Pater Noster race 3a Watski Skagerrack twostar 1a Bohusracet 4a Hermanö runt 17de Express SM 4a Gothenburg offshore race 1a Mästarnas mästare 2a
Sensommaren 2009 beslutade jag och Martin oss för att köra en satsning på Doublehanded segling med min båt under 2010. Den första planeringen var Watski Skagerrack two star, Gotland runt (doublehanded) och Göteborg offshore race doublehanded. Vi ville köra GOR 2009 som test för att se hur båten och utrustningen fungerade, tyvärr ställdes GOR -09 in p.g.a för få deltagare. Så vår första doublehandedtävling skulle komma att bli Watski Skagerrack twostar. Under våren växte Bohusracet fram som en bra doublehandedsegling med över 150 anmälda båtar och då Gotland runt så ut att ha svårt att få ihop ett större startfält av doublehandedbåtar. Valde vi att välja Bohusracet iställat. Att köra bägge var logistiskt omöjligt. 3 dagar från mål till start av Gotland runt.
För att segla Watski Skagerrack twostar som seglas i norge krävdes Norskt LYS mätbrev på båten. Det visade sig vara bevärligare att få utfärdat än väntat. Jag började ansöka i april och fick tillsist jaga NORLYS sista veckan före start av Watski Skagerrack Twostar. Det slutade med att vi fick samma tal som på vårat svenska mätbrev!
Jag och Martin seglade upp båten till norge i början av juni och tog det som träning, vår enda doublehandedträning. Så när starten gick vid Hankö var det skönt att se att vi lämnade våra konkurenter i kölvattnet som vi borde, då vi var snabbaste båten i gruppen. Berättelsen om racet finns på bloggen.
Vi var så nära att vara första båt imål även i Hankö men blev omseglade sista biten mot mål. Men vinst i klassen och en 5e plats totalt var ett godkänt resultat. Nu var det två veckor till Bohusracet. Jag åkte hem och jobbade medans Martin åkte till Portugal och seglade World Matchracing tour.
Bohusracet blev en annan typ av segling med till en början lättvind och kryss innanför Orust och Tjörn ut mot Marstrand. Senare på natten kom det vind och det blev spinnaker norrut hela vägen till Tre Steinen i norge. Där vände vi och fick kryssa hela vägen tillbaks till Smögen och målgång. Detta race var på kusten och när vi kryssade i motströms gällde det att segla in bakom alla kobbar och skär för att hitta strömlä. Vi låg lite dåligt till när vi rundade Hätteberget vid Marstrand och seglade sedan upp oss för att hamna på en 4de plats i klassen och 10a totalt. Berättelse
om racet här.
Nu var nästa doublehanded segling Göteborg offshore race i mitten av augusti och Martin varnade tidigt för att han ev. skulle vara och segla med Groupama VOR-team. Vilket jag givetvis uppmuntrade, men det krävde ju en ersättare för Martin. Det blev Jimmy Hellberg, en vän och seglare från ERT som själv körde Watski Baltic twostar med sin båt 2010. Tyvärr uteblev den stora skaran Doublehandedbåtar till Gor och av 7 anmälda kom bara 5 till start. Dessutom bröt en båt efter några timmar p.g.a tekniska problem. Vi ledde dock flottan som långsammaste båt fram till att vi tappade dem i mörkret. Vi kom dock i mål som andra båt och vann omräknat, så igen ett godkänt resultat. Här är berättelsen.
Förutom dessa doublehanded regattor har jag med båten deltagit på Pater Noster race där vi blev 3a och Hermanö runt där vi inte lyckades placera oss utan slutade på en 17de plats.
I år har jag även seglat Express med SM i Marstrand som mål. SM seglades sista veckan i juli och vi placerade oss efter lite svajiga resultat på en 4de plats av 54 båtar. Några fina bilder från vårt sista race (som vi spikade) här.
Under hösten 2010 har jag blivit vald till Ledstjärna i Offshore Youth Challenge och vi får se hur det utvecklar sig de närmsta åren.
Alla svenska mästare under året möttes i Mästarnas mästare i Båstad i oktober. Jag seglade med Jimmy Hellberg och Oscar Angervall. Jimmy vann SM i Int. Onemeter. Vi slutade på en respektabel 2a plats efter en rafflande finalsegling där vi förlorade på målfoto med 5 ynka cm.
