Nyfiken på

Nyfiken på… Aksel Magdahl, navigatör

Posted using ShareThis

Nordic edition VOR 08/09 book

Nu finns den Nordiska utgåvan av den officiella VOR 08-09 att köpa. Den går bl.a. att beställa på www.ericssonracingteam.com

Anders och Martin seglar "doublehanded" 2010

Anmälan är just gjord till Watski Skagerrack TwoStar!


En film Peter "Blur" Gustavsson tog på oss när vi vann Sunneskärs tillfartsegling till Tjörn Runt 2009.

Anmälan till Watski öppnade idag 4/11 kl 13.00 och en timme senare var över 100 båtar anmälda. Deltagaranalet är begränsat till 200 båtar varav 50 platser är för utländska båtar. Det speciella är att man seglar på 2 man, båtar man normalt seglar med betydligt fler i besättningen.

Läs artikeln på seilmagasinet.

Starten går den 16 juni i Hankö med stopp på 4 timmar i Arendal respektive Marstrand innan man går i mål i Hankö igen.

Martin och jag under VOR 08/09 Foto: Gustav Morin

Martin Strömberg och jag seglade ju ett varv ihop på Ericsson3 under Volvo Ocean Race så den delen kommer fungera. Martin har varit med och kappseglat på Dominant 105an i år och vi har börjat titta på vad vi kan göra för att få ut lite mer potential ur båten när vi seglar på 2 man.

Att vi valt en äldre båt är för att vi vet att vi kan vara konkurenskraftiga och av budgetskäl. Båten har vi och den är välutrustad för kappsegling. Så även om vi inte hittar någon partner som kan hjälpa oss så löser vi det ekonomiskt. Jag tror även båten kommer segla väl på två man då den trivs på havet och har ett formstyvt skrov som gör att vi klarar oss utan vikt på relingen. Det blir en spännande sässong 2010.

Watski Skagerrack TwoStar 2010 hemsida

Anmälda båtar

Intervju av regatta.nu

Del 2

Louis Vuitton Trophy seglas i Nice under November

Åtta lag deltar däribland ett svenskflaggat. Torbjörn Törnqvist ställer upp med Swedish Challenge Artemis. Besättningen består till största delen av medlemmar ur Artemis och Team Qvantums TP52 besättningar. Terry Hutchinson styr, Morgan Larsson taktik och Paul Cayard kör taktik. Mango är också med ombord, troligen den enda svensken förutom Torbjörn.


4 båtar kommer användas. Origins (Alinghis vinnarbåt från Nya Zealand), K-challenges från sist och de båda Mascalsone Latino båtarna från sist.

Victory Challenge 2006 Foto: Oskar Kihlborg

Kul att man börjar segla med CUP båtarna igen medans man väntar på vad som kommer att hända med Americas Cup. Ännu finns ingen sida att följa seglingarna på men det kommer nog före start den 7 november.

Mästarnas mästare LIVE

Det blev en 4de plats för oss, jag, Klabbe Nylöf och Henrik Dahl. Vi var ganska nöjda med det. Vi var bara med för att ha kul. Ser man på trackingen från finalen som var en öppen match hela vägen har vi lite fartproblem på kryssarna men gick som en raket på länsarna.
Finalmatchen här: http://www.traclive.dk/events/event_20091009_MarnasMare/index.php?raceid=ba546ff8-b4df-11de-8884-001e0bdc1ba8
Observera vårat stopp efter sista slaget in mot andra toppmärkesrundningen.

Följ seglingarna live här: http://www.tractrac.com/?page=marnasmare
Förstastart 9:30 lördag och söndag.
läs mer på http://www.svensksegling.se/MastarnasMastare/

"Nya" V.O regeln v.3

Idag 9 oktober släpptes den nya Volvo Ocean Race regeln för nästa race 2011-2012. Det är bara ändringar av den nu befintliga regeln. Båten kommer att se lika dan ut men ändringarna berör mest begränsnigar i antalet segel. Begränsningar på hur mycket projekten kan spendera i utveckling och man är nu bara tillåten att bygga en ny båt.

Grafik av: ericnorth/botincarkeek.com

Båtarna för väga 500 kg mer nu, 14500 kg. Det betyder att alla båtar utom den ryska från senaste omgången kunde haft maxvikt i bulben.

