med uppe i topp så behövde vi ju inte ta några initiativ, då med tanke på slaget mot syd. När vi fick ett andra motvrid med vind från 250 grader tog jag ändå beslutet att slå först. Det var en miss. Först gick downhaulern till focken sönder. Då borde vi slagit tillbaka. Istället valde jag att laga det. Sedan överseglade vi oss mot märket och slog tillbaka för sent. Dessutom seglade vi sannolikt i kraftigare motström vilket stämde med grib filen. Jag måste bli bättre på att hålla mig till gameplan!

Det var det tidiga slaget söderut som vi tappade 10 minuter på.

För tillfället ganska bra väder, tidigt mot Skagen.

Bidevindsegling när den är som bäst.

Vi rundade Skagen rev 23:26 11 minuter efter Blur som var någon minut före La Primera. Det mesta tappade vi alltså på vårat slag söderut. Vid rundningen var det mörkt och först lyckades vi trassla till backstagen, jag slog tillbaks och när vi slog igen tappades fockskotet som fladdrade ut. Det han trassla sig till en stor boll innan vi fick kontroll på focken. Inte så mycket mörkersegling i bagaget alltså. Tappade nog inte så många sekunder på detta som det kan kännas för en rorsman och snart var vi ju hemskotade och gjorde bra fart igen.

Emma och Carina, våra grymma tjejer ombord styr och trimmar.

 Jag funderade flera gånger på att sätta upp våran genua reacher som vi går riktigt bra med på bogar som den mot Kummelbank men i byarna var vi över crossover och hade tvingats falla ner mot 125grader TWA så det kändes bättre att gå lite högre när det var lättare för att kunna gå på fart när den förväntade vindökningen skulle komma. Jag passade här på att gå ner och vila mig lite.
Låg och mös i kojen och kände hur vi susade iväg i farter över 10 knop. När vi började närma oss Kummelbank klädde jag på mig igen och gick upp och löste av Jens vid rodret. Vinden var upp mot 26 knop i byarna nu och vi låg ofta på farter över 10 knop, härligt att titta bakåt och se planingsvågen 3m bakom aktern som sällan kommer ikapp.
Vid Kummelbank gjorde vi en kovändning, slog istället för att gippa, nu gick det bra förutom en override på backstagswinchen, det var det där med mörkersegling. Lovar till bidevind en snabbis så har vi löst overriden. Kummelbank rundar vi 02:30. Enligt rapporten tappade vi 9 minuter på Blur på 29nm, 3min/h är ungefär 5% långsamare, men då är det nog ingen av oss som pressar 100% i det ostadiga vädret.
Kurs rakt norrut mot Hätteberget och runt 100-115 TWA. Fortsatt bra farter på över 10knop. Jens han sätta sig vid mig och säga att det här vill man ju inte att det skall ta slut det är ju hur nice som helst. Sedan smäller det 03:05, position N57 33 E11 24. Det känns som att vi seglar på en pressening eller något, jag tappar styförmågan och efter några sekunder släpper det. Jag hinner säga att vi nog seglat på något men konstaterar att jag inte har någon styrning och rodret är verkningslöst. Race over för oss här. Hur vi handskar med roderhaveriet får jag vänta med. Men jag vill tacka för att vi har Sjöräddningssällskapet och speciellt besättnigen på räddningskryssaren Märta Colin från Rörö.

Märta håller ett vakande öka på oss när vi går mellan Trubaduren och Vinga utan roder.

Vid Hunnebådan klarade vi inte längre hålla kurs mot Öckerö utan tog imot trossen från Märta som hjälpte oss ihamn.

Berättelsen om roderhaveriet här.

Första sässongen på WMRT med M32 katamaraner avslutad.

Finalen i Marstrand är avslutad. Phil Robertson med besättning blir första världsmästaren i matchracing i katamaraner.
Jag har seglat med Hans Wallén 2 sässonger förut på M32 Series så när nu World Match Racing Tour skulle komma att seglas i M32 katamarener 2016 så var det självklart att man ville se hur vi kunde klara oss där. 2016 var dessutom en kortsässong från februari till finalen i Marstrand i juli med bara 4 tävlingar. Fremantle, Köpenhamn, Newport och Marstrand. Vi hade en smakstart i Fremantle med en andraplats. I Köpenhamn och Newport hade vi det motigare. I Köpenhamn åkte vi ut i knockout segling mot Michael Hestbäck och i Newport i 16-delsfinal mot Yann Guichard. Inför Marstrand låg vi rankade 9a på WMRTs lista och visste att om vi kunde vinna om vi fick lite flyt.

Wallén Racing i stilstudie under WMRT finalen i Marstrand.

 Vi hade fått till en hel del bra träning. Jonathan Ameln skulle ersätta Bernardo Freitas i Marstrand och vi var nu Hans Wallén, jag, Julius Hallström och Jonathan som besättning. Marstrand visade sig bli en regatta i mer vind, något vi gillar då vår styrka ligger i bra båtfart och manövrar mer än matchracingstrategi. I fleetracingdelen seglade vi relativt jämt och blev 2a i gruppen. Taylor Canifeld var 1a.