Läs Jimmys rapport på http://samst.se/?p=618.
I år verkar det bli av. 2009 skulle jag och Martin Strömberg ha kört som test inför vår satsning 2010, men då blev det inget p.g.a för dåligt deltagande. 2010 seglas under nytt format och nära 30 båtar deltar. Martin har förhinder och jag kör doublehanded med Jimmy Hellberg istället. Jag har aldrig seglat med Jimmy, förutom några svängar med V.O.70an på Lanzarote men jag känner honom väl och han har ju kört lite doublehanded i år med sin Mamba 311 så han vet ju vad det handlar om. Första start på fredag kl 11:00 och vi startar 10 min senare. Mer info på hemsidan.
Jimmy sitter och försöker hålla farten i de svaga vindarna på väg söderut från skagen, First 35, Dufor 40 och X332 Sport bakom oss.
Det blev vinst för oss i shorthanded klassen. Tyvärr blev det bara 4 båtar som fölföljde.
Det var stundtals mycket lätta vindar men aldrig helt bleke. Vi låg länge först i klassen men blev omseglade då vi gjorde fel vägval norr om Läsö, First 35an rundade samtidigt som oss vid Lightboy No4 som var vårt sydligaste märke. Vi gjorde dock en bättre rundning och kom före, sedan drog vi raskt ifrån dem på kryssen och snart var vi ikapp Dolores, x332an och kunde gasa om dem på ren fart. Dufor 40an såg vi inte röken av utan de gick imål 55 minuter före oss.
Detta var en mycket kul segling och vi kom i mål mycket frächare än under Watski Skagerrack twostar och Bohusracet. Ett perfect race att prova doublehanded på. Det var kul att segla med Jimmy för första gången och samarbetet funkade riktigt bra, fastän Jimmy skyllde på en ond tå såfort det var jobb på gång! (Han hade tappat nageln på stortån någon dag före start.)
En eloge till Håkan Håkan Hambeson och Lena Having som jag tycker seglade riktigt bra med x-332an de låg alltid på rätt sida vid skiften och gjorde mer rätt än oss på natten. Sedan startade de inte så bra och strulade med spinnakers efter rundningen vid Skagen. Annars kanske de hade klarat av vår superfart på kryssen till Trubaduren!
Lite förvånad att det nu bara är stora snabba båtar med och kappseglar. Alla båtar utom vi och Dolores hade SRS-tal från 1,30.och jag är ganska ensam om att segla aktivt med en båt som har några år på nacken. Kanske har Blur skuld i det när allt måste vara "sweet"? Vi känner ganska stor tillfredställelse i att med en båt som gjort 31 sommrar, segla ifrån helt nya "sweeta" båtar. För några år sedan fanns det Sweden Yachts, Najader, X-99 or och mycket annat som var med. Varför är inte de med längre?
Idag är doublehanded största klassen på Göteborg Offshore Race! Det blir nog en hel del anmälningar till fram till starten den 13 augusti men det verkar som att doublehanded är på uppgång. Jag och Martin Strömberg har ju valt att satsa på det i år. Mitt motiv var nog att det blir så mycket enklare än att försöka få ihop en besättning på 8 seglare att dra runt på större seglingar. Det verkar som att det är fler som är av samma åsikt. Så här ser anmälningslistan ut idag:
Jag hoppas ju att doublehanded båtarna är en ökning av antalet båtar och inte båtar som går från full besättning. Att segla doublehanded har jag tyckt varit riktigt roligt och har skapat en utmaning för mig och Martin som vi nog inte hade fått om vi seglat med full besättning.
Just nu verkar det som att Martin inte kan segla på GOR så jag får se om jag hittar en ersättare för honom eller om jag till och med hamnar i SRS klassen med besättning.
Nu har jag hunnit ikapp med sömnen efter Bohusracet. Jag har inte varit med på en enda after sail ännu iår. Denna gången stod pappa och vännen Jens Svanvik och väntade på bryggan i Smögen. Pappa ville lämna hamn så fort som möjligt så det blev lite ärtsoppa en duch och sen ut på havet igen förmin del. Martin hade planerat att dra till Oslo för att träna med Björn Hansen inför Stena match cup. Nåja de lät mig iallafall sova och när vinden dog ut efter att fronten drog över startades motorn och jag föll i djup sömn. Vaknade först när de lade till vid Källö för att tanka. Nu till tävlingen.