På inport racen tillåts inga extra besättningsmedlemmar. Vi hade två extra senast. E3 hade Jann Nergaard som grinder och Rasmus Köstner som taktiker.

Två båtstester tillåts inte. Nu senast hade Ericsson stor fördel av sitt tvåbåtsprogram. Där segelutvecklades med båtarna på Lanzarote.

3 ombord måste vara under 30 år. För att få in fler unga i besättningarna. Båtarna får inte omkonfigureras för inportracen. Exakt vad det innebär vet jag inte utan att lusläsa regeln men man slipper nog att släpa i och ur massa utrustning, men omradarn fortfarande måste sitta påmasten blir det nog ett problem men jag antar att sådana ändringar fortfarande kommer tillåtas.

Antalet segel som får användas och tillverkas reduceras för att spara kostnader.

Jag tycker ändringarna verkar bra. Det kommer antagligen göra tävlingen jämnare och inget projekt kan utveckla sig till ett stort försprång som egentligen har varit regel sedan EF vann.

Ombord kommer nog livet vara som tidigare. Man får inte stacka lika aggresivt i båtarna som tidigare men istället kommer man stacka oftare under däck och aggresivare pådäck för att kompensera vikten som är mer centralt i båten.

Nu i helgen seglar jag Mästarnas mästare med E3 besättning. Följ oss på www.svensksegling.se

Sista repan med E3

Jag var i Stockholm i veckan och seglade med Ericsson. E3 har blivit såld så det var sista gången vi tog ut henne på havet. Det var Helly Hanse som skulle ut och känna på hur det är att segla V.O.70 och vi fick perfecta förhållanden för det. Det blåste upp till 35 kop i byarna som mest och klarblå himmel. Det blev en bra dag med toppfarter på nära 30 knop. Får se när man seglar V.O. 70 på det viset igen. Här är några bilder från dagen.

Rigg service inför GOR!

Idag lyckades jag locka ner den alltid upptagne Martin Strömberg för att hjälpa till med lite riggservice inför Göteborg Offshore Race, om det nu blir av. Jag har haft en del jobb för att få båte godkänd för Cat3 offshore segling. Dessutom behövde ett par beslag bytas.

VHF antennen sitter nu i masttoppen för maximal räckvidd. Den gamla monterad på pulpitten får bli reserv/nödantenn.

De två gamla backingplates hade spruckit och ersattes med nya som både var större och 2mm tjockare i materialet. Känns safe, de gamla var dock 30 år gamla! Den nya till vänster.

Stort tack till pappa Bengt-Göran som ställde upp idag också. Han ställer alltid upp om det så är trasportsegling hela natten till Hälleviksstrand eller avmastning fix och påmastning igen i kuling och på samma dag.

Så nu är båten nästa klar för Cat3 offshore segling, återstår att montera livbåt och sjökojer. Hoppas på lite offshoresegling snart igen.

Blir det något GOR 2009?

Jag och Martin Strömberg har planerat att segla GOR 2009 i klassen LYS "short handed" men just nu fins bara en anmäld på GOR hemsida (Jørn Engevik SWE, klass:LYS/SRS > 1.20, lystal: 1,22). Förutsättningen för en tävling är ju att man har någon att tävla emot. Jag undrar hur många som skall deltaga i respektive klass?
Jag hoppas det blir av, annars får vi bara dra ut ett dygn och testa om double handed är något för oss!?

Tjörn runt 2009

2009 års Tjörn runt slutade med gruppseger och en totalt 5e plats för oss ombord på Dominant 105 an Lady Godiva. Det är en placering jag är nöjd med men vi hade några små taktikmissar och två missöden som totalt nog har kostat oss någon placering.