WAR vidare till kvartfinal efter 4 raka segrar.

Vi fick möta Sam Gilmour i 16-delsfinal och började med att tappa 2 matcher mot honom, dessutom åkte vi på 3/4 minuspoäng för en kollision. Vi vann nästa två race där Gilmour kapsejsade i den sista rundningen. Slut för dagen. Vi behövde nu vinna ytterligare 2 race för att få 3 poäng och gå vidare, Gilmour behövde vinna ett race. Nästa dag gick vi ut och gjorde två bra race och var på så vis vidare till kvartsfinal. Där skulle vi komma att få möta favorittippade Taylor Canfield. Hans slag hade inte varit så bra när vinden var stark så vi hoppades på starka vindar.
Vår strategi mot Taylor var i starten att vara lite avvaktande och inte agresiva på så vis skulle han inte få chansen att ställa till det för oss i någon situation utan vi skulle kunna välja när vi ville starta och även om vi inte vann starten så skulle vi vara lika eller nära varandra efter start. Det lyckades bra och vi var före Taylor vid halvindsmärket 2 av 3 starter.
Efter första racet såg vi att vårt styrbordsroder var skadat och vi fick en paus för tt få det utbytt. Vinden var inte så stark som vi önskade, Taylor hade inte de problem i slagen som vi hoppats på och han lyckades alltid med att komma om oss på banan, han seglade lite bättre än oss. Så även om det blev 3-0 så var vi alltid tätt påvarnadra på banan.
I finalen sedan var vinden kraftig och en stor anledning till att Taylor förlorade mot Phil var att de inte lyckades med sina slag och tappade många viktiga meter.

Jag tror alla åskådare på Marstrand ger matchracingen i M32 katamaraner tummen upp. Nu är det till och med spännande för de som inte förstår sig på att titta på matchracing.

Roderrenovering del2

Det förlängda och optimerade rodret på plats vid sjösättningen.

Här fortsätter jag beskriva roderrenoveringen. Första avsnittet skrev jag här. Det blev betydligt mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Att laminera på en bit roder på slutet på befintligt roder som var tanken. Bakgrunden förstår man efter att läst mitt första inlägg om rodret. Tillslut valde jag mellan tre profiler och den jag valde fick jag tag i via Pelle Lindell som har bra koll på profiler. Den var fylligast och alltså passade bäst över det befintliga rodret.

NACA0012-röd, Gösta Edvarssons-blå, Pelle Lindells-grön 

När jag väl valt profil och bestämt mig för att köra samma profil utmed hela rodrets djup, så var det till att ta fram mallar så att jag kunde se hur det låg till med profilen. På bilden har jag nästan slipat klart, Jag jobbade bara med gelcoaten och slipade inte vidare ner i laminatet, På de flesta bilderna ser man styrbord sida som visade sig vara platt på mitten. Babord sida var rundare än profilen och lite spetsigare första biten. Rodret var lite för runt i bakkant för att få ihop mallarna. Jag bestämde mig för att det helt enkelt fick bli så. Rodret skulle komma att stämma med profilen till ca 60% av kordans längd men sedan få vara lite mer konvex än den önskade profilen.

Nästa moment blev att fästa och laminera fast förlängningen på 40cm. Förlängningen hade jag gjort klar till en NACA0012 profil som skulle spacklas upp till den nu valda profilen. Skarven drog jag upp långt på befintligt roder för att det var dålig form i botten av det gamla rodret. Det ligger ett lager med kolfiber unidirectional i botten av skarven och i mitten av förlängningen. Jag fick det rådet av en proffesionell båtbyggare för att få upp styrkan, det litar jag på. Är det någon del som jag funderar på så är det gamla laminatet strax över skarven.
Tanken är att göra rodret så långt som det går utan att det blir djupare än kölen för att senare om det känns rätt kapa en bit för att hitta rätt storlek och roderkänsla.

Jag har flyttat tryckcentrum från 24-78mm bakom roderaxeln, så trycket i rorkulten borde bli 3ggr så stor, tänker jag rätt? Jag tycker det blev mycket.

Jag passade även på att laga och förstärka bakkanten som jag spacklade upp med glasfiberspackel för några år sedan.

Nästa bild har jag spacklat upp ribbor under mallarna. Det var bara de två undre på förlängningen som jag kunde få ihop så att profilen blir 100% riktig. Övriga pekar lite utåt bakåt för att bakkanten av rodret är lite för konkavt. Jag lade spackel i en rygg på det lade jag gladpack innan jag tryckte ett avtryck med mallen.

Efter att spacklet härdat tog jag bort gladpacken och målade i avtrycken med spritpenna. Lite rensning och slipning av ribborna så att de blev släta och fina och gick att spackla efter. På styrbordssida spacklade jag upp höjden på mitten medans babord sida bara blev spacklad de första 10 centimetrarna av nosen.