Med väderprognosen som sade lätta sydliga vindar och mer vind från syd när vi väl kom längre ut mot Hätteberget, visste vi att vi skulle få det tungt i början men att vi väl ute i havet skulle vinden öka och vi skulle kunna kämpa oss tillbaks i racet. Det blev precis så. Jag ser på rundningsrapporterna och då rundar vi på plats 30 vid Hätteberget, 21 i Fjällbacka, 16 i Strömstad, 16 vid Tresteinene, 13 vid Ulsholms Kalv kl, 9 vid Mjölkskär och slutligen 10a i mål.
Det var Sam Victorin och Jonas Fogde i en smaragd som vi tappade på sista biten. Vi seglade med fock vilket inte var snabbast men med alla slag så bedömde vi att det var bättre. Kanske var vi trötta. Vi tappar en del i byten då jag har hakar på förseglen så det blir någon minut utan försegel i bytet och det tar tid att segla in det tappet.
Vi rundade Hätteberget ihop med Salona 37an och Bavaria 38Matchen Draklunne. Vi seglade hyfsat jämt med dem Martin Nilsson och Johan Mossberg gick några grader lägre än oss och Draklunne och de måste ha gippat 20-30 min före oss och då hamnat i bättre ström för på morgonen var de minst 3 nm före oss. Vi överseglade oss något. Jag kollade navet och då var det 4h bb och 1 h stb. Gott om tid Martin fick ett par timmar vila och när jag kollade navet igen var vi redan på layline, efter 2 h. Vi gippade, och prickade inloppet mot Fjällbacka bra. Men tydligen hade det varit bättre att gippa tidigt.
Vår gipp mot Fjällbacka.
I Fjällbacka tog vi ner spinnakern för tidigt. Vi hade aldrig provat vår nya socka på spinnakern och med risk för strul valde jag att göra det när det fanns plats tillräckligt för strul. Det kändes som att vi seglade pinsamt långsamt under lång tid och båtarna som seglade in med oss drog iväg. Skit, upp med nylonet igen, dåblev det givetvis för brant och vi tvingades flagga spinnakern under någon halvminut, fan. Det här måste vi göra bättre var vår slutsats. Såg Peter Gustavssons vägval här. Friskt vågat. Jag gillar igentligen inte att ligga och snika när jag inte känner till området och lita på plottern. Men när vi seglade norrut blev det tydligt hur lönsamt det var att komma ur strömmen så det blev en del snikande ändå.
Lite tveksamma vägval söder om Hamburgsund.
Söder om Ulsholm kalv Kl missade jag i navet, satt och planerade framåt. Då var det riktigt nära att det small.
Vid Mjölksär borde vi nog ha bytt till genuan men vinden hade kommit och gått så vi trodde det skulle öka igen. Från kosteröarna och söderut hade vi bra matchning av Lars-Erik Granqvist och Jan Karlsson i en CR360 som vi gick väldigt lika med. Vi drog lite när vinden ökade men fick en lucka vid vårat vägval syd Hamburgsund.
Till slut en kul tävling med mycket navigering. Tur att det var fint väder det kan nog bli lite mer händelserikt om det blir lite mer på gränsen och kanske spinnaker in mot Ulsholms kalv. Min uppfattning är att båtarna i toppen seglar på en mycket hög nivå med bra koll på sin utrustning så det är en rikig prestation att vinna. Men alla som fölföljer har nog lärt sig en hel del om sina båtar och sina egna gränser. Stort grattis till alla fölföljare.
På fredag kl 15:00 går våran start i Bohusracet med start i Uddevalla. Sedan Watski 2 star har Martin varit i Portugal och seglat matchracing med Björn Hansen och jag har firat midsommar och jobbat ett par veckor. Båten har varit ute och seglat med mina föräldrar och kommer förhoppningsvis levereras i Uddevalla på torsdagen. Bohusracet är en del annorlunda än Watski Skagerrack two star som får räknas som en offshore eller havssegling med mycket öppet vatten. Bohusracet seglas som sej bör utmed Bohuskusten och vi tvingas in till Fjällbacka respektive Strömstad där vi rundar alldeles vid hamnarna. Det finns också rundningspunkter utmed kusten som vi måste gå innanför så det blir inte alltför stora utsvävningar mot öppet vatten. Här en banskiss.