Vi närmar oss Tjörn bron Foto: från Åke Fredriksson

Vi börjar från starten. 20 minuter före start när vi provade kryssen var det start på norra ändan av startlinjen som gällde. Då kunde man sträcka upp mot tjörnbron men när vår start gick 9:14 hade vinden vridit mot syd ost så att det faktiskt lönade sig att starta mot Stenungsöns ända av linjen, de som varit uppmärksamma på detta tjänade värdefulla meter. Vi valde dock några fina spår upp mot tjörnbron och under bron var vi bland de främsta i vår grupp. Nu till valet små slå innanför Brattö eller segla fritt utanför. Martin Strömberg som hjälpte till med taktiken och jag tvekade och valde då defult, håll mot tjörn landet. När vi mötte den smaragd som seglat utanför såg vi att vägvalet inte spelade någon roll, det var lika. Vinden var relativt svag 7-8 knop och vi kämpade med att hålla smaragderna som går fint i de förhållandena. När vi närmade oss Soa och Galten, halvvägs ut i Stigfjorden låg vi i ett spår nära land och kämpade med att hålla höjden. Vi kunde se att båtarna längre fram hade mer vind och lyft för babord. Tillsist tog vi beslutet att ta förlusten och göra ett litet slag utåt. Det var rätt, vi kom in i trycket och lyftet när vi slog tillbaks och snart hade vi seglat om den smaragd och Banner 33 som vi hade kämpat med. Snart kunde vi börja falla några grader och vi fick mer fart i båten. Upp mot Rönnäng kämpade vi med att komma om en X99a en Bavaria 35 match samt en entonnare vid namn Farr Out. Efter mycket hårt arbete av Henrik Walderyd på Storskot och Martin och Johan Wikman på genuan kom vi om. Nu såg vi Jesper Bank framför oss. Han seglade med Magnus Rassy på en ny HR 372. Kvällen innan hade Bank retat oss och lovade att hålla en plats åt oss efter målgång. Han ska få se. Efter rundning av Rönnäng var det slack i skoten och snart var spinnakern satt. Precis i hålet utanför klädesholmen satte vi in fören i lä av Rassyn och jag ropade ”Jesper, vi kommer i lä!” Banken vred inte ens på huvudet, det var kul.
Nu till den lurigaste delen av racet, igenom gruset innan man kommer ut i havet mot Kyrkesund. Vi hade siktet på genaste vägen mellan kobbar och skär, jag har lodat vid lugnt väder och fick leta i minnet efter hur man skall gå, håll först åt höger sedan mitten och sedan ut lite från ön, pang, något händer på fördäck, Skenan med spinnakerbomsfästet lossar från masten, inte bra och vi som måste segla riktigt lågt. Som tur var hade en norsk mumm36 märkt ut nästa grund för oss. De stackarna satt rejält på med seglen nere. Det var att runda dem och sedan lova för att komma till nästa smala gatt. Nu blev det trångt igen vi blev fyra båtar som skulle igenom samtidigt. Vi flaggade spinnakern för att försöka bromsa något men vi tog ju vinden från dem framför och tog in snabbt. Millimeterpassning mellan båtarna, håll in storen så att bommen går fri. Som tur var lade Diva 39an Splash in backen och gav oss lite utrymme att manövrera och så var vi ute och kunde börja andas igen. Vi fick riggat upp spinnakerbommen och körde på. Dags för gipp för att nå Kyrkesund, storen kommer över men fastnar i skot eller backstag med en spektakulär broach som följd. Vi ligger nästan helt på sidan i några sekunder. När båten reser sig får jag kontroll på kursen och hör samtidigt Mikael Wassmur ropa från fördäck något om bommen. Vi har tappat spinnakerbommen överbord. Bara att köra spinnakern flying genom Kyrkesund, där hör vi från kommentatorn att vi ligger först i klassen och verkar segla bra, fint kvitto för oss efter de senaste manövrarna. Strax före elledningarna i Hakefjordens inlopp river vi spinnakern och det är en halvvind in emot mål, vi passerar en X99 och en X332 och ett tag tror jag att vi hade kunnat bära spinnakern om vi haft bommen, fast det hade nog inte varit mycket att tjäna i fart. Vi går i mål efter X99an Stino och stannar för att se om det kommer någon från våran grupp tätt bakom. Efter 6 minuter och fortfarande ingen smaragd så tror vi att vi nog tagit grupp segern. Tillbaks i Stenungsund såg vi att det kom senare startande som slagit oss. Men som jag skrev inledningsvis, är vi nöjda med gruppsegern och total 5an.