På denna bild ser man hur mycket jag lade på på höjden, som mest ca 7mm, mest längst upp, säkert ungefär samma % av kordalängden.

Nästa moment blev att spackla utmed ribborna, Ca 3 spacklingar per sida med lite mellanslipning innan jag var hyfsat nöjd. Sedan tog jag ut rodret i solen och slipade med långklots. Ytterligare en spackling per sida och mer slipning. Nu var det dags för grundmålning.

Jag tänkte sprutmåla all färg och började då med att spruta två lager Gelchield epoxyprimer som jag sedan våtlipade.

Här är det grundmålade rodret efter våtslipning. Det dök upp en del porer som antagligen hade ahft lite damm i håligheter samt några ojämnheter som inte blivit riktigt utfyllda. Ännu en omgång med spackel för att få ett helt jämn och fin yta. En vecka kvar till sjösättning och jag skulle vara bortrest i veckan. Måndag kväll blev målning med Coppercoat epoxy bottenfärg. Om jag nu fixar rodret har jag inte lust att måla och slipa det varje år, läge att prova något nytt, den röda bottenfärgen som ryker av varje sommar

känns heller inget vidare. Sprutar på 5 omgångar med coppercoat innan jag reser bort. Det var ganska svårt att spruta på coppercoat den innehåller i 100g epoxy över 200g kopparpulver så min känsla är att det blir lika bra resultat med fin roller. Efter resan så fick jag iallfall våtslipa en del för att få bort rinningar och apelsinskal. Klart dagen före sjösättning och hinner även med M32 träning fredag-söndag. Vid sjösättningen fick jag den tiden truckföraren med medhjälpare tog en fika att montera. Med Hjälp av Mikael och Jens fick jag rodret på plats och efter att ha dragit sandpappret mellan roder och skrov ett antal gånger var vi klara, precis lagom till att fikan var avklarad.
Första provkörningen till båtplatsen visar att rodret får mer tryck och att det nu går att släppa rodret utan att båten genast drar iväg åt babord, rorkulten trycks mot styrbord. Jag trodde att det borde vara tvärt om att den rund sidan av rodret skulle dra vid strömning, men om inte jag minns fel så gjorde det tvärt om. Kanske träffade propellerströmningen på den sidan av rodret, jag vet inte.
Det skall bli riktigt spännande att få på rigg och segel för en första provsegling.
Men först M32 segling i Köpenhamn. Den 2-4 maj är det kval till WMRT-Köpenhamn och veckan därpå 9-14 maj är det WMRT-Köpenhamn, förutsatt att Wallén Racing kvalat såklart!

WAR seglar World Matchracing Tour 2016

 Wallén Racing tar det gyllene tillfället i akt och satsar på kortsässongen fram till finalen i Marstrand i juli.
 Förra året köpte Aston Harald World Matchracing Tour och från i år blir det i M32 katamaraner och final i Marstrand.

2015 års final seglades i Malaysia sista veckan i januari. Så den korta sässongen som blir fram till Marstrand blir perfekt att köra för oss som har 3 sässonger i båttypen.

Flera av de svenska lag som har mycket erfarenhet av M32an kommer satsa. Mattias Rahm och Björn Hansen har tour kort och kommer få inbjudningar. Vi kan tvingas kvala men nu har vi inbjudan till WMRT Fremantle och WMRT Newport. Återstår då Köpenhamn och Marstrand. Till Marstrand kan man inte kvala utan det är de som har chans att vinna som kommer få inbjudan och det är ju med den målsättningen vi kör.
Vi som kört de sista åren förutom Hans Wallén är Anders Dahlsjö, Jonas Von Geijer, Philip Carlsson, Daniel Wallberg och Martin Krite. I år har en ny kille tillkommit Bernardo Freitas från Portugal som var med oss och trönade på Lanzarote i januari. I Fremantle blir det Hans, Anders, Philip och Bernardo som kommer köra 2-7 mars. Följ oss på www.wmrt.com eller WARs facebooksida.

Jag har tidigare seglat en hel del på Matchracing Touren. 2003 vann jag och mina svenska vänner med Engelska skepparen Chris Law, Swedish match cup, som det hette då. 2005 och 2007 var jag två bägge gångerna med Magnus Holmberg och Victory Challenge, med Holmberg seglade jag många Tour tävlingar under Victory Challenge åren. 2011 och 2012 seglade jag på Touren med Johnie Berntsson och vi blev 2011 på Touren och valda till årets seglare genom svenska seglarförbundet. Dessutom gjorde jag ett inhopp med Kieth Swinton i fjol och då blev vi trea på Match Cup Sweden, som det heter numera.

Att vara med från början när det nu skrivs historia i World Matchracing Tour och man byter från kölbåtar till M32 katamaraner är riktigt inspirerande. Hoppas det blir spännande och intressant både för seglare och åskådare.