Saxat ur seglingsföreskrifterna.
Med så mycket kustnavigering kommer stor vikt läggas på nogrann navigering och det blir betydligt fler girar och segelbyten. Alltså färre chanser för besättningarna att få chans till vila då det i princip krävs full koncenration på segling och navigering hela tiden. Förhoppningsvis kan man vila några minuter mellan Hätteberget-Fjällbacka och sedan Fjällbacka-Strömstad men resten blir nog full fart.
Det blir live twitter på www.blur.se och rapporter på Facebook annars kommer våra rundningsrapporter upp på min twitter, här till höger på sidan.
Då är koderna för rundning som följer: Startnr: 127, Märkeskod (se nedan) och tidpunkt för passage.
Märkeskoder: Hätteberget HTB Valön (Fjällbacka) FJB Furholmen (Strömstad) STR Tresteinene Norge TRE Ulholmskalvs kummel ULH Mjölskärsfyr MSF
Så som exempel vår rundning av Hätteberget kl 19:21 blir: 127 HTB 1921. Lätt som en plätt.
Seilmagasinet.no har lagt ut bilder från Watski Skagerack TwoStar. Man kan köpa dem för 150NOK/st. Jag har sammanställt dem som är på oss. Direkt länk till galleriet. Sedan får man klicka på WS2S 2010-Start klokka 1700. Länk till albumet med bilderna på oss. Här en intervju med segrarna som är väldigt bra.
Rapport från racet: Efter en vecka med jagande av NORLYS för att få mätbrevet som jag började söka i februari, så blev LYS talet det samma som i sverige, först fick vi 1,20 men fick det senare justerat efter att de tittat på vad jag hade för SRS i Sverige. Med samma konfigurationa av båt får man -1 hundradel när man seglar shorthanded, alltså 1,24. Vi hamnade då i klassen med båtar på LYSmellan 1,21 till 1,24 vi var alltså snabbast i klassen men vi var glada att starta tidigt då vinden skulle mojna under kvällen och då ville vi heldre vara ute "runt hörnet" och i medströmmen mot Arendal.
Vi startade 17:20 de första båtarna startade 17:00 och dem hade vi att jaga då de alla hade LYS 1,20 eller under. Vi tog starten vid läflaggan, vilket blev lovart då alla gjorde babordsstart. Jag var orolig att vi var några sekunder tidiga och gjorde en lovning 5 sek före start, det gav oss en härlig separation och ingen var så nära linjen i närheten, bara att gasa och köra. Vi valde att göra ett slag på några minuter för att klara Misingene, en ögrupp bara 1,5 nm utanför starten. Vi fortsatte babord och valde att gå norr omoch innanför Stora Fearder, när vi slog framför båtarna som gått utanför verkade det som att det inte spelade någon roll taktiskt men vi ville inte riskera att översegla oss vilket var risken om man gick utanför.
Ett kort slag för styrbord för att klara Misingene Foto:Seilmagasinet
Nu var det en lång bog tumed sörlandet och det lyfte långsamt. Vi hade tidigare sagt att vi skulle se till att få vila och äta så fort det gavs tillfälle och här kunde vi turas om med att styra och vila ca 1 timme i taget. Behövde man justera seglen satte man på autopiloten en stund och trimmade om. Vinden minskade hela tiden och vi fick justera trimmet rätt ofta. Men vi gick bra och var framåt 22 tiden första båt i fältet. Vi ville ligga framför eller i lovart om fältet för att göra om något en liten överbåge då vinden skulle då ut och komma ifrån ost. Vi kände att vi hade en bra position när vinden dog. Frågan var när den nya skulle komma och var den skulle komma först?