En blänkare inför Tjörn runt

Nu på llördag är det dags för Tjörn runt, jag tror tyvärr att det blir lättvind, men vi har en toppbesättning och skall se hur långt det räcker. Det här är gänget:

1. Anders Dahlsjö


2. Martin Strömberg


3. Henrik Walderyd


4. Johan Wikman


5. Magnus Svensson


6. Claes Kruse


7. Mikael Wassmur

Oscar Hedin får stå över TR för att vi skall spara lite vikt. Tack Oscar.

Vi startar kl 9.16 i startgrupp 5. Tjörn runt kommer sändas på webbtv med direktsändning och intervjuer. Kolla på regattatv.se

Som uppvärmning har vi tänkt att köra Sunneskärs tillfartssegling.

30:e säsongen och fortfarande en vinnare!

I lördags var det dags igen, efter att ha varit upptagen förra säsongen med förberedelse inför Volvo Ocean Race, var vi ute och rastade Lady Godiva på kappseglingsbanan.

Lady Godiva vinner Vendelsö runt 2007, senast båten var på banan Foto: Stefan Rosengren

Lady Godiva har startat Hermanö runt 09 Foto: BLUR

Hermanö runt seglades i lördags och då vann vi igen. Det var andra gången vi totalvann seglingen. Sist vi seglade Tjörn runt var 2004 och då totalvann vi. I år deltar vi igen, undra om vi är med bland favoriterna? Sist var vi inte det trots att vi var en besättning med Americas cup seglare.

Det var till 2004 som jag "pimpade" båten. En då 25 år och nu 30 år gammal båt blir ju lite omodern. Jag gjorde en lista på vad som skulle åtgärdas för att få bättre fart utan att ändra båten. Så nya segel införskaffade, tunga och klumpiga wire system byttes mot dynema och lätta block, köl, roder och botten putsades upp, moderna instrument (Nexus) monterades, riggen trimmades in med bl.a mera rake (baklut) vilket ger Dominanten mer höjd och fart och däcksutrusning ändrades föra att vara mer lättarbetad. Med detta blev båten en LYS raket, iallafall så länge det blåser. Vi hade lite jobbigt nu på Hermanö runt när det var plattläns i lätt vind då Peter Amundin i sin NF faktiskt seglade fortare än oss. Detta trots att jag hade Martin Strömberg från E3 som trimmade för mig. Så jag hoppas det inte blir lättvind på Tjörn Runt. Besättningen är nästan densamma på båda seglingarna. I helgen hade jag följande gubbar som gjorde ett superjobb.

• Martin Strömberg
• Johan Wikman
• Claes Kruse
• Jens Svanvik
• Mikael Wassmur
• Oscar Hedin

Resultat hermanö runt 2009

Mikael Wassmur tog lite bilder under seglingen.

Jag vet att jag borde skriva om hur det var att segla Volvo men jag känner att jag vill ge lite tid för alla upplevelser och intryck att sjunka in. Så det blir senare när jag får lite tid över.

Vi ses på Tjörn runt.

Alla vill ha E3!

E3 gasar på från Galway Foto:Rick Tomlinson

Jag läste just en artikel på Volvo Ocean Race siten och där vill de flesta skeppare som får välja båt ha E3! länk till artikeln:

http://www.volvooceanrace.org/news/article/2009/June/24-STOCKHOLM-CREW-SURVEY/index.aspx

2:a men så nära!

Det har varit några hektiska veckor sedan Galway. En tråkig sistaplats på ett fysiskt ben från Irland till Marstrand, ett par dagar där innan vi startade ett sömnlöst race mot Sandhamn. Jag har inte lust att skriva så mycket om benet till Marstrand. Vi gjorde en taktisk miss som vi aldrig kunde återhämta oss från. Så tätt är fältet, istället lyckades Green Dragon bra och börjar hota oss om 4de platsen i totalen.

Jag på fördäck under ProAm i Galway foto av vår gäst

I Marstrand var det några hektiska dagar då det gällde att vila upp sig inför etappen runt landet. Det blev en dramatisk start där Telefonica Blue träffade granit och fick stora skador, inget man önskar sin värste konkurent och jag känner för de vänner från Victory challenge tiden som seglar jobbar med teamet. Övriga fältet drog iväg i perfekt västlig vind.