Vi använde nu vår nya högt skurna genua som vi tänkt använda som windseeker, reecher eller lättvindsgenua. Den verkade pumpa oss framåt i dyningarna men när man tittade i vattnet låg vi helt stilla, men strömmen drev oss med 1,5knops fart mot mål. Jag satt och styrde medans Martin vilade när den nya vinden började komma. När skulle jag gippa? Efter att ha seglat söderut i ca 15 min bestämde jag mig för att vända. Först dog vinden igen men sedan kom den tillbaks och jag började jobba att segla lågt. Jag såg en båt i lovart och snart förstod jag att den kom med spinnaker. Ropade på Martin och upp med spinnakern. Vi låg fortfarande bra positionerade mot båten, vilket senare visade sig vara Virvind, vår svåraste konkurent. Vinden motade en del och vi kunde ligga ner mot inloppet för att segla innanför Tromöy, det var vår taktik om det inte var lätt kryss. Det är nästan 10 nm innanför Tromöy till mål och vi lyckades hålla Villvind bakom oss hela vägen och tillockmed utöka avståndet något. Fram till de sista 1000 metrarna då vi fick mindre och mindre vind för att till sist parkera mindre än 20 m från mållinjen, vinden kom till och med från sjöbris hållet några sekunder och vi kunde se Virvind komma bakifrån med fylld spinnaker, vi väntade på att få en puff som kunde ta oss i mål men Villvind seglade ur vinden nu 75m bakom oss, de hade dock fart kvar och kom ända fram till oss. Då kom vinden spinnakrarna fylldes men för sent. Vi låg stilla och innan vi fått upp farten hade de passerat oss och gick imål 3sekunder före, surt. Klockan var 06:05 på morgonen men vi kunde ändå beställa en pytt i panna på krogen vid klubben. Samtidigt laddade jag ner och analyserade vädret inför benet mot Marstrand. Packa om segel, ladda batterier och två timmars sömn. Sedan upp och omstart 4 timmar senare 11:05. Vi hade nu Virvind att segla imot. Vi hade en lätt ostlig vind att segla i och seglade så mycket mot syd vi kunde för att möta den nya vinden. När virvind slog valde vi att gå lite längre för att positionera oss på insidan av det förutsedda lyftet. Vi hade även fått mail av Axel Magdahl som var av samma åsikt om vädret.
Snart hade vi fullt drag och kunde börja släppapå skoten och upp med reachern. Grabbarna på virvind kom senare och frågade vad det var för seglel vi satte upp, för vi gick ju så fort. Vi ville ha överbåge för att kunna falla när vi fick ännu mer vind på slutet. Men vi verkade bli lite tidiga mot Marstrand och då var det mindre vind, vi valde heldre att gasa med reachern mot rumbline och när vi inte klarade det längre satte vi focken. Vi seglade då lite högre igen för att täcka våra konkurenter som vi såg de flesta av lite i lovart om oss. Vi började känna att vi nog skulle bli första båt till Marstrand.
Lady Godiva leder fältet mot Marstrand
På seilmagasinet hade det röstats om vem som skulle vara först, vi hade ingen röst. Men så dök vi upp på trackingen som första båt. Vi hade nog bättre koll än dem på land! I Marstrand blev vi mötta utanför inloppet av en fotobåt och sedan imottagna på bryggan. Målgång kl 00:05 13 timmar efter starten i Arendal. Villvind ramlade ner och vi tog nu ledningen i klassen, gött.
"Var denna båten först till Marstrand?" var rubriken på seilmagasinet!
När larmet gick kvart i tre på morgonen var det inga pigga gossar som klev upp och vi visste att vi hade en tung kryss framför oss. Axel hade skickat oss ett mail som sa att den hårda vinden borde börja ge sig vid 11 tiden på förmiddagen, så vi hade minst 8 timmars kryss i 12-13 m/s och vågor mot strömmen att se fram imot, inte så kul. Något jag såg som ett mardrömscenario då vi har lite problem att stabilisera riggen i hård motsjö. Speciellt med ett rev i storen.
Klassledarna efter etappen till Marstrand Foto: Seilmagasinet
Vinden var dock ok tills vi mötte fronten strax utanför Måseskär, då ökade det till stax under 15 m/s och vi hade lite mycket segel och jag sa till Martin att blir det mer får vi ta ner focken och sätta stormfock. Pang, då gick webbingen till travaren längst upp i storen och samtidigt två travare till. Storen var nu lös i toppen ner till första lattan som har ett kraftigare beslag. Dags att sätta stormfocken.
Vi dividerade lite vad vi skulle göra, skulle vi sätta trysail och laga storen eller köra på och hoppas att det håller, vi ledde ju klassen och läg först i flottan, inte vill man ge bort något. Vi bestämde att vi seglar på tills vinden möter ordentligt och så tar vi beslut då. Fronten passerade och vi satte focken igen. Vi körde lite löst i storen för att vara försiktiga och det var änd så mycket sjö att det lönade sig att segla på fart. När vi kom ovanför Smögen och skulle välja om vi skulle segla utanför eller innanför Väderöarna, tog vi beslutet att gå innanför. Vi hade inte fått ner senaste ström grib filen och inte haft tid att göra någon analys dessutom låg våra konkurenter rakt bakom oss och såg ut att segla innanför i vårat kölvatten. Det hade nu börjat mojan något och vi kände oss säkra att storen skulle hålla, vi önskade dock slå ut revet så att fallet skulle kunna ta mera last på storen. Klockan var nu halv tolv och det började mojna kraftigt. Axel hade rätt, men sedan skulle vinden vara strulig men sannolikt ifrån nord hade han skrivit. Vi såg hur båtarna bakom oss kunde gå högre än oss och kom ut i havet medans vi fastnade inne vid land. Jag var av åsikten att vi skulle ta oss ut och få kontakt med de närmaste båtarna innan tåget var kört. Vi fick inte chansen innan vi hamnade i bleke. Vi kunde bara se på hur båtarna ute i havet tjänade på oss. Hoppas nordanvinden kommer för då ligger vi längst åt nordost. Det fanns några riktigt stora åskmåln runt omkring men vi hade svårt att få någon uppfattning om vilket som skulle påverka vinden för oss. Helt plötsligt kom 10m/s från nord väst. Ner med genuan och upp med focken, när bytet var klart försvann vinden. Upp med genuan igen. Vi kanske skall vara lite tålmodiga när byarna kommer sade vi till varandra. Så kom vinden igen från norr, bra för våran del och hoppet började lysa. Det kommer mycket tryck i lovart sade Martin som stod och styrde. Jag var beredd att släppa på genuaskotet. 15m/s kom utan förvarning. Jag släppte skot och fall samtidigt som jag sprang på fördäck och rev ner genuan innan den hann fladdra sönder. Jag blev rejält kallduchad där jag stod och surrade genuan i underställströja i 15 m/s. För mycket vind för full stor och genua så vi seglade på bara storen och tog chansen att halvvinda in framför fältet som kom ute i havet. Snart mojande det och vi satte focken. Nu var det kryss resten av vägen till mål och vi kämpade mot en båt som kom bakifrån om att vara först i mål. Vi tappade dem när vi bytte till genuan och paserade precis akter om. Vi trodde vi skulle få kontakt igen men de slank iväg och drog ytterligar 5 min på sista sjömilen mot mål, det var en Luffe42 MH som vi kämpade mot men vi trodde det var en mindre båt när vi först såg den. Vi blev två imål på den sista etappen och i vår klass blev vi 2a på etappen. Totalt hade vi en serie på 2a, 7a och 2a. Villvind (en Dufor 34) fick 1a, 11a och 1a. Så vi vann med två poäng, inga stora marginaler. Totalt blev vi 5. Ett resultat vi är mycket nöjda med.
Mindre än 1 vecka kvar till start och nästan allt på plats. Jag började ansöka om ett norskt LYS tal av NORLYS redan i slutet av januari. Nu mailar och ringer jag dem dagligen för att få mätbrevet före start. Men jag är rätt säker på att det kommer lösa sig! Det var en hel del planerande under vintern och arbetslistan blev lång. Det var inte speciellt lockande att ta sig till båten som låg under 1meter snö ända fram till slutet av mars. Det fanns en del projekt hemma i huset som istället pockade på uppmärksamhet. Men efter några helgers jobb och med hjälp av farsan har arbetslistan bockats av och nu ligger båten klar för start vid Hankö på Fredriksstads seilförenings brygga. Dit kommer jag att anlända på måndag efter en helg i Oslo. Jag skall segla Fearder seilasen för första gången! Kanske skriver jag en liten rapport om det efter helgen. Nu till den viktiga tävlingen, Watski Skagerrack Twostar. Vår start är kl 19:00 onsdagen den 16 juni och förhoppningen är att trackingen fungerar bra så att det skall gå att följa oss och våra konkurenter när vi seglar. Det som är bra att känna till för att hitta oss är en del av följande, klass3 lys 1.25-1.30, båtnamn: Lady Godiva SWE-11, båttyp: Dominant105, Anders Dahlsjö och Martin Strömberg. Gå in på TracTracs hemsida och följ länken till Watski Skagerrack twostar- live tracking.