Flygfoto från väst Tistlarna 23-27 knops fart Foto: Volvo Ocean Race

Jag har aldrig seglat så fort utmed kusten, blinkade ma så missade man Varberg eller någon annan välkänd ort på vägen, i Öresud bromsades flottan upp något av svagare vindar och runt Skånes sydkust hade vi sjön spinnakergång. Vi gippade någon gång på småtimmarna för att segla upp mot Öland innanför Bornholm. När vinden dog ut på morgonen fick vi bra kontakt med E4 och Puma.

E3 passerar Almagrundet bakom Puma Foto: Volvo Ocean Race

Vid norra Öland fick vi ett när 90 graders vrid och vi tog ledningen för en kort stund. Puma seglade snart om oss då gick längst i mot Öland där trycket kom först. E4 tappade mycket på att ligga längst österut. Efter Alma låg vi bakom Puma men ett slag mot mer tryck hjälpte oss att glida före. Vi klantade dock till det för oss och satte genuaskoten runt radarn. Puma gick om igen och håll ihop det till mål. Bra med e 2a plats men jobbigt att ha varit så nära.

Till SIST i Galway

Jag börjar med det possitiva. 4a på inport race, vårt bästa reslultat. Vi var även 4a i Boston men denna gången kändes det stabilare, hoppas vi kan förbättra oss ytterligare i Stockholm!

2a platsen i andra racet kändes som att det är där vi borde vara, det gäller bara att komma av linjen och sen inte strula till det med andra båtar. Det är så vi skall segla.

Vi blev 4a E4 fick känna sig slagna och kom 5a. Vi hoppades att de skulle hålla Telefonica black bakom sig men på sista länsen släppte de om dem. Annars hade vi blivit total 3a. Hade ju varit fint med en podiumplats för E3. Vi får fixa det i Stockholm i stället.

Så benet från Boston. Såhär såg kölen ut när båten lyftes upp ur vattnet. Inte konstigt att båten var seg och mer lovgirig än vanligt. Under resan hade mer fallit av och det kunde inte vi se medans båten seglades fort.

Roger Woodbury fick sätta igång med reparationerna. Tiden var knapp till inport racet. Men han och resten av shore crew fixade det i tid!

Måste ta med denna bild som Oskar Kihlborg tog efter målgång- Det var så skönt att få se mina tjejer igen efter en i slutet psykisk jobbig etapp.

Snart bär det av mot Marstrand och Stockholm det kommer en bli sömnlös delsträcka då alla kommer jobba hårt med seglebyten och manövrar utmed kusten och i Engelska kanalen.

En riktigt bra 2:a plats!

Skönt, några dagar ledigt i Boston efter 15 dagars segling från Rio. Som vanligt har jag åkt på en förkylning, snorig och nyser. Immunförsvaret måste vara svagt när man kommer iland?

Våran andraplats är vi nöjda med, vi fightades med E4 sista dagen men hade ingen A4 gennaker, eftersom den trillade ner när tylaska haken gick av! några dagar tidigare. Vi tappade 7 sjömil på 5 timmar då de kunde segla lägre med samma fart som oss.

Tripplehead, tre försegel, ger lite extra fart när det är platt före. Foto: Gustav Morin
Vi rundade Fernando ne Norinja som 6:a före Green dragon, Puma hade vi varit före om vi seglat lite mer konservativt men istället seglade vi lågt och fort före ön och hoppades på medvrid, vi fick motvrid i stora regnmåln och blev tvungna att slå för att klara ön, vi missade såklart puma på detta. Efter Fernando seglade vi bra på natten och fann oss nära Telefonica black och E4 på morgonen.

Det var inte mycket av doldrums utan bara lite lättare vindar under något dygn, sedan kom vi in i passadvindarna.

Vem skall styra? Bagi och Thompe vill båda köra i 2h straight. Foto: Gustav Morin

Vem skall grinda i 2h? Upp med handen Foto: Gustav Morin

Enkel segling i passadvindarna Foto: Gustav Morin

Det var relativt enkla förhållanden att segla i vi jobbade med samma försegel, tog ett rev ibland när det ökade, för att slå ut det några timmar senare. Så seglade vi i flera dagar och gick bra mot de andra, vi vet att vi är snabba med just den segelsättingen i de vindarna.