Vi kommer inte updatera något på bloggen under seglingen, förutom twitter som kommer upp här till höger på bloggen. Rapporter kommer istället finnas på Watski skagerrack two stars officiella hemsida. Men efter målgång och kanske efter lite vila kommer det nog läggas upp bilder och berättelser.
Updatering! Idag fick vi vårat NORLYS mätbrev, jag fick dock anmärka på att de inte oterat att vår båt är 1m längre än standard, men det skulle de justera, får se vad talet blir.
Torsdag den 3 juni lämnade vi Nordön vi Marstrand för att segla till Hankö. Leverans av båten och samtidigt lite träning för oss att segla 3dje stäckan på Watski Skagerrack Twostar som startar den 16 juni.
Vi hade en vindfattig natt med mycket dyning men framåt 3 tiden kom det vind från nordost och vi kunde börja segla.
Först kom vårat "hemliga" vapen inför Twostar upp, vår nya genuareacher, som vi ville ta en titt på för första gången. Den såg fin ut med några kommentarer till Hamel sails från Martin. Inget bra sominte kan bli bättre. Vinden var dock ganska motig och vi satte en fock isället. Kl 14 gled vi över mållinjen i Hankö. Min routing hade sagt att vi skulle anlända 14:10 så ganska nära.
Nu sitter vi trötta och nöjda på tåget mot Göteborg.
Vår logg fungerade inte när vi startade och vi seglade på SOG istället men när vi gått imål såg jag att den iallafall gått 26,6 nm med en maxspeed på 15,9 knop, den surfen kommer vi ihåg. Tack till grabbarna som var med och kämpade idag, för det var bitvis ganska mycket jobb med spinnaker som snurrades runt förstag och slutligen gick hornet av när vi gjorde vår enda broach.
Löpande resultat på West side cup 2 av 5 seglingar: här
2010 blir det satsning på double handed segling för Anders Dahlsjö och Martin Strömberg. Som jag skrivit tidigare skall vi segla Watski Skagerrack twostar som är årets tuffaste segling. Utöver det har vi planerat att köra två doublehanded tävlingar till, bohusracet som i år lockar över 130 andra båtar med tvåmansbesättningar samt Gothenburg Offshore race som har en doublehanded klass.
Martin pekar vägen, Axel Magdahl noterar. Foto: GustavMorin.com
Vi seglar även West Side Cup som är ett antal seglingar på västkusten under sommaren, här seglar vi med besättning.
Anders på fördäck under Volvo Ocean Race 08/09 Foto:Gustav Morin
Här är alla planerade seglingar under sommaren:
Pater Noster, med crew 29/5 West Side Cup
Watski Skagerrack TwoStar 16-20/6, DOUBLEHANDED
Bohusracet 2-3/7 DOUBLEHANDED
GOR, 13/8 DOUBLEHANDED
Poly skagen race 3-5/9, preliminärt
Hermanö runt 7/8 West Side Cup
Tjörn runt 21/8 West Side Cup
Sista chansen 25/9 West Side Cup
Förberedelserna har redan pågått länge. Det är inte helt okomplicerat att få en 30 år gammal båt att klara de rigorösa säkerhetskraven som krävs för Watski Skagerack TwoStar som är den tävling vi seglar med tuffast krav på båt, utrustning och förberedelse. Vi kommer segla upp båten till Fredriksstad redan helgen 4-5 juni och kommer ta det som ett test för att se om det är något som behöver åtgärdas före starten. Transporten blir som sista tredjedelen av tävlingen. Ingen optimal förberedelse men vi får ta hela tävlingen som ett prov på hur det är att segla doublehanded och så får vi se vad vi kan klara av att prestera. Vi hoppas ju att vi har nytta av all vår havskappseglingserfarenhet och att båten håller ihop. Inte annat än att jag blir lite nervös när man läser rapporter om de två senaste årens ganska blåsiga tillställningar.
Stay tuned. Mer om förberedelserna och var man hittar tracking m.m kommer löpande.
2010 höjs SRS (f.d eller nya LYS) talet till 1:25! Sedan 1995 har vi seglat på 1:21 men efter framgångarna sedan 2004 har vi nu fått en rejäl höjning.
Tjörn runt -09 Foto: Åke Fredriksson
Höjningen beror inte på några ändringar på båten utan hon är precis som ny fast med en badplattform på akern som förlänger skrovet med en meter. Denna plastades på vintern 93-94 och samtidigt flyttades det akterhängda rodret in under båten. Det roderbladet är samma som sitter på Dominant95 fast någon decimeter längre då hela formens längd utnyttjades. Jag har medvetet inte gjort några segeländringar från "orginal" Dominant105an för att inte åka på några onödiga LYS höjningar.
2010 har Dominant105 försvunnit ur SRS tabellen och de som vill kappsegla med sin Dominant105 måste söka ett SRS mätbrev. Så Dominant 105 med SRS 1:18 finns inte längre i tabellen. Ett mätbrev har vi haft sedan 1994. Första året fick vi 1:19 som var vad vi fick förhandsbesked om då vi byggde aktern. Vi vann en del så 95 fick vi 1:21.
Så nu 2010 när det inte längre finns någon "orginal" Dominant med SRS 1:18 var det nog lättare att motivera att vi får 1:25 hela 7 hundradelar mer än orginal.
Jag förstår SRS kommiten som sätter talen, vi har i princip vunnit varje segling vi ställt upp i sedan vi vann Tjörn runt 2004, nåja 09 vann vi bara vår klass och blev 5a totalt. Så även om jag fyller båten med seglare från Americas Cup och Volvo Ocean Race så skall vi få jobba lite hårdare för segrarna i framtiden. Men då talen sätts på statistik var jag förvånad både 05 och 08 då vi inte fick höjt trots våra segrar. Nu kom allt på en gång.
Svenska Seglar Förbundet ger priset Nakterhuset till svenska besättningen på E3. Med motiveringen:
"Utmärkelsen Nakterhuset går till besättningen på Ericsson 3 för sin insats i denna världsomsegling, i synnerhet för vinsten på den längsta etappen i racets historia mellan Qingdao, Kina, och Rio de Janeiro, Brasilien."
Djävligt roligt tycker jag, att våran prestation bekräftas här hemma i Sverige. Priset kommer delas ut på Älvsjömässan den 11 mars.
USA och Schweiz seglar om Americas Cup Foto:americascup.com Det blev just avgjort. USA med BMW Oracle Racing vann Americas Cup från Schweiziska alinghi. Den amerikanska trimaranen som är utrustad med ttgigantiskt vingsegel seglade både högre och snabbare än alinghi. I det andra och sista racet var det jämt mellan båtarna på kryssen men när USA rundade 28 sekunder före Schweizarna och kunde sedan dra ifrån på de sista två banbenen på triangelbanan.
Detta var en sportslig avslutning på ett utraget processande i rätten som har pågått sedan sen sommaren 2007.
Nu kan Americas Cup seglingarna börja en ny epok, rykten talar om att det blir ett Italienskt lag som kommer bli "challenger of record" och att nästa Americas cup kommer seglas 2013. Men detta kommer nog klarna de närmaste veckorna. Förhoppningsvis blir det möjlighet för flera utmanarlag att bygga snabba roliga matchracingbåtar där besättning och beslut ombord har lika stor betydelse som att man har hittat rätt tekniskt
Det var 1992 som USA förlorade Americas Cup till Nya Zealand och man vann altså idag tillbaks den.
North crew 2009. Eivind, Arve och Axel Foto: Gustav Morin
I norge har mina vänner från E3 fått fina utmärkelser i formen av North crew 2009 som gick till Eivind Melleby, Arve Roaas och Aksel Magdahl. Axel blev dessutom korad till Årets North sailor 2009 för sitt vägval i Södra Oceanen med E3. Ett stort grattis till killarna som spelade en stor roll för E3´s framgångar.
Vår gipp mot Fjällbacka.
Ett kort slag för styrbord för att klara Misingene Foto:Seilmagasinet
Lady Godiva leder fältet mot Marstrand
"Var denna båten först till Marstrand?" var rubriken på seilmagasinet!
Klassledarna efter etappen till Marstrand Foto: Seilmagasinet
Först kom vårat "hemliga" vapen inför Twostar upp, vår nya genuareacher, som vi ville ta en titt på för första gången. Den såg fin ut med några kommentarer till Hamel sails från Martin. Inget bra sominte kan bli bättre. Vinden var dock ganska motig och vi satte en fock isället. Kl 14 gled vi över mållinjen i Hankö. Min routing hade sagt att vi skulle anlända 14:10 så ganska nära.