Varmt i vattnet och på däck, vem behöver kläder för ett segelbyte? Foto: Gustav Morin

Längre norrut passerar vi en högtrycksrygg med tillhörande svaga vindar, är man vaken vid ett segelbyte skyndar jag upp för att grinda och hjälpa till en stund.

På spaning efter E4a och vind. Foto: Gustav Morin

Efter att ha korsat golfströmmen föll vattentemperaturen från 21 grader till stax under 8 grader, över en natt blev det riktigt kyligt. Vinden dog på morgonen när vi precis varit "stealth" och jag går upp i riggen för att spana efter E4an som ligger i armens riktning, vindkårar som ligger i fjärran och göra en riggcheck efter dygnets hårda kryssande.

Sista dagen var lättvind hela vägen till Boston, vi tappade mycket distans på E4a som hängde kvar i frånlandsvinden när vi fastnade i ett hål. Bakifrån kom Telefonica blå ångandes på den fyllande sjöbrisen, de kom ända fram till oss innan vi drog lite sista biten in i mål. Tät och spännande målgång och publiken älskade det.

Som vanligt varmt bemött av mina två tjejer! Foto: Oskar Khilborg

1:a till Rio, helt overkligt!

Första båt till Rio efter över 40 dagar till havs. Vilket äventyr! Just nu känns det fortfarande overkligt, att sitta här med familjen i ett någotsånär ordnat samhälle. Kontrasterna blir för stora till det vi har hållit på med de senaste månaderna.

E3 lastas och servas i Kina, inom 50 min har vi kastat loss igen. Foto:Oskar Khilborg

Båten hade hål i botten, vi sjönk nästan och fick söka nödhamn på Taiwan. Avbrutit etapp 4 från Singapore till Kina. Knappt om tid till start på etapp 5, den längsta etappen genom historien och också den, där det fanns mest poäng att hämta.

Mina tankar var då att tävlingen är nog över för vår del, vi hinner aldrig till start och missar alla poäng. Chanserna till bra placering totalt är borta och vi får aldrig rundat Kap Horn.

Då producerades den galnaste iden av alla. Vi tillverkar en ny skrovsektion i italien, flyger den till Taiwan. Där förbereder båtbyggare båten för den nya delen som lamineras in. När båten är reparerad seglar vi upp den till Kina blir 5:a på det benet och startar efter de andra på etapp 5 för att få de 8 poäng man får om man är 5:a hela vägen till Rio. Det var ju två andra båtar som sprack på etapp 5 och de valde att skeppa båtarna och reparera i Rio.

Båtbyggare jobbade 24h/dygn för att laga båten och vi förberedde inför nästa etapp samt hjälpte till med reparationerna. Samtidigt som vi inte fick bränna ut oss totalt vi skulle ju ut och segla i 45 dagar i sträck.

Min arbetsplats ibland, undviks när det är dåligt väder Foto:Gustav Morin

Vi hade tur med vädret från Taiwan till Kina, började med två dygn hård undanvind. Vi var sju seglare och Gustav (media) som seglade. Mason hade pajat ryggen, Klabbe och Jann lämnades hemma av budget skäl, inga seglare får bytas ut under pågående etapp. När vi nästan var framme dog vinden ut och vi mötte de andra båtarna som hade startat etapp 5. Detta kändes ganska tungt. Till slut kom vi i mål och en timme senare startade vi igen. Nu hade vi lastat mat och diesel, bytt storsegel och ersatt en genua samt tagit ombord Arve Roas och Magnus Woxén.

Hård halvvind mellan Kina och Japan Foto: Gustav Morin

Vi fick snart en fin nordanvind att segla på. De andra båtarna fick vinden senare och vi tjänade mycket distans. Vi seglade hårt i två dygn och då var vi ikapp Green Dragon och de två andra, E4 och Puma var bara några timmar före. Halvvinden fortsatte i 7 dagar och vi var tämligen blöta och blåslagna när den veckan var över, men sedan blev vinden mer akterlig och mojnade. Doldrums närmade sig och vi hade gjort ett bra jobb att hålla jämt med E4, puma hade seglat lite lägre kurs och vi tjänade distans på dem.
Jag rakar mig inte under en etapp och i Kina hade jag aldrig tid, så skägget hann bli långt. Foto: Gustav Morin
En morgon i doldrums såg vi puma i lovart om oss. Vi kom att följas åt i 7 dagar innan vi valde skilda vägar runt Fiji. Det är alltid kul att ha en medtävlare nära så att man kan mäta sin prestation lättare.

Några dygn efter Fiji kom en morgon E4 och Puma seglandes för styrbord framför fören på oss. De hade seglat högre än oss och tvingades gippa för att undvika svaga vindar. Vi tre hade en fight sista dygnet till första scoringgaten som låg öster om Auckland (NZL). E4 fann vinden först och drog, puma och vi kämpade hårt, men vi vann över dem med några minuter.
Det var här vi gjorde vårat drag. Vi slog och seglade i princip tillbaks norrut och mot ett kommande lågtryck. Efter ett halvt dygn såg vi att de andra följde med åt samma håll, en efter en. De insåg vad vi kunde tjäna på vårat vägval men de visade sig vara för sent ute.

Jag förbereder ett segelbyte i Södra Oceanen, survival suite på. Foto: Gustav Morin

Ju närmare lågtryckscentrum vi kom ju stökigare blev sjön och starkare vind. Vid flera tillfällen undrade jag om det vi gjort var värt det, kanske båten skulle gå sönder eller vi seglade för långsamt i sjön. Någon halvdag efter passagen av lågtryckscentrum började vinden mojna och vi såg att vi tjänat massor och mer kom det att bli. Vi seglade undanvind medan de andra kryssade

Jag styr under tuffa förhållanden i Södra Oceanen. Foto: Gustav Morin

Dagarna efter passagen av lågtrycket gjorde vi de snabbaste dygnen vi gjort med E3:an, jag har inga data just nu men updatering kommer. Här tjänade vi många mil på våra förföljare. När vi närmade oss och passerade den andra icegaten, avtog vinden och båtarna bakom tog in massor av distans men vi behöll ledningen ända till Kap horn.

Mer angenäma förhållanden. Foto: Gustav Morin

Efter rundning av Kap Horn, mandomsprovet avklarat och ett skägg ala Arne K Larsen Foto: Gustav Morin


Här är gänget som gör det, fram med cigarrer och rom! Foto: Gustav Morin

4 poäng till vid rundning av Kap horn, fantastiskt att vara här och som 1:a. Nu får man ha guldring i örat och båda fötterna på bordet. Några timmar efter Kap horn seglade vi in i bleke, E4 kom ikapp bakifrån och vi kunde ett tag se dem på horisonten, mindre än 10 sjömil bort. Med 2300 sjömil till mål är det ingen lätt uppgift att hålla dem bakom, men vi lyckades.

Reparationer ombord Jens har en läckande bränsletank och jag laminerar kolfiber. Foto:Gustav Morin
Vincharna blir fulla av torkat salt och slutar fungera, lite service nödvändig Foto: Gustav Morin



Seglen delaminera, jag hjälper Strömberg laga. Foto: Gustav Morin

Efter att vinden fyllde i hade vi fin segling förbi Falklands öarna innan vi passerade ett högtryck och därefter seglade vi på en front som blev vår biljett till vinst. Aksel skällde på oss när vi snittade under 24 knop, "Vi ramlar av fronten, sedan lyfter det bara och blir lätt, segla fortare." sade han. Vi gjorde så gott vi kunde det var beckmörkt, båten stampade i stökig sjö och vattnet sprutade på oss på däck. Det lyckades, vi fick aldrig lyfet utan medan de bakom seglade läns drog vi ifrån på halvvind. Denna ledning kunde vi sedan hålla i flera dagar tills vi gick imål i Rio. Sista dagarna var riktigt nervösa ibland låg vi i stiltje och bakom seglade de fort men sedan kom de in i bleket och vi kunde dra iväg.

Nu sitter jag i Rio med familjen. Läser alla grattismail och positiva responser på bloggar i sverige. Det tar nog ytterligare lite tid innan allt sjunkit in och man inser vilken prestation vi gjort. Nu blir man sugen på mer guld